söndag 13 oktober 2013

Fyrbenta vänner



Den här hunden träffade jag på i Danmark i somras. Här kunde man verkligen tala om golvmopp!! Stackars hund att se ut på det viset. Det var inget charmigt över den alls. Pälsen såg ut som 2 cm breda tygremsor som klistrats på kroppen. Hur man sköter den "pälsen" har jag ingen aning om. Jag vet inte heller vad rasen heter. Har letat lite överallt, men inte lyckats hitta något som påminner om den här vovven.



Tacka vet jag Santos! Det är en mjuk och gosig liten Bichon friseé. Han kommer och hälsar på mig om några veckor. Jag valde när min hund Milou dog att inte skaffa någon ny. Visst har jag ibland saknat att ha en liten motionskompis, men jag får låna Santos lite då och då i stället.


Milou var en Australisk Silkyterrier och en riktig kelgris. Mina barn var i skolåldern när vi köpte honom, så han blev familjens nya bebis. Och det fortsatte han att vara i 13 år. 

Milou och jag promenerade en mil i skogen varje dag. Även om jag på den tiden jobbade så hann jag ändå med minst tre motionsrundor per dag. Nu när jag är ledig från jobb tycks jag inte hinna med ens en ynka liten runda per dag. Det är naturligtvis inte tidsbrist som är boven i dramat utan brist på motivation och självdisciplin. Jag är en mästare på att kunna finna på undanflykter. Ibland tar jag mig själv i kragen och ger mig av, och visst är det härligt att promenera. När jag kommer hem bestämmer jag mig för att i morgon ska jag göra om det. .....men så är det det här med närminnet. Det är det som försvinner först har jag hört. 


28 kommentarer:

  1. Jag är ganska säker på att det är en hund av rasen " Pulli". Lite ovanlig, eller hur? / Gittan på Gotland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har nu läst pm rasen och jag är helt övertygad om att det var en sådan jag fotograferade. Det som var mest underligt tyckte jag var att man skulle varken behöva borsta eller kamma pälsen. Tack för hjälpen med att lista ut vad det var för en slags hund.

      Radera
  2. Bichon är en trevlig liten ras. Vore jag inte allergisk så hade nog pojkarna lyckats tjata till sig en hund vid det här laget. Nu får de hålla till godo med hönsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min dotter är också allergisk och letade länge innan hon hittade en ras som skulle vara bra för allergiker. Hon har aldrig haft några besvär. Kanske något att satsa på? Santos känns som ett litet angoranystan.

      Radera
  3. Kunde aldrig föreställa mig att det fanns en hund med sådan päls eller vad jag ska kalla det. Stackars hund som inte kan bli borsta/kammad mm .....nej ingen favorit för min del/M

    SvaraRadera
  4. Det är ingen ras som jag fastnade för heller. Dessutom är jag mer förtjust i små hundar.

    SvaraRadera
  5. Hej, nog är naturen ganska fenomenal som kan producera en sådan päls eller hur? Jag tittade i min hundbok, det finns också en som heter bergamasco som har liknande päls.
    Jag skulle inte komma ut alls om jag inte hade en liten kompis, totalt odiciplinerad är jag, väljer gärna det enklaste alternativet. Som denna helg, trots fint väder har jag låtit maken ta promenaderna och själv har jag häckat med näsan i en bok.
    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen mig själv i din beskrivning.

      Radera
  6. Jag tror hunden heter Puli. När jag vävde fanns det något som hette trasväv. Mycket likt den hunden.
    Jag gillar också bichon frise´bättre. Dessutom tål ju många allergiker den hunden. Min son har en sådan o det går alldeles utmärkt. När den är nytvättad är den som en bomullstuss. Och så mysig i sättet. Och ser ut som en leksakshund.
    Om vi har foto på bygget? Om - varenda jordhög o bräda som flyttats. Men det är rätt kul att ha det, även om det inte är något man visar så ofta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tro med det är en Puli, och jag tycker också att Bichon friseé är sötare. Kul att kunna gå tillbaks och se hur det såg ut en gång.

