torsdag 16 juli 2015

Min frisyr



Så hette en tidning som jag ofta köpte när jag var tonåring. Hela tidningen innehöll bilder på olika frisyrer och instruktioner på hur man skulle rulla upp sitt hår på spolar för att bli just så tjusig. Tänk så mycket jobb man la ner för att rulla upp sitt hår på ibland rena tortyrredskap. Jag minns de där hemska plastspolarna med piggar runtom. På dagen gick det väl an, men ibland hände det att jag rullade upp håret på kvällen när det var vått och sen sov jag med de här hemskheterna hela natten. Att det över huvud taget gick att somna fattar jag inte. Men det var kanske som akupunktur så man blev avslappnad...jag minns inte.


Så småningom fick jag en hårtork som liknade den som fanns hos frissan. Min var till att skruva fast runt en bordskiva och ibland hade jag inte fäst den ordentligt, så rätt som det var så ramlade hela huven ner över ögonen. Det fanns en snodd som gick att dra i så det gick att välja ifall man ville att det skulle blåsa kallt eller varmt.


Det är betydligt enklare nu med fön och värmeborste. Men det fodras klart ändå lite handlag eller en bra klippning för att det ska bli bra. Nere i samhället har vi något så ovanligt som en frisörkorsning. Jag tror i varje fall att det är väldigt ovanligt. I varje hörn ligger en frisersalong och så har det varit i ganska många år. Jag har faktiskt testat alla fyra.


De två första var jag inte så där väldans nöjd med. Det var toupering och spray som gällde där så jag trodde jag var tillbaks till 50-talet när jag var tonåring. Den tredje frissan har jag gått hos i många år och varit mycket nöjd med. En gång hon hade semester testade jag den fjärde frisören och blev helt övertygad om att här skulle jag fortsätta. Hon färgade mitt hår i en mellanbrun nyans med kopparinslag och lite tunna ljusare slingor lite här och där. Det gör att jag knappast ser när mitt hår börjar växa ut. Annars brukar det bli en så markant linje, och jag tycker det är så fult.


Igår hade jag en tid hos henne igen och fick en tjusig, lättskött frisyr. Nu behöver jag inte bekymra mig om mitt hår mer i sommar. Det är bara att ruska på huvudet och ta i lite vax.

42 kommentarer:

  1. Min mamma hade precis sådana spolar som du beskriver.
    Och vi hade även en hårtork som sattes fast på ett bord. Troligen samma sort som du hade.
    Det är viktigt att hitta en bra hårfrisörska(frisör) som man trivs med. Jag gick hos samma tjej under ca 30 år! i Sverige. Sedan blev det att hitta någon här i Mt Shasta/Weed. Har faktiskt gått till 4 olika under årens lopp.
    Är det du på den svart-vita bilden?
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jag på fotot. Det är taget för att jag skulle ha till mitt första körkort, så det måste vara 1963.

      Radera
  2. Men tjusiga var ni!
    Jag önskar att jag kunde hantverket att lägga håret men jag skulle bara nyttja det ibland, när jag ville vara extra fin.
    Det är viktigt det där att hitta rätt frisör. Någon som vet hur man vill ha det utan att man själv riktigt vet.
    Roligt att du blev nöjd. Kan man få se resultatet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja....än så länge får du nöja dig med bilden på mig när jag var ung och vacker.

      Radera
  3. Ja det vill till att man hittar en frisör som man trivs med. Jag har haft två de senaste tio åren, en av dem flyttade norrut (jätteduktig och noggrann) och den andra, som hade sin salong i lilla byn där jag bor, stängde igen och slutade. Tyvärr. Hon var också mycket bra och smidig. Den svartvita bilden är fin :). Frisyren på den bilden liknar den som min mamma hade som ung.

    ~ Maria ~

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog en ganska vanlig frisyr på 60-talet.

      Radera
  4. Ordspråket "den som vill vara fin får lida pin" var det först som slog mej! Tacka vet jag lättskötta frisyrer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar med när det är lättskött. Idag skulle jag aldrig kunna tänka mig att plåga mig så med stickiga rullar i håret. Fattar inte hur jag tänkte på den tiden.

      Radera
  5. Ja, tänk vad dessa spolar plågade alla kvinnor! Idag vet jag inte om det är så många som sover med de över natten?
    Men, ska man vara fin får man lida pin :)
    Ett jättefint kort på dig - för jag förmodar att det är du på bilden :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp det är min första körkortsbild, så den är tagen för ett antal år sedan. Jag vet faktiskt inte om den sortens hårrullar finns kvar...kanske på loppis eller i nostalgiaffärer.

      Radera
  6. När mor dog hade hon såna spolar som jag fick "ärva" ja ja jag använder dom inte . Jag har en bra frisör som klipper så att jag behöver bara rufsa om i kalufsen så är det OK! ... Fin bild på dej! ............................SVAR:Ja det