måndag 19 oktober 2015

Öresundsbron


Mina känslor för Öresundsbron är blandade. Det är jättekul att åka över och hämta hem barn och barnbarn från Kastrup, men inte alls lika roligt att åka över och lämna dem när de ska resa hem. Mina känslor för den dansk/svenska serien Bron är också väldigt blandade. Jag har inte följt den tidigare, men det var det tydligen många som gjorde och jag tror de flesta gillade den. Varför jag inte började följa den vet jag faktiskt inte, för jag gillar deckare och spännande filmer. Vad jag kommer ihåg att jag läst om den här serien är att en av huvudrollsinnehavarna var lite annorlunda. Jag tänker på den svenska kriminalaren Saga. Hon har höjts till skyarna av många.

När serien nu startade med en ny säsong beslöt jag mig för att se den. Det är lite hänvisningar till det som hänt tidigare och då hänger jag inte riktigt med. Jag måste erkänna att filmen är spännande, men det är en sak som stör mig, nämligen Saga. Jag har förstått att det står i manuset att hon ska ha en diagnos, Asbergers syndrom. Vad jag inte förstår är varför. Det hade säkert inte gjort berättelsen sämre om hon inte förts in i ett speciellt fack. För det är det jag tycker författaren gjort här. Det har troligtvis gjorts många undersökningar på hur en person med den här diagnosen reagerar i olika situationer och hur de uppfattas av sin omgivning. Det är väl därför hon verkar så okänslig och oförstående för andra människors behov och känslor. För henne är allt antingen svart eller vitt...inga nyanser alls. Rösten är väldigt entonig och hon klarar inte av socialt umgänge då hon inte vet hur hon ska förhålla sig. Det är ett uppradande av det som kan vara utmärkande för en person med Asbergers.

Jag har arbetat med många barn som fått den här diagnosen och jag kan inte påstå att jag känner igen mig. Alla är olika, och det som kanske är typiskt för en kan man inte alls märka på någon annan. Aldrig nånsin har jag träffat på någon som uppvisat alla symptom som är typiska för Asbergers. Jag avskyr generaliseringar av alla slag. Bara för att man har samma diagnos är man inte exakt likadan. I så fall skulle alla som inte har fått någon diagnos också vara exakt likadana, och så är det givetvis inte.

Det som irriterar mig allra mest är att hon stirrar så konstigt och drar ihop ögonbrynen hela tiden. Det kan väl knappast ha stått någonstans att det är ett typiskt drag för en person med Asbergers. Blir det en långvarig serie och hon ska spela likadant hela tiden kommer hon snart att behöva en botoxinjektion för hon kommer att få en jätterynka mellan ögonbrynen.

Fortsättningen av Bron hoppar jag över. Däremot kommer jag att åka över Öresundsbron på fredag för att vinka av Rasmus som flyger till Dallas för att hälsa på sin kusin Daniel under höstlovet.

32 kommentarer:

  1. Jag kan hålla med dig till viss del. Eftersom du har kunskap om detta syndrom så vet du ju vad du talar om. Jag tycker också att det är lite för mkt av symptom i hennes rollfigur. De blir liksom lite för tydliga och speciellt igår tyckte jag att det var lite för överdrivet. Men det är kanske så att ju längre in Saga går i sin rollfigur och mår mer och mer dåligt pga sitt förflutna så måste det kanske bli mer markant för betraktaren 😊 Jag har sett alla 3 säsongerna och kommer definitivt att titta vidare. Ha en fin finmåndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att handlingen blivit sämre om Sagas figur tonats ner lite. Själva serien är väldigt spännande tycker jag, men jag avstår ändå från fortsättningen.

