Svindlande höjder

Ända sedan jag flyttade hit har det varit show på taket till hyreshuset mittemot. Det började med att det flög en massa stora fåglar runt skorstenarna. De sätts visst dit varje år för att skrämma bort fiskmåsar. Det lyckas inte alls. Fiskmåsarna flyger runt de här fåglarna och skränar skadeglatt.

I fjor sommar började det synas en del arbetare på taket. Det var  kupfönstren som skulle bytas. I år är det dags för takarbete igen. För det mesta är det endast en ensam kille som springer runt högst upp på taket. Ja, han nästintill springer och jag står där och tittar med hjärtat i halsgropen. Det ser livsfarligt ut. Jag hoppas han är fäst med en säkerhetslina även om jag inte kan se någon. Rasmus lugnade mig med att det finns en gång längst upp på taket som är helt ok att gå på. Men det fodras en enorm balans, kan jag tänka mig. 

Rovfåglarna är väldigt intresserade och när de nu inte kan skrämma några andra fåglar passar de på att övervaka takjobbet i stället.

Jag har inte den blekaste aning om vad arbetet går ut på. Just nu är det nerstucket en massa rör i skorstenarna. Det ser ut som stora planteringskrukor med vissna blommor som ingen orkat ta bort..

Rasmus är också van att jobba på höga höjder. Han är ju plåtslagare och hans företag jobbar mycket med att lägga koppartak på kyrkor. Det byggs ställningar runt tornet så det ska vara säkert att jobba där, för det är rejält högt upp. En dag hade det kommit en glada flygande förbi. -"Vet du hur stor den är?" undrade Rasmus. Från marken ser den megastor ut så jag kan tänka mig att den var enorm när den flaxade förbi. Jag läste att vingspannet är 170-185 cm. Då föredrar jag småfåglarna som sitter och kvittrar i träden nere vid ån.

Mors dag

Jag firar bara våra gamla vanliga svenska helger, för jag tycker det räcker så bra. Ja, födelsedagar får man så klart inte missa. Halloween är en helg som jag bara uppmärksammade när Rasmus var liten. Visserligen är det en helg med chans att dekorera mycket i orange, men den har ändå inte lockat mig. Det har inte varken Fars dag eller Mors dag heller gjort. Jag tycker var och en själv ska bestämma vad och när man vill fira.

För en del år sedan firade jag faktiskt Mors dag dubbelt upp. Vi åkte till Dallas för Hanna skulle döpas, och just den dagen var det Mors dag i USA. Efter dopet åkte vi till en restaurang. Det var många familjer där. När maten serverades fick alla mammor en röd ros av servitören. En mycket trevlig gest.

Vi åkte hem senare i veckan och när vi kommit hem inföll Mors dag i Sverige på söndagen. Den dagen var jag fullt upptagen med att packa upp, tvätta kläder och packa på nytt. Veckan därpå skulle jag nämligen åka till Luxemburg för att passa Zoé en vecka. Katarina var tvungen att delta i en kurs som hölls i Belgien. 

Jag åkte ner på fredagkvällen och på söndagen var vi på ett shoppingcenter och strosade runt. Den här dagen var det Mors dag i Luxemburg. Vi gick in i en parfymbutik och där fick alla kvinnor som handlade en röd sidenblomma. Den var betydligt hållbarare än Dallasrosen. 

I söndags var det åter igen Mors dag och då följde jag med Ulrika och hennes familj till Hillesgården. Det är ett mycket trevligt utflyktsmål en bit från Ängelholm. Det är beläget mitt ute i Ingenstans, och man måste ha GPS för att hitta dit. Det är en stiftelse som äger det här stället och alla som jobbar där gör det helt gratis. De har t.o.m. på egen hand byggt till en del byggnader. Det finns en stor sal där jag varit flera gånger på föredrag, stå upp förställningar och annat. Många kända artister har besökt Hillesgården som t.ex. Arja Saijonmaa, Sven Bertil Taube, Pernilla Wahlgren, Siw Malmkvist och Robert Gustavsson.

