torsdag 8 oktober 2015

Strunta i VV, 5:2, GI, LCHF....jag har lösningen


Jag prenumererar på en mönstertidning som kommer en gång i månaden. I senaste numret var det mönster på en klänning med "markerad midja". Den måste jag absolut sy till mig. Min midja är borta sen många år tillbaka, men syr jag en sådan här modell, så kan jag passa på att göra en markering på kroppen när jag har klänningen på mig. Då vet jag åtminstone i fortsättningen var min midja borde vara. Modellen i tidningen påminde faktiskt väldigt mycket om den på bilden ovan. Den sydde jag när jag var tonåring och nu är den modern igen. Då känns det lite surt att den inte går på mig. Det fattas liksom lite tyg i ryggen.



Min dotter har fått klänningen och satt den på sin provdocka och jag blev faktiskt lite glad när jag tittade på den.....t.o.m. provdockan är för tjock! Jag var väldigt spinkig när jag var ung. Ulrikas provdocka passar från storlek 36 och uppåt, men inte ens fast den är inställd på minsta storleken så går det att dra upp blixtlåset. 

Vilken superbra bantningsmetod egentligen det där med rattarna. Tänk att få inopererat sådana lite här och där på kroppen och sen bara vrider man på dem och ställer in efter hur tjock eller smal man vill vara. Idag finns det personer som får opererat in chip för att kunna öppna dörrar eller låsa upp datorer och annat, så det är inget konstigt. Det hade blivit som vilken annan plastikoperation som helst. När jag var barn fanns det nog inte många som trodde att människan skulle kunna åka till månen, så det här med bantningsrattar är säkert ingen omöjlighet. 


33 kommentarer:

  1. Bantningsrattar var verkligen ingen dum idé alls. Tänk att kunna hoppa i vilka byxor som helst utan att bli en surmopp i provrummet... Ha en fin dag!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror de hade blivit en succé.

      Radera
  2. Vilken fin klänning. Den ser ny ut så jag trodde först att du sytt den nu. Jag har heller ingen midja, men det har jag aldrig haft, och min rutmage är rund, en stor rund ring.haha.
    Det är ett dilemma för många, de där med vikten. hihihi, jag väger inte för mycket men jag är alldeles för kort, till min vikt. Tror du att jag också kunde få skruven inopererad i ryggen.
    Jag har de sista åren gått upp i vikt pga mina mediciner, fast jag har hellre några kilo för mycket än några kilo för lite. Det var en pina då jag var nere på 49 kilo, men sen har jag varit uppe på 67 kilo. Inget kändes bra. Enligt min läkare så ska jag väga 58-60 kilo, sakta men säkert så ska jag ner två kilo till, utan att banta. Det gäller att lägga om kosten, och sluta med snasket, värst är det med lakrits.
    Ha en bra dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror nästan att jag måste äta lakrits av medicinsak skäl. Jag har nämligen väldigt lågt blodtryck.

      Radera
  3. Bra ide... jag skulle vilja ha flera såna rattar ,till längden magen och ändan!!! .............................Kolla 3an igen det heter inte blåsäck utan ??????????

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, längden kanske också någon vill ändra på.

      Radera
  4. Vilken fin klänning! Men istället för att banta kan du väl sy i en extra bit i ryggen, så passar den dig igen :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Det var ju ett bra tipps, men jag har inget likadant tyg kvar.

      Radera
  5. Jag har också tappat bort min midja. Vete gudarna var jag har förlagt den. Men det är ju bra om man kan få tillbaka den med en klänning eller en ratt.

    Svar: Så roligt! Ja, jag törs lova att denna är utan biverkningar. Men de har väl gått över nu, dina biverkningar?

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biverkningarna har nog gått i ide.

      Radera
  6. Hmm, det är ju lite kruxigt med dieten... varför inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla sätt är bra utom de dåliga, har jag hört.

      Radera
  7. Jamen det har jag aldrig tänkt på markeringsrattar så man vet var midjan skulle ha suttit.
    Den blåa klänningen känner jag igen, ja tyget alltså, hade en sådan klänning när jag var ung också.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har för mig att vi är nästan lika unga.

      Radera
  8. Din klänning väcker minnen. Den är slående lik en jag hade i tonåren, både i tyg och modell. Som sagt, på den tiden hade man midja. Annat är det nu. Suck.
    Justeringsrattar vore toppen! Skynda dig att söka patent!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror de hade blivit väldigt populära.

      Radera
  9. Åh, vilken fin klänning! Här var det också ett tag sedan de spinkiga dagarna. Sök patent på denna utmärkta idé men se till att det också finns stora vevar, såna som till gammeldags trämanglar - det tror jag krävs för mig! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Det är kanske bra med lika olika modeller för olika behov.

      Radera
    2. Vilken fin klänning och modern nu igen. Visst har man lagt på sig en hel del sen man var ung. Jag hade också en otroligt smal midja på den tiden, men absolut inte längre.

      Radera
    3. Jag förstår inte varför det ofta är midjan som drabbas när man går upp i vikt.

      Radera
  10. Godmorgon! En ryggsäck kan vara en mes Googla!!http://www.typkanske.se/synonym/mes..
    Ha en bra dag Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid lär man sig något nytt.

      Radera
  11. Hejsan, du är inte dålig på att hitta på bra metoder till allt, fiffigt av dig, *fniss*
    Men kära tider så kul för jag känner liksom igen tyget och modell på klänning, hi hi hi . . . . .
    Jisses har du sparat klänningen så länge, bra gjort, Synd att man slängt så mycket säger man nu . . . .
    Men så mycket skiljer det inte från förr till nu på dig och storleken, hos mig är det dubbelt upp nästan.

    Trevlig helg kram/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skiljer tyvärr en hel del på storleken mellan förr och nu, men vad gör det om 100 år.

      Radera
  12. Min med, alltså midjan, borta med vinden !!

    Bantningsrattar, hihi...och chip hit och chip dit !
    Ja, Gunnel, tekniken går så himla fart framåt, så jag hinner inte med !

    Kram på dig vännen och trevlig helg !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår inte varför alla midjor försvinner och var de blir av.

      Radera
  13. om jag växte 10 cm skulle jag bli fin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra om själv kunde ändrat både längd och bredd.

      Radera
  14. Haha :-) Det vore något med rattar på ryggen. VV? Det har jag aldrig hört. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har provat Viktväktarnas diet, men den ändrade inte min kroppsform.

      Radera
  15. Gó söndag till dig och tack för morgonskrattet du gav mig. Inget fel på din fantasi alls, härligt och vem vet?
    En gång i tiden när jag var småbarnsmamma sydde jag mycket. Jag älskade de där madickenklänningarna som flickorna stoltsade omkring med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den gammaldags modellen är så söt på småflickor.

      Radera