      Radera
  2. Jag har inte heller sett Bron, fast alla pratar om hur bra den är. Men jag undviker serier som är så långa. Det du skriver har jag också läst. Verkar liksom onödigt. Och som du skriver, har ju Asbergers väldigt olika symtom.
    Jag tänkte också att jag skulle se serien nu, men jag hoppar över.
    Förstår att du inte alltid tycker det är roligt att åka på bron eftersom det ibland medför avsked.
    Angående sagoslottet i Tyskland. Det är ingen hög häck, utan slottet ligger på en spetsig klippa och växtligheten är på klippsidorna. Sedan har jag väl en del växtlighet mellan mig och klippan också.
    7 Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar serier där varje avsnitt är fristående. Då gör det inte så mycket om man missar någon gång.

      Radera
  3. Tänk!! Du och jag har samma upplevelse om serien bron. Jag tänkte som du att jag får väl börja se den. Men jag blir så trött och irriterad på Saga att jag skippar att se serien.....SVAR:Som statsanställd(pensionär) så är måndagar precis som vilken dag som helst.. Ha en bra måndag! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite synd att hennes rollfigur tar över så mycket, för serien är säkert väldigt bra.

      Radera
    2. Jag såg inte den tidigare, men nu följer jag serien och tycker om den. Visst är Saga lite jobbig, men de har fått in lite humor i hennes rollkaraktär också.

      Radera
    3. Jag vet inte hur hon var i de andra avsnitten så jag kan inte avgöra om det är mer humor nu.

      Radera
  4. Jag har aldrig sett serien Bron!
    Men vad roligt för Rasmus att åka till Dallas. Ska han flyga ensam eller med sina föräldrar?
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är han och hans mamma som åker iväg.

      Radera
  5. Förstår att du har blandade känslor för bron.
    Jag har inte sett ett enda avsnitt av bron, fast jag hade velat, men då sover ju trötta jag.
    Så kul för Rasmus, att åka till kusin i Dallas, ville inte du åka med?
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Göran och jag åker över en annan gång.

      Radera
  6. åkte förbi med sonen i hans jättestora produktcontainerbåt...

    SvaraRadera
  7. Den här omgången av Bron är inte lika bra som de förra och Saga har fått en mer framträdande roll. Jag som tyckt ganska bra om tolkningen av henne i de förra delarna, reagerar lite grann som du gör. Jag kommer säkert att fortsätta att se serien, men som sagt, lite besviken är jag.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trodde hon hållit på likadant i hela serien. Förstår inte varför det ska sättas så mycket focus på hennes sätt att vara.

      Radera
  8. Öresundsbron har jag åkt över - via Google Maps. Genom den sajten kan man resa vida omkring utan att behöva packa väskan. ;) Jag kan förstå att bron väcker blandade känslor - både en plats för välkomnande och farväl. Precis som flygplatser och järnvägsstationer.
    Jag såg första omgången av "Bron" men inte de senare. Jag blev aldrig fast för serien - tyckte den var för mörk och dyster. Polisen Saga var/är en mycket speciell person. Men också fascinerande. Ofta görs vissa karaktärer i böcker, filmer och serier lite för speciella och udda. Det skulle behövas fler nyanser för att bli riktigt trovärdigt.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just det jag saknar också..lite nyanser. Jag tycker bara nu att hon beter sig väldigt udda.

      Radera
  9. Öresundsbron har jag bara åkt över en enda gång och det är många år sen nu...
    Serien Bron tittar jag på och jag kan inte sluta. Saga är väldigt speciell... men serien är spännande!
    Så häftigt för Rasmus att få flyga till kusinerna i Dallas... det kommer han säkert att gilla!
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också att själva historien verkar spännande. Rasmus längtar efter att få ligga i poolen och plaska.