Det finns även butiker på området och en trädgård där man kan sitta ute och fika. Det har vi planerat in till sommaren. Denna gången var det inomhusrestaurangen som gällde. Eva välkomnade oss när vi anlände och sen gick hon runt bland borden och småpratade och tog ut en och annan tallrik i köket. Hon var precis lika sprallig som hon brukar vara på scen. Hon hade något att prata med alla om och kunde vrida till det som sades så det blev så tokigt. Här hade hon inget manus att gå efter, men hon var snabbtänkt och det blev många glada skratt. 

Ewa Rydberg är en slags ambassadör för gården och det finns massvis med bilder från hennes föreställningar uppsatta. På en vägg hänger de kläder hon hade på sig i den sketchen där hon spelade strippa. Det var en mycket trevlig Mors dag.

Att vara flexibel

 Jag tänkte uppföra mig helt normalt idag, men så dök det upp så många andra möjligheter.

Man har rätt att ändra sig.

Det flimrar

Jag har sakta men säkert vant mig vid att hjärtat rusar iväg med jämna mellanrum. Det känns väldigt otäckt, men jag blir inte lika skärrad nu längre när det händer. Det finns ju mycket hjälp att få både med medicin och avslappningsövningar. Givetvis hjälper det inta alla, men så är det ju med all slags behandling. Jag har nog tur, för jag drabbas inte av obehaget så ofta.

För några veckor sedan startade flimret och efter några timmar tog jag en tablett, en betablockerare, och pulsen sjönk så småningom. Jag läste om att det är bra att motionera, så jag gav mig ut på en promenad. Det kändes lugnare att ha andra människor runt ikring. Jag tänkte som så, att blir jag sämre och tuppar av eller något så är det väl alltid någon som ringer efter en ambulans. Om jag stannat inomhus hade ingen märkt något sådant. När jag varit ute en bra stund märkte jag att det kändes bättre. Oron kan ställa till mycket problem.

Häromdagen var det dags igen. Jag vaknade mitt i natten av att hjärtat dunkade som det värsta trumsolo. Typiskt! Just den dagen hade jag en tandläkartid. Jag ringde mottagningen och undrade ifall jag ändå kunde få tanden lagad eller det kunde förvärra det hela. Sköterskan sa, att det trodde hon inte att det gjorde, men det var mest om det var obehagligt för mig. För min del är det precis lika obehagligt att gå till tandläkaren, så det kändes som att behöva välja mellan pest och kolera. Hon skulle prata med tandläkaren och höra av sig om jag behövde boka en ny tid. 

Jag fick inget samtal, så jag traskade iväg....inte glad i hågen direkt...men jag tröstade mig med att när tanden var lagad så var åtminstone en obehaglig sak åtgärdad. Lagningen var snabbt avklarad och nu behöver jag förhoppningsvis inte gå dit förrän om ett år.

Promenad längs med ån

Paris har Seine med sina broar och Ängelholm har Rönneå med sina broar. Jag går alltid en bit längs med ån när jag går hem efter att ha handlat på ICA. Vägen dit går jag genom centrum. Mest för att det finns en del trevliga butiker där jag kan fönstershoppa. Jag gillar inte direkt själva gatan, för det är kullerstenar och det känns inte skönt för ryggen.

Det är lite nivåskillnad från centrum och ner till ån. Då är det så fiffigt ordnat att det är byggt en lite slingrig väg där man kan gå med rollator och barnvagn. I stora "tårtbitar" är det planterat växter från toppen och ner till ån. 

När man kommit ner till ån möts man av den här förbudsskylten. Som den laglydiga medborgare jag är, så har jag aldrig ens tänkt tanken.

Underlaget på stigen är väldigt behagligt att gå på och rullatorn rullar lätt även om den är fullpackad med varor. Träden längs med ån är säkerligen väldigt gamla, för de är jättehöga. Båda sidor av ån är omgivna av växtlighet.

Ett av träden fångar alltid min uppmärksamhet. Det hänger ut över ån och löven doppas i vattnet. Man hör talas om fallfärdiga hus, men detta är ett bra exempel på ett fallfärdigt träd. Jag förstår inte hur det kan stå kvar år efter år.

Så småningom är jag framme vid nästa "trappuppgång". Det är lika fint planterat här. Nu har jag bara fem minuters promenad kvar innan jag är hemma. Jag bor i kvarteret bakom det röda hyreshuset.

Jag gillar musik

 

Mitt hjärta sa: Vin och choklad, men mina jeans sa: Ät en sallad!