      Radera
  7. Hmmm... det där med promenader känner jag igen. Jag har alldrig sett en sådan hund förr Kan det vara en "lapphund" :-D ....Det har tagit många år att komma ormarna så nära-Ola är ute på skolor och visar och föreläser om ormar!Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter att ha läst på nätet så lutar det åt att det är en Puli. En ras som jag aldrig förr träffat på.

      Radera
  8. Å så fina dom är allihop!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser fram emot att få rå om Santos i några dagar.

      Radera
  9. Santos är så söt.....Men hallå!!! Skärpning med promenaderna...Viktiga grejer vet du!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska bättra mig. Jag lovar!

      Radera
  10. rasen är en puli :) som du vet har jag två vovvar, jag skulle ha svårt att tänka mig ett liv utan hund, kom just hem ifrån en skogspromenad
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska utnyttja tiden nu när Santos kommer......och jag måste nog börja träna redan nu så jag får lite kondis.

      Radera
  11. Mors.Tackar,men nu var det många år sen jag hade stickor i mina händer,,säkert minst 25 år sen..Haé Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men man kommer snabbt in i det när man börjar igen.

      Radera
  12. Santos är då bra mycket sötare än den med "snörpäls" :)
    Först var jag helt säker på att det var en puli, men så tycker jag den ser lite stor ut... det finns en annan ungersk ras som heter komondor... kan kanske vara en så´n...
    Önskar så att jag fick skaffa en ny hund, men Lasse vill inte ha någon och i en sådan här sak måste man vara överens...
    Har varje höst och vår föresatsen att promenera mer, men hur det nu än kommer sig, så inte blir det av inte...

    SvaraRadera
  13. Den hunden jag såg hade en mankhöjd på ca 55 cm så det var ingen liten hund. Håller med dig om att man måste vara överens när man skaffar en hund. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att ge sig ut och promenera. Skogen är lika härlig att gå i nu som när Milou följde med......men det är förståss inte lika kul.

    SvaraRadera
  14. Inte ens en mor kan väl tycka att den där golvmoppen är vacker!
    Men vem har sagt att alla ska vara vackra. Det är ju insidan som räknas...:-)

    Vi har haft hund i många år och det tog mig många veckor efter att vår
    senaste tassade vidare till hundhimlen som jag kunde förmå mig till att
    ta en promenad. Så ensamt och eländigt att inte ha kompisen med.
    Numera lånar vi också då och då när abstinensen blir för svår.
    Det gäller att ha tid att ta hand om en ny familjemedlem många år framöver,
    och den tiden saknas just nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte det var så jobbigt att behöva lämna Milou, så det är orsaken till att jag aldrig mer vill ha en egen hund. Santos får jag låna ibland längre eller kortare tid och det är kul. Eftersom jag vill kunna åka och hälsa på mina barnbarn och stanna där en tid, så är det besvärligt med en liten hund. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att lämna in honom på ett pensionat till helt främmande människor...hur bra pensionatet och hur gulliga personalen än är.

      Radera
  15. Det finns en ras som ser ut som en golvmopp och de ska tydligen se ut så där, men inte är det snyggt. Vet inte vad de heter, men jag har en skolkamrat som har en sån.
    Så söt han var Milou och jag förstår att saknaden är stor efter både honom och promenaderna, för det är klart roligare att gå med sällskap.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag saknar fortfarande Milou fastän det är många år sedan som han gick bort.

      Radera
  16. Jag tror att den översta är en aldrig badad puli. Ett ex hade en sån, den hade mera som dreadlocks.

    Jag är dagmatte ibland - och det är alldeles lagom. Sällskap och promenader.

    Utlottning hos mig nu! Bara ett tips. Och förlåt att du fick skratta så mycket *blind blink*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dagmatte var en utmärkt idé! Då kom jag i varje fall ut på promenad. Det räcker nu att jag bara tittar på tidningen så börjar jag skratta.

      Radera