söndag 30 maj 2021

Som en boomerang


 Jag är bra på att misslyckas, men jag är ännu bättre på att resa mig och komma tillbaka.

Tusen tack för alla omtänksamma kommentarer och mail. Nu dyker jag upp här igen som en boomerang. Det har varit en minst sagt orolig och omtumlande tid där känslorna åkt jojo mellan hopp och förtvivlan. Så många negativa händelser radade upp sig efter varandra som jag inte på något vis kunde påverka så jag tappade lusten helt att skriva. Vis av skadan så tar jag det extra lugnt då, eftersom jag märkt att annars blir det totalt kaos i min hjärna. Vilka tråkigheter som än händer så rullar dagarna på som vanligt och när man tittar bakåt förvånas åtminstone jag över att det mesta ändå tycks fungera.

Trots alla reserestriktioner under pandemin har Göran varit iväg på en del "semesterturer" med All inclusive, som det heter på svenska. Det har blivit en del resor till lasarettet med mellanlandningar här hemma några dagar. Lasaretten är fullbokade så de skickar hem patienterna långt innan de är så pass friska att det är acceptabelt. Jag undrar egentligen hur vettigt det är ekonomiskt när en patient är hemma ett par dagar och sen får ambulansen komma och hämta igen. En gång kan väl gå men när det upprepas flera gånger måste vem som helst begripa att det är något fel. Många gånger fick Göran ligga kvar på akuten eftersom det inte fanns en enda ledig säng att uppbringa på någon avdelning. Stackars sjukvårdspersonal! De sliter som djur och när man då läser om hur det fifflas inom andra yrkesområden blir man heligt förbannad. Det känns inte speciellt säkert att vara inneliggande patient längre. Det är alldeles för lite personal för att det ska fungera tillfredsställande. P.g.a. platsbrist fick Göran byta avdelning flera gånger. Jag hade skickat med en medicinlista där jag noggrant antecknat dos och tid för varje medicin, men antagligen för att han flyttades runt så strulade det många gånger. Jag tycker förstås ändå inte att det ska vara så svårt att läsa innantill. Göran visste exakt hur många tabletter han skulle ta och vid vilken tid, så det löste sig ändå, men han fick själv påpeka det flera gånger. Jag tänker på de som är lite vimsiga eller kanske inte vågar säga ifrån eller ifrågasätta saker och ting. Det kan bli förödande. 

Jag har slutat klättra på stegar...nästan...sen jag ramlade tidigare, men det är tydligen ingen garanti för att jag ska hålla mig på benen. En dag när jag var överlastad med väskor och skulle gå in i hallen snubblade jag på tröskeln och ramlade raklång. Min första tanke var att innehållet i väskorna gått sönder, men det visade sig att allt var helt. Nästa tanke var hur pass illa jag slagit mig och jag försökte resa mig upp. Eftersom jag numera är vig som ett kylskåp så gick det naturligtvis inte. Till all lycka var min svärson i närheten och kunde lyfta upp mig. En stark kille! Jag kunde stödja på båda benen och jag försökte böja knäna och det gick bra även om det stramade. Alltså hade jag inte brutit några ben. Jag andades ut. Det värkte nåt infernaliskt i ena knäet och jag plockade fram isklabbar och höll mot knäet för att minimera svullnaden. Det svullnade ändå upp ganska rejält och sen var det dags för lite färg. Blåmärkena sträckte sig från knäet och ner över tårna. Högerarmen fick sig med en törn för jag ramlade mot ett element, så den är också färggrann. Vilken tur jag ändå hade! Det hade kunnat gått riktigt illa. 

