tisdag 10 november 2015

Har ni träffat Barbara Millicent Roberts?

Jag är helt säker på att ni sett eller träffat på henne många gånger. Hon är mer känd under namnet Barbie. Den första Barbiedockan kom 1959 efter att Ruth Handler, Barbies "mamma", sett en docka i Tyskland  som såg ut ungefär som Barbie kom att göra. Hon köpte upp alla rättigheter till den dockan, och jag tror inte att många kommer ihåg den mer. Ruth´s dotter hette Barbara och kallades för Barbie, så det var ett lätt namnval. Dockan introducerades i Sverige julen 1963 och har sedan dess bytt skepnad flera gånger. Längden och den smala midjan har hållit i sig, men ansiktsuttrycken har ändrats en del. Den svenska Barbiefanklubben hade en numera känd person som ordförande, nämligen Mona Sahlin.

Jag var själv lite för gammal att intressera mig för Barbie, och jag kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i dockan. Mina båda döttrar har haft Cindydockor i stället. Hon ser mer mänsklig ut. Även om hon är smal så är det ganska proportionellt. Enligt forskare så skulle Barbie i verkligheten vara 213 cm lång och ha en midja som inte existerar på en levande kvinna. Att man lägger ner så mycket jobb på att hitta negativa saker om en docka när det säljs skjutvapen som ser ut som riktiga vapen och monster och jag vet inte allt. Jag tror faktiskt inte att flickor tänker på att Barbie är så smal. Då är det betydligt värre med alla fotomodeller och mannekänger som är magra och glåmiga. Det är bättre att lägga energi på att få till en ändring där.


Jag får med jämna mellanrum nyhetsbrev med senaste modet. Nu visades en T-shirt med en bild på Barbie. Till T-shirten bär modellen en kort läderkjol och nätcykelbyxor. De höga klackarna på skorna ser livsfarliga ut.


Jag vänder ryggen åt det modet. Jag kan bara i min vildaste fantasi tänka mig hur jag hade sett ut. T-shirten är väl ok, men en kort skinnkjol är något som jag skulle haft för 50 år sen och de där nätcykelbyxorna får mig att tänka på den stundande julen. Mina lår hade sett ut som julskinkor i dem....fettmarmorerade med lite gropar och med ett nät som håller ihop det hela. 

31 kommentarer:

  1. Barbiemodet är inget för mej heller. Ha ha ...Bra beskrivning på nätcykelbyxor.. Jag hade sett ut som du :-) .................................SVAR:Jag ska kolla om jag har några tröjor kvar med teckningar på. Ha en bra dag!Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara och inse att man är för gammal.

      Radera
  2. värre med de levande modellerna :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag har faktiskt en skinnkjol som funkar på en kort rund tant!

      Radera
    2. Ett tag diskuterades mycket om att de allra magraste modellerna skulle förbjudas att visas, men det är väldigt tyst om det nu. Det finns många snygga skinnkjolar som inte är så korta som den på fotot. Man behöver inte visa allt.

      Radera
  3. Håller med dig till "punkt och pricka", som man säger. Tack för ett intressant inlägg.
    Mycket av dagens så kallade ideal, bara förstör och stressar upp människor, kanske särskilt ungdomar då.
    Jag kommer ihåg en enda docka i mitt liv. Undrar om jag fick flera? I mitt bardomshem var det inte så mycket med leksaker.
    Hoppas att du får en finfin dag.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alldeles för mycket utseendefixering idag. Det värsta är vikten tycker jag, när det kan få småtjejer och undra ifall de är tjocka. Där har modeindustrin ett stort ansvar.

      Radera
  4. Hahaha, du är för go, du. Ett väldigt roligt inlägg ang cykelbyxorna på dina skinkor.
    Jag lekte mycket med barbiedockor, hade Barbie, Ken, Skipper, Teddy, Tod, sen kom det discodockor, de hette Bea, Tea, sen hade jag två till som jag inte minns namnen på.
    Våra tjejer har inte alls lekt med barbie.
    Ha en bra dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Innan Barbie kom till Sverige såldes en "mannekängdocka" som jag hade. Den sydde jag många kreationer åt. Tyvärr är dockan borta, men en del klänningar är kvar.

      Radera
  5. Jag håller med om att det är alldeles för mycket utseendefixering....Alla ser vi olika ut och det måste man acceptera!
    Haha! Men du är ju för rolig med "julskinkan" :)
    Ha en bra dag
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt! Det hade varit för trist om alla såg likadana ut...som om vi var klonade.

