tisdag 18 augusti 2020

Ingen superhjälte



Tusen tack för alla omtänksamma kommentarer, kort och mail! Det har känts skönt att inte vara bortglömd. Det har varit ett mycket långt uppehåll här på bloggen, för jag har inte känt mig riktigt som jag brukar. Jag har alltid ansett mig vara Superwoman personifierad, men jag upptäckte nu att det var bara något som jag inbillat mig. När livet flyter på som vanligt tänker man inte så noga på allt man klarar av att göra, men när det händer något som sätter käppar i hjulet, upptäcks snabbt att det är väldigt svårt att hålla humöret uppe och hinna med sådant man gjorde tidigare.

Jag tyckte jag kände mig lite extra trött och orkade inte vara igång lika mycket som tidigare, men skyllde på åldern. Det är väldigt enkelt att ha något att skylla på. Även om det kändes motigt många gånger, så försökte jag ändå jobba på som vanligt.. Naturligtvis var det dumt, men det är alltid lätt att vara efterklok. Några varningsklockor ringde inte....jag var ju Superwoman. 


Ommöblering är en av mina hobbies och när Göran pratade om att ändra lite på sitt datarum anmälde jag mig som frivillig. Några höga Billybokhyllor med glasdörrar skulle flyttas. Det var inte så svårt för det gick att föra dem försiktigt över golvet. Naturligtvis skulle de sen dammas av upptill innan de skruvades fast i väggen igen. Jag klättrade upp på köksstegen och började damma. Helt plötsligt blev jag yr och ramlade av stegen. I rena förskräckelsen tog jag tag i bokhyllan och drog den med mig i fallet. Till all lycka var Göran i närheten så han kunde ta tag i hyllan så jag inte fick den över mig. Flera dagar efteråt kände jag mig alldeles mörbultad. Antagligen hade jag sträckt mig på något mysko vis när jag ramlade.

Efter den incidenten blev det fler konstiga saker som hände. Jag kunde börja prata om en sak och helt plötsligt hade jag glömt bort vad jag pratade om.....en mycket obehaglig känsla. Minnet blev om möjligt sämre. Ibland misstänkte jag att det var något allvarligt fel på mig, men i nästa sekund slog hjärnan över till normalläge, som tur var, och jag började tänka lite mer vettigt. Normalt sett brukar jag kunna hitta ljusglimtar hur illa det än är, men nu verkade allt nattsvart. Naturligtvis är allt detta inget som kom så där plötsligt, utan det har nog byggts på under lång tid. Jag har tyvärr bara nonchalerat signalerna och gått på i ullstrumporna som vanligt. Jag märker fortfarande att jag kan bli alldeles hispig för minsta lilla småsak som inte blir som jag tänkt mig. Nu har jag kommit på att bästa medicinen är att lämna allt och gå därifrån, för det känns som om hjärnan håller på att koka över. 


Humor har alltid kunnat hjälpa mig i de flesta situationer. När det är tråkigt och eländigt behövs humorn som mest. Det blir då den sjuka eller svarta humorn som passar bra. Ibland kan den kanske vara lite rå och alla gillar den inte, men för mig är det en ventil. Det tar liksom udden av det trista som händer i verkligheten. När jag började kunna skoja om eländet kände jag att nu var jag på rätt väg. Då visste jag att så småningom skulle jag vara framme i Pantertantslandet igen, och det är där jag vill vara. 

39 kommentarer:

  1. Så glad jag blev när jag såg att du skrivit ett inlägg! Välkommen tillbaka efter det långa uppehållet. Tråkigt dock att du mått så dåligt, det låter verkligen som om du "gått in i väggen". Mycket händer runt omkring oss, eller kanske händer det för lite just nu, men det är mycket som snurrar i huvudet på många av oss. Hur ska det bli, hur ska det gå, vad kommer att hända?
    Jag hoppas att du kommer att må allt bättre och din humor uppskattar jag verkligen.
    Varm kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Ingrid! Jag har saknat bloggande många gånger, men inte haft någon riktig energi. Nu känns det emellertid bra att vara tillbaka.