För tillfället är det bara det absolut nödvändigaste som görs här hemma. Jag tror aldrig att jag nånsin lidit av Syster Duktig-syndromet. Antagligen är jag för lat för det eller för envis, kanske. På en skylt läste jag en gång:"Livet är för kort för att göra tråkiga saker" och det skriver jag helhjärtat under på. Ju äldre jag blir desto mer tycker jag att det stämmer. Jag undrar om inte de här restriktionerna och isoleringen gör att allt fler tycker så nu. Jag har slängt bort fler och fler "måsten" och de samlas nu i kategorin Onödigt, som växer dag för dag. Det är viktigt att ha roligt för att kunna orka med vardagen.

Nu är Göran hemma igen och vi försöker hitta tillbaka till vardagslunken....den bästa lunken. Än en gång stort tack för all omtänksamhet ni visat under min bloggpaus.

32 kommentarer:

  1. Så glad att se ett inlägg från dig igen! Har tänkt mycket på dig!
    Skönt att se att Göran är hemma och att ni mår efter omständigheterna bra!
    Ha det fortsatt gott!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Aj, aj, aj stackars dig men tur ändå att du inte bröt benet på kuppen. Stackars Göran, men tur att han har koll. Ja, sjukvårdspersonalen sliter verkligen och vill göra ett bra jobb - men nu tryter orken och många är påväg in i den berömda väggen..... Om min syster var liten och tunn innan så har hon blivit om än mindre under pandemin och jobbet som sjuksköterska. Det händer allt oftare att de får jobba dubbla pass, kommer till jobbet vid 13.30 och när passet är slut 21.30 blir de beordrade att jobba natten också för att det fattas personal.....så från 13.30 till 07.00 det är inte klokt som sagt det är bäst att hålla sig frisk och lyda/följa de restriktioner som finns. För på sjukan vill man inte hamna. Kul att du är tillbaka, DU är saknad.
    Idag ska jag gå runt och sjunga på ABBAs gamla slagdänga Bang A Boomerang. Ha en underbar dag utan en massa måsten =) Eller åtminstone måsten man väljer själv. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag beundrar de som orkar jobba inom sjukvården idag för det är omänskligt. En rejäl löneökning hade varit på sin plats och mycket mer personal. Sjukvården måste få kosta för den är livsviktig. Det är däremot inte alla fallkärmar som delas ut eller löner som fortsätts att ges till de som misskött sina jobb. Det gäller då givetvis högre chefer och inte vanliga hederliga medborgare. Där blir det bara ett avsked.

      Radera
  3. Bra att du är tillbaka!
    Ditt inlägg berörde mig mycket!
    Jag har varit som du full fart och envis!
    Nu har jag envisheten kvar men har koncentrerat mig på att ta det så lugnt .

    Lägg alla måsten i en kartong och tejpa igen med grå teip.
    Var rädd om dig Det finns bara en Gunnel.
    Stor kram!
    .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag försöker ta det lugnt.

      Radera
  4. Härligt att du är tillbaks. Förstår att den senaste tiden har varit både jobbig och orolig. Livet ändrar karaktär och för oss alla är det bara att följa med och göra det så bra som möjligt. Det är inte lätt alla gånger.
    Hoppas att ni nu får en lättsammare period så att krafterna återkommer. Inga All inclucive-resorna mer nu...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej jag hoppas resande är slut för ett tag framöver.

      Radera
  5. Så roligt att du orkar skriva lite igen, men det har varit en tuff tid förstår jag. Först all oro för Göran och så uppå det ditt fall. Det var ju en välsignad tur att du kunde få hjälp snabbt och att du inte bröt någonting.
    Ha en skön helg!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  6. Så skönt att Göran är hemma igen men jag förstår att det har varit en tuff tid. Så roligt att du orkade skriva ett inlägg för jag har tänkt så mycket på er. Kollat din blogg ofta... Även om man inte känner varandra så gör man det ändå på ett visst sätt. Vilken tur att du inte skadade dig själv.

    Kram och ha det så bra som det bara går!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag prioriterar lite annorlunda nu.

      Radera
  7. Har tänkt på dej! Det var mycket på rn gång! Hu!
    Du har fått se vården inifrån och inser vilket jobb de gör! Hoppas att ni slipper fler sjukhusbesök på ett tag och att det är slut på olyckorna nu! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, vi håller tummarna att det ska vara som vanligt nu igen.

      Radera
  8. Jag förstod nästan att det var något sådant elände. Skönt att höra ifrån dig igen och att din make är på bättringsvägen.
    Jag har haft nåt liknande i familjen som jag inte velat skriva om. Ja, fy för den lede och Covid!
    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Gerd! Det känns skönt när det börjar gå tillbaka till det gamla vanliga.

      Radera
  9. Så fint att du skriver igen- Men sicket elände du och maken haft. Bedrövligt att sjukvården ska vara så belastad att personalen inte har möjlighet att ge god vård. Stressande för dem också förstås- Skönt nu att Göran är hemma igen. Och skönt att du också håller på att hämta dig-
    Ja, detta att göra det bästa av den dagliga tillvaron är viktigt och alla "måsten" kan absolut samlas ihop i kategorin onödigt-
    Har saknat dig så jag är väldigt glad du är tillbaka och att den vardagliga tillvaron nu är lite lättare- Ja, bortsett från....
    Tankar och en varm kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Ditte! Det känns kul att börja blogga igen.

      Radera
  10. Så trevligt att se ett Gunnel-inlägg! Som sagt, du har varit saknad. Under jobbiga perioder i livet måste man omvärdera vad som är viktigt; en blogg är verkligen inte prio ett. Hoppas nu att både Göran och du orkar och får njuta fullt ut av den kommande sommaren. Tiden går så fort och sommardagarna brukar ha särskilt bråttom.
    Kram till er båda!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Annica! Idag har vi haft strålande sommarväder.

      Radera
  11. Applåd, kram, och hela konkarongen, vilken resa du gjort och skönt du inte föll mer illa då du snavade. Du är så välkommen tillbaka med ditt skriv här på bloggen, ditt eget lilla rum för Gunnelska humorn, kloka tankar med ironi!
    Bamsekram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Tove! Det känns bra att vara tillbaka.

      Radera
  12. Skönt att läsa att du är tillbaka i Blogglandia! Ja, smärtfritt var det ju inte för dig de senaste veckorna. Så ledsamt att läsa faktiskt. Men det är väl så när man bli äldre (jag vägrar skriva "gammal"), man hamnar på sjukhus md olika skavanker eller så snubblar man som du gjort. Ja, det flesta olyckor sker ju i hemmet sägs det... Det verkar stämma.
    Det där med stegar/stolar och skruva in nya lampor med mera har jag gett upp för länge sedan. Säger bara Claes Fixare eller Veteranpoolen. Rotavdrag på det - så.

    Men jag är glad att du inte bröt några vitala delar. Som sagt - Hemtjänst för att bära hem varor är ingen dum idé. Eller varför inte en skolungdom som är glad för lite extra fickpengar...

    Välkommen tillbaka:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag får vara lite mer försiktig framöver.

      Radera
  13. Uppskattat att få läsa från dig igen. Men det går många tankar i mitt huvud. Du är väldigt duktig på att skriva och jag känner ofta igen mig själv i din ironiska framtoning. Hoppas det kan bli en stabilitet i hemmiljön och så få "problemberg" som möjligt.
    Måndagskram, Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Bosse! Jag sträcker lite på mig av berömmet från en författare. Jag hoppas med på en lugnare tillvaro.

      Radera
  14. Välkommen tillbaka! Blev lättad när jag såg att du orkar blogga igen! Ni har haft det tufft men det verkar gå ganska bra nu. Önskar er många fina dagar tillsammans nu när sommaren är på gång och det blir lättare att leva!
    Stor kram!

    SvaraRadera
  15. Ha en bra måndag och en bra ny vecka!
    Kram!

    SvaraRadera
  16. Usch vilket kaos och ditt ramlande som verkligen kunde gått illa, skönt att du inte bröt något.. Kram

    SvaraRadera