Just nu sitter jag och nynnar på den gamla Mellolåten Lyssna till ditt hjärta.

Kramdjur

De flesta har nog haft ett gosedjur när de var små, eller något annat som gav tröst. Jag hade en pytteliten nalle som jag fick när jag var två år och den finns fortfarande kvar.

Mina tre barn har också haft sina favoriter. Ulrika var väldigt förtjust i en rosa frottégris som min syster sydde till henne. 

Katarinas favorit var en liten kanin, som hon konstigt nog döpte till Ljuse nalle. 

Peter bar runt på en liten svart/vit mjuk hund som fick namnet Fia. Alla tre har sina gosedjur kvar.

När Rasmus var bara några dagar gammal fick han en nalle med en påsydd sparkdräkt. Efter något år var klädseln väldigt sliten och stoppningen började ramla ut. Han blev magrare och magrare. Då åkte han till Mormorsjukhuset och genomgick inte en fettsugning utan motsatsen. Jag fyllde upp med extra vadd och sydde en ny sparkdräkt för att hålla ihop honom. Operationen blev lyckad. 

Rasmus fick många fler nallar under årens lopp, men favoriten var den första som kallades för Gamlenalle.

Min syster skickade en tygdocka till Zoé när hon föddes. Rosie hade långa bruna flätor och hon var Zoés ständiga följeslagare.

Rosie ville naturligtvis likna Zoé så mycket som möjligt, så en gång fick jag en beställning på en "fluffig" sovmask i stil med den som Zoé hade. 

Även om Zoés tröstare var en docka så har hon faktiskt haft ett riktigt livs levande gosedjur, nämligen Santos.

  

När Daniel var liten bar han runt på den figuren som fanns med i filmen Toy Story. Den var klädd i cowboymundering. Eftersom Daniel själv var en liten Dallascowboy passade det perfekt.

Hannas favorit var en figur från ett spel, som jag inte känner till så mycket. Det var en kattliknande figur med namnet Scarfy. Egentligen var det bara ett orange katthuvud, men den var ganska gullig.

Alla de här leksakerna är riktigt kramiga och sånt som är roligt att tänka tillbaka på och minnas. Ingen av barnbarnen har visat intresse för lite annorlunda djur, så jag måste erkänna att jag blev aningen snopen när jag fick följande bilder från Zoé.

Hennes skola hade haft Öppet hus och hon och några andra elever var i biologisalen och visade runt. Skolan har en del egna djur. Varför välja dessa två när det finns så många gulliga djur att välja mellan? Pytonormen kramar visserligen ihjäl sitt byte, så på sätt och vis är den ett kramdjur. Spindeln är bara läskig.

Äntligen!

Det har blivit ett ofrivilligt långt upphåll den här gången. Min rygg har inte varit särskilt samarbetsvillig och jag har inte kunnat sitta på en vanlig stol någon längre stund. Det har fått bli sängen eller min ställbara fåtölj. Jag föredrar att blogga från datorn och det fungerade så klart inte nu. Jag har i stället fått samla på mig lite tips och idéer som jag kan blogga om framöver. Jag har verkligen saknat att skriva. Att läsa bloggar har inte varit några problem, för det kunde jag göra på min iPad, så jag tycker jag är hyfsat uppdaterad. 

Som tur var kunde jag gå kortare promenader i maklig takt, och enligt läkaren var det bra om jag rörde på mig så mycket som möjligt. Nu verkar det värsta vara över och förhoppningsvis kan jag återgå till det gamla vanliga.

Tiden har rullat på som vanligt och påsken bara swishade förbi. Det är i och för sig ingen högtid som jag brukar pynta så mycket inför längre. Det var annorlunda när barnen var små. Nu blir det bara lite påskris och några kycklingar. Ängelholms kommun däremot pyntar lika glatt inför alla helger och jag måste säga att jag uppskattar det. 

Det påstås helt felaktigt att allting är större i Texas, men det stämmer inte. 

I Stadsparken hittade jag två reden med ägg i olika färger. Hönsen i Ängelholm värper mycket större ägg än normalt. 

Längs Storgatan var flera jättestora tjusigt målade ägg utplacerade.

Jag bor i en väldigt omtänksam kommun. De varnade t.o.m. invånarna för lågtflygande påskkärringar. Nu är det bara till att vänta på dekorationerna inför nästa helg.