      Radera
  2. Välkommen tillbaka till bloggosfären Gunnel!
    Vi är bara människor men det måste till något ibland för att man ska förstå att man är det. Skönt ändå att du inte "gick sönder" vid fallet. Livet är tuffa puckar på så många olika sätt, ögonöppnare och gud vet allt. Tack och lov att du har din galghumor; jag förstår den, för jag är lite grann funtad åt samma håll. Du skriver så bra om det, att ha den sortens humor är som att ha en säkerhetsventil som lättar på trycket. Man skulle förmodligen explodera annars. Var rädd om dig, om er och ha det så bra ni bara kan ha det.
    Jag är så glad att du är tillbaka på banan igen.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Karin! Ja, livet är inte alltid en dans på rosor. Nu har jag rejäla "dojor" på fötterna så inga törnen ska förhoppningsvis sticka igenom. Är man lite förberedd så är det lättare att tackla problem.

      Radera
  3. Å så härligt att ha dig tillbaka!!
    Jag har varit riktigt orolig både för dig och för Göran. Funderade på om jag skulle leta upp din adress och skicka ett brev till dig. Men jag har inte blivit färdig till det. Vi har haft fullt upp hela sommaren, och de dagar då det har varit lugnt så har jag legat pall.
    Du hade verkligen tur att du inte fick bokhyllan över dig. Hoppas att du är tillbaka till verkligheten, och att ni båda mår bra nu!!!
    Många varma kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lisa! Jag känner mig betydligt bättre nu, men det har varit lite tufft ett tag.

      Radera
  4. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ där är du, så välkommen, pantertanten vid datorn - och superwoman måste - för att finnas kvar - rent av ta sig en tur ner i förändringens träsk - och efter det så finner hon igen sig efter ommöblering både i hem och hjärna!
    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Tove! Med lite tips och råd så blir det nog bra till sist.

      Radera
  5. Så skönt att du är tillbaka igen. Men var rädd om dig!
    Många kramar

    SvaraRadera
  6. Vad härligt att först läsa din kommentar hos mig och sen nu ditt inlägg, Pantertanten!!!
    Du har varit saknad. Välkommen tillbaka!
    Ibland blir det så här i tillvaron och vi har olika sätt att hantera detta. Din humor gillar jag också, fortsätt så!
    För min del så har skrivande av inlägg hjälpt mig även om det har varit trögt att läsa andra bloggar många gånger. Den här pandemin har satt spår, som jag inte riktigt har velat erkänna i bloggen. Lättare att gömma sig bakom positivitet.
    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Gerd! Jag känner igen mig i det du skriver att det är lättare att gömma sig bakom positivitet.....men det är inte säkert att det är det bästa alla gånger.

      Radera
  7. Välkommen tillbaka har saknat dig!
    Skönt att du känner dig lite bättre!
    Jag hade också en sån dipp.
    Fick rådet att se efter mitt vattenintag och satten en kanna vatten på morgonen som jag skulle dricka på fm och jag känner mig bättre!
    Vi är inte vana vid denna värmen och tänker inte på att vi svettas ut en hel del vätska.
    Krya nu på dig och ta det så lugnt!
    SV....Det finns hundar och katter som är goda vänner!
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Vad glad jag blev när jag såg att du var tillbaka Gunnel! Ibland behöver man de här avbrotten både i livet och i bloggandet. Men jag är helt övertygad om att din humor hjälper dig att komma igen. Och som Geddfish skriver, ibland är det lätt att gömma sig bakom en positiv mask. Klättra lågt nu och stor kram till dig!

    SvaraRadera
  9. Verkligen skönt att få se dig igen jag började nästan undra om du också fått Corona �� jag är super dålig känns inte bra alls så hoppas att allt åter går till det normala för oss båda.. Välkommen tillbaka... Kram..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Hoppas du ska känna dig lite bättre snart.