      Radera
  10. Jag förstår dina blandade känslor. Jag har åkt över den med tåg t o r engång. Kändes mäktigt att det gick så fort att ta sig från Helsingborg till Köpenhamn. :-)

    SvaraRadera
  11. Hej, jag kan väl tycka att inte skådisens minspel är det bästa i Bron, men det är en välgjord högkvalitativ serie, bättre än de flesta om du frågar mig. Jag gillar knorren med att hon är så direkt, inget humlande och hymlande, bara raka puckar. Det gör henne annorlunda än andra hjältinnor. Och, jag ser det tvärtom som positivt att man uppmärksammar att även personer med diagnoser kan ha framgång i arbetslivet. Det finns ju arbetsplatser där man väljer att anställa personal med diagnoser just för att de är mycket bra på sitt jobb.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker inte det är fel att visa människor med diagnoser, jag tycker bara inte att manusskrivarna behöver ge karaktären alla de egenheter som hör till en viss diagnos. Det är ytterst få som har det så i verkligheten. Vill man att det ska vara verklighetstroget hade det nog varit bättre att tona ner det en aning. Själva serien har jag absolut inget emot. Den är spännande.

      Radera
  12. Har inte sett bron. Men många pratar om serien. Den är nog populär.

    Ha en fin ny vecka.
    Kramkram.

    SvaraRadera
  13. Många - nästan alla har pratat om Bron och jag har känt mig lite utanför. Så klart sitter jag nu och tittar på
    fortsättningen. Jag gillar serien och även Saga. Hon är konsekvent i sitt agerande och jag har inte
    fäst mig vid vad för sorts "handikapp" hon har. Han är bara "på detta viset" och hon spelar sin roll
    bra. Jag vet inte om jag har varit ouppmärksam eller har det framkommit i förra avsnitten att hon
    har någon speciell diagnos?
    Jag är varje sommar i Skåne men har inte åkt över bron. Den ser mäktig ut. En vän till mig hade åkt
    från Malmö och det hade blåst mycket och det kändes i husvagnen . Nej broar och tunnlar är inte
    min grej.
    Ha det bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Serien verkar spännande fast jag bara sett ett par avsnitt. Saga är däremot inte min favorit. I intervjuer har hon själv berättat om att hennes karaktär ska föreställa ha Asbergers syndrom.

      Radera
  14. Jag började aldrig se på den serien om 'Bron', tyvärr är det liksom svårt att komma in i den efter någon säsong. Vill alltid vara med från början, det blir bäst så, nu bryr jag mig inte.
    Dottern Tina på Irland ser på den även där, rätt lustigt.
    Sen reser jag sällan över Öresundsbron, men bor man 3 timmar bort så är det inte konstigt.
    Flyger hellre från Landvetter, dit har vi 1,5 tim.
    Men nyss åkte vi över bron och den 'säger mig inget', det är klart att man får vacker utsikt från bron.

    Må väl kram/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker mest den är ett bekvämt sätt att ta sig till Kastrup.

      Radera
    2. Vilket spännande äventyr för Rasmus.
      Jag förstår och håller med i dina tankegångar eftersom jag också både har yrkes och kompiserfarenhet av diagnosen. Generaliseringar är "skadliga" när åtskilliga personer utan erfarenhet slukar allt de ser eller läser.
      Precis som du uppskattar jag bra deckare. Jag såg fram emot serien och minns så väl mina förväntningar som var höga när jag bänkade mig för att se första avsnittet säsong ett. Jag hade bullat upp med en kvällsfika och fick avsmak. Bestämde mig på studs att stänga av och istället tända ett stearinljus och skapa något mysigare. Skälet var scenen med ett avkapat huvud och skämtet om vem som skulle ta hand om fallet. Den svenska eller danska sidan. Jag tror huvudet låg på den danska och kroppen på den svenska. Jag drabbades av avsmak av det närgångna filmandet och mitt fika smakade inte gott.

      Radera
    3. Jag tycker också att vissa serier som varit spännande tidigare nu gått över till att bli enbart äckliga och makabra. En amerikansk serie som jag följt länge består nu enbart av obduktioner och minst 50% av tiden vistas skådespelarna i obduktionssalen. Sånt kan jag vara utan.

      Radera