      Radera
  6. Jag var också för gammal för Barbie, men min syster, några år yngre, hade en. Jag kunde sy åt den iallafall.
    Jag har kvar dockan Lilly (jag är inte säker på stavningen), som var inspiration till Barbie. Men det var en ren prydnadsdocka (kunde hänga i bilbakruta t ex.). Det hindrade inte att hon satt i dockskåpet ändå.
    Min dotter hade också Sindy, men hon verkar helt försvunnen numera. Fast dockorna fick barnbarnet.
    T-shirten var väl rätt kul, men läderkjol och nätstrumpor är inget för mig och har aldrig varit. Som sagt - med tanke på den nätomspunna julskinkan. / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar med T-shirten....men den var i dyraste laget. Dockor har alltid fascinerat mig och min äldsta dotter har en stor docksamling.

      Radera
  7. Jag hade ett inlägg om just detta för några veckor sedan och jag tyckte precis likadant... Ha en fin dag!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla människor passar inte i samma slags kläder, så lite självkritik skadar inte.

      Radera
  8. Din självhumor är befriande och jag drar förnöjd på smilbanden .. möjligen t-shirten och skinnkjolen med läggings - platta skor tack! Ingen Barbifan jag heller - och hennes "riktiga namn" var okänd. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller att plocka ut det man tror är klädsamt för ens ålder och figur. Där är en golvspegel ett bra hjälpmedel.

      Radera
  9. Barbie har aldrig hört till favoriterna hos mig, knappt hos dottern ens.
    Att se på modevisningar från stora världen i tv-n kan jämföras med att se på skräckfilm. De ser ju mera levande än döda ut, de arma mannekängerna. Jag glömmer bort att se på kläderna i rena fasan.
    Vem har bestämt att kläder ska hängas på människor som ser ut som vandrande pinnar. Sjukt är vad det är. Förhoppningsvis så blir modebranschen mänskligare med tiden och visar upp ett mera "normalt" ansikte (kroppar)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mannekängerna ser alltid så ledsna ut och det drar blicken från kläderna. Så var det nog inte tänkt. Jag undrar vad det blev av löftena om att modellerna inte fick vara så magra. Hur det har kunnat bli ett skönhetsideal fattar jag inte. Det är definitivt inte vackert.

      Radera
  10. Tack för dagens goda skratt!
    Jag lekte med Barbie som barn och minns aldrig att jag reflekterade över hennes kropp eller midjemått. Bara över hur kul det var med alla kläder och tillbehör. Det var ju en lek, en fantasivärld.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte heller det är så farligt för barn att leka med Barbie. Det finns värre saker.

      Radera
  11. Haha! Jag kan inte ens föreställa mig själv i den utstyrseln - jag skulle se helt grotesk ut. Och så med Barbie fram och bak. Nej tacka vet jag lite löst hängande kläder där magen får plats utan att synas allt för mycket. Min äldsta dotter lekte mycket med Barbie men min yngsta har aldrig intresserat sig för dockor överhuvudtaget. Kul att få lite historia om Barbie!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också om när det inte sitter åt för hårt.

      Radera
  12. Jag är också lite för gammal för Barbie och har nog aldrig intresserat mig... men ett kul inlägg blev det! Vad får du allt ifrån? Sitter här med ett stort leende :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får ganska många nyhetsbrev om allt möjligt, och då bara sätter min hjärna igång fantasin.

      Radera
  13. Jag skulle banne mig se ut som en kassler i nätbrallorna. Huvva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hade inte blivit populära hos vegetarianerna.

      Radera
  14. Hahaha! Juskinkor i nät, jag dör lite grann!
    Här var det naturtrogna djur i stället för dockor och de var aldrig för smala.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De Bratzdockor som säljs nu tycker jag ser ut som små monster. Djur är alltid gulliga....kanske därför det är så vanligt med gosedjur?

      Radera
  15. Hej, jag var ingen dockflicka som barn. Hade knappt några dockor, däremot massvis av klippdockor! Ritade kläder till dem, sparade, samlade, lekte. Men att leka med dockor kan jag knappt minnas. Däremot var min säng översållad med gosedjur..
    Krya på dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klippdockor var min passion också. Precis som du så ritade jag klädet till dem.

      Radera