      Radera
  10. Har också saknat dej! Usch, det låter jobbigt, det du upplevt. Har du pratat med vården? Jag är också en sådan som vill vara en pantertant. Vill inte riktigt erkänna att ibland så blir jag också lite trött. Det blir ju inte en pantertant!
    Det gäller väl att inse att man inte är ung och lägga de egna kraven på rätt nivå. Önskar dej allt gott, och som sagt, kul att se dej igen! // Anna-Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Anna-Lena! Det är lite svårt och erkänna ibland att man inte fixar allt på samma sätt som när man var ung.

      Radera
  11. Välkommen tillbaka, det har varit tomt utan dig! Att du tar humorn till hjälp märks verkligen på dina illustrationer, de är jättebra och talande!
    Ha det bra och var rädd om dig! Ta det lugn, spara lite på superkrafterna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag ska vara rädd om superkrafterna och bara använda dem i nödfall.

      Radera
  12. Välkommen tillbaka igen! Så roligt att du är här igen och jag har tittat in till dig regelbundet och väntat på ett inlägg. Hur som helst så är det härligt att höra att du känner dig bättre igen och att du är på gång!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det känns riktigt bra att vara tillbaka.

      Radera
  13. Välkommen på din stig tillbaka till Pantertantlandet <3 Visst har du varit saknad, jag har kikat in ett par gånger i veckan men att det var så illa, trodde jag inte....Först fallet sen det som väl kallas hjärntrötthet. Ta det nu lugnt och stilla och gör bara det som du mår bra av <3
    Svar på din fråga: Nalta betyder "väldigt lite" egentligen så lite så det är försumbart ;)
    Kram på're Gunnel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag tar det väldigt lugnt för tillfället.

      Radera
  14. Välkommen! Härligt att du är tillbaks igen. Jag har varit en smula orolig... En olycka händer så lätt och det var då en evinnerlig tur att det inte blev värre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Anna-Lena! Jag hade tur i oturen att Göran fanns i närheten.

      Radera
  15. Roligt att få se dig här igen. Jag har undrat så mycket.
    Otäck olycka du var med om. Hoppas att du har kollat upp dig så du vet vad det berodde på att du ramlade.
    Jag känner ofta att jag vill göra mer, mycket mer än vad jag kan och orkar, men, det är, för mig bara att acceptera att kroppen inte är 29 år som jag känner mig inuti, ibland.
    Sköt väl om dig och välkommen tillbaka.
    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Visst är det irriterande när man inte orkar göra allt man vill.

      Radera
  16. Testar! Får inte min kommentar att gå igenom nålsögat. Men jag har läst och är så glad att du är tillbaka.
    Många tankar

    SvaraRadera
  17. Nu fungerade det när jag loggade ut från mitt Googlekonto. Och hos andra med Blogspot måste man vara inloggad för att kunna kommentera.
    Är så glad att du är tillbaka. Men skynda nu långsamt.
    Kram och många tankar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Ditte! Det är strul med Blogger titt som tätt. Jag är glad att du var så ihärdig och fick genom din kommentar.

      Radera
  18. Innerligen välkommen tillbaka! Jag har saknat dig! Det var då för väl att Göran hann hindra Billy att göra mos av dig. Och nu Superwoman, får du nog allt börja ta det lite lugnt. Ja, utom här på bloggen, förstås! ;)
    Stor kram till både dig och Göran!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Annica! Jag har bestämt mig för att ta det väldigt lugnt i fortsättningen.

      Radera
  19. Det är alltid en ära att få läsa dina inlägg. Härligt att ha dig tillbaks. Jag känner igen mig själv i mycket av texten.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Bosse! Det är så kul att vara tillbaka.

      Radera
  20. Välkommen tillbaka Gunnel! Jag är såå glad att se att du orkar blogga igen! Har tänkt mycket både på dig och Göran.
    Önskar dig allt gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Anki! Vardagslunken är det bästa som finns. Den är mer än tillräckligt spännande och variationsrik.

      Radera