Tom i bollen

Människor som inte tänker ordentligt har inga hjärnor, snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag.

Villa Villekulla

I Helsingborgs kommun har politikerna tänkt till lite extra....eller inte. Alla vårdboenden i kommunen ska eller har bytt namn. De heter som gatuadressen numera. Anledningen är att man ville bort från institutionskänslan. Personalen har även fått veta att avdelning numera ska kallas för flygel, trygghetslarm ska heta serviceknapp och dagrummen ska kallas för sällskapsrum. Enligt kommunens utredning är målet att "skapa en mer hemlik vokabulär som gör att nämndens boenden för äldre blir mer attraktiva". Då kanske vi ska byta namn på alla hus som kallas för något speciellt och i stället bara säga gatuadressn. Annars är ju risken att det inte känns attraktivt för de som bor där när de blir äldre. Pippi bor i Villa Villekulla och i år fyller hon 70 år. Då ska nog politikerna på Gotland börja förbereda sig för ett namnbyte inom det snaraste.

Namnbyteskalaset kommer att kosta ungefär 1 miljon kronor. I det ingår omskyltning, omtryck av broschyrer, annonsering och förändringar på Helsingborgs stads hemsida. Kunde inte de pengarna använts på ett vettigare sätt? Det tycker jag och tydligen många av de äldre och deras anhöriga. Det är ingen nyhet att äldre har svårare för förändringar. Varför då sätta i gång med namnändringar på boende, rum och hjälpmedel? Vem som helst kan bli förvirrad för mindre.

Även om namnet på boendet ändras, så är det fortfarande samma byggnad som ligger på samma ställe som tidigare. Flygel tycker jag låter väldigt malplacerat i ett äldreboende. Den beteckningen hör väl närmast hemma på större gods och gårdar. Vad är skillnaden på ett trygghetslarm och en serviceknapp? Lovades det för mycket när det hette trygghetslarm? Det hörs ju på namnet att man ska känna sig trygg när man larmar. En serviceknapp låter inte alls lockande i mina öron. Det är mer som när man ska lämna tillbaka nåt i en affär. Då tar man en lapp och väntar på service. Det blir till att stå i kö tills det blir ens tur. Är det så det ska bli nu? Sällskapsrum låter inte bättre än dagrum. Bättre blir det endast om det gör skäl för sitt namn och att de äldre inte sitter var för sig utan verkligen har sällskap och lite sysselsättning. Inte tror jag det blir så bara för det heter något annat. Det enda som hjälper där är mer personal. Man skulle kanske använt den där miljonen till utökning av personalstyrkan i stället?

Inreda så det blir ordning och reda

Att inreda är inte bara att placera soffan rätt eller få matplatsen att verka mysig. Det är så mycket annat. Inte minst hur man inreder där det inte syns...som i garderober, skåp och lådor. Ibland kommer jag på en superbra idé om hur jag vill ha det. När den sen ska genomföras, så upptäcker jag, att den var inte så superbra ändå. Då gäller det att snabbt släppa det och tänka i andra banor. Det roligaste är när man kommer på små och enkla lösningar som inte kostar nånting i stort sett.

Jag hade en idé om ett kryddskåp som nästan var som en bok. Det skulle monteras inne i ett av mina köksskåp och sen skulle jag kunna bläddra fram till den kryddan jag behövde, tänkte jag. Jag la fram idén för Göran och han lyssnade tålmodigt. Det kom lite annat emellan och helt plötsligt såg jag framför mig en kryddförvaring som var betydligt bättre. Det tyckte Göran också när jag berättade den nya idén för honom.

Det slutade med att en kökslåda blev helt omändrad. Tre stavar skruvades fast inuti lådan och sen klippte jag halvor av små papprör. Jag tror de har varit inuti hushållspappersrullar. Jag limmade på silvertejp, så de skulle kunna torkas av och sen satte jag ihop dem i en lång rad.

Varje rad lades ner i mellanrummet som blev mellan stavarna. Nu har jag plats till 27 kryddor i lådan.....en burk i varje papprör. Kryddorna ligger i bokstavsordning så jag lätt ska hitta det jag behöver.

De kryddor som inte fick plats där förvarar jag i små plåtburkar i kryddhyllan ovanför spisen. 

Ännu några kryddor kan jag hitta i de gamla kryddburkarna jag fick ärva efter min svärmor. Den stora saltburken innehåller inte salt utan tejp, pennor och suddis, och mjölburken tar hand om laddarna till min mobil och iPad. Väldigt viktiga saker som också sätter krydda på tillvaron. 

Helgfåglar

Jag räknar att vi har tre riktigt stora helger i Sverige, nämligen påsk, midsommar och jul. Jag tror att det är de helger som firas allra mest. Pingsten känns för mig inte som en riktig helg efter att annandagen togs bort. Nu blir det mer som ett vanligt veckoslut. Trettonhelgen firar vi lite extra eftersom min förstfödda fyller år på Trettonafton. Nyårsafton är givetvis också en stor helg, men den kommer lite i skymundan av julen. Den senaste tillkomna helgen, Halloween, är också väldigt kort och hade det inte varit för Rasmus skull så hade jag nog inte firat den. 

Man sätter ofta helgerna i samband med en eller två speciella färger. Påsken har för mig alltid varit gul, även om jag pyntar påskriset med fjädrar i andra färger också. Den fågel som passar perfekt in på påsken, förutom kycklingen, är gulsparven. Den lyser som en sol när den kommer till fågelbordet och det går inte att missa den.

Blåmesen ståtar med de svenska färgerna blått och gult och är en perfekt representant för både Midsommarafton och Nationaldagen.

Rödhaken med sitt orange bröst är min favoritfågel. Det är nästan lite synd att en sådan här söt fågel passar så bra in färgmässigt på årets läskigaste helg.

Det är mycket svart pynt också som hängs fram till Halloween så egentligen är koltrasthannen mer passande. Den är både svart och orange.

Domherren är julens speciella fågel. Den finns med på julkort, julvepor och juldukar. Det är en fågel som är ganska sällsynt vid mitt fågelbord, men går jag in i skogen är det inga svårigheter att få syn på den. 

Fräsch doft

Dofter är ett kapitel för sig. Tänk så olika man kan tycka om en doft. En doft som för en person nästan är himmelsk kan för en annan vara helt outhärdlig. Det är verkligt synd om de som är doftallergiker. Det måste vara ett elände, med tanke på alla slags dofter man träffar på. En del dränker in sig i deodorant eller parfym så man nästan storknar när de går förbi. Det är lika illa som de som går omkring med svettiga kläder.

Flytande tvål kan man köpa med all världens konstiga dofter. Citron tycker jag är en väldigt fräsch doft, annars är jag mer förtjust i olika sorters blomdofter. Jag tycker att det är något man sätter i samband med att lukta gott. Till och med tjuren Ferdinand gillade att lukta på blommor. Något som jag definitivt inte gillar är tvål med olika sorters matdofter eller oser snarare. Vem vill gå runt och dofta matos? I veckan säljer en affär i närheten tvål som doftar citron-marängpaj. Det ska man inte dofta, det ska man äta! I julas annonserades om en tvål med juldoft. Det stod att det skulle lukta kanel. Nästa steg blir väl att man inför julen kan köpa en tvål med brunkålsdoft. Då behöver man inte själv laga brunkål, så hela huset osar av det. Man kan bara stå en längre stund och tvåla in händerna. När man sen går ut tror alla att man varit så huslig och gjort brunkål inför julfirandet.

Surt, sa räven

Med tanke på taxistrulet i förra veckan så föreslog min dotter att jag skulle ha ett ättikstema en vecka. Den historien platsade utan tvekan i ett ättikstema, men annars tror jag det skulle bli svårt att få ihop inlägg till en hel vecka. Jag blev sjuk när vi kom hem, så det var en bra början i och för sig. Något annat otrevligt hände inte under veckan, så i stället för ättikstema lutade det mer åt vinägerhållet. 

Rasmus hade sportlov förra veckan och när han har längre skollov sover han över här. Då slipper han vara ensam hemma, kan sova lite längre på morgonen och leka med Santos. Rasmus lagade middag en av dagarna...korv i ugn och potatismos. Väldigt gott! På onsdagen skjutsade jag honom till en kompis. De hade bestämt att han skulle sova över där och han kom inte hit igen förrän på fredagen. Det var egentligen en väldig tur. Jag mådde som sämst de två dagarna och sov i stort sett hela tiden. I min ungdoms glada dagar kunde jag alltid sova bort infektioner, och det lyckades jag med nu också. Jag är kanske inte så gammal ändå? Det stod i tidningen att denna säsongens vaccin inte varit lika effektivt som de andra gångerna. Kanske var det därför jag drabbades, för jag brukar inte annars bli sjuk. I vilket fall som helst så gjorde det ju att jag fick en lindrigare variant av influensa. 

Nu känns det nästan som vanligt igen. Jag är så pigg på att sätta igång lite större projekt, men känner att orken inte vill infinna sig på beställning. Det känns lite surt....nästan som ättika. 

Allting är möjligt

Det sägs att Ingenting är omöjligt att göra, men jag gör Ingenting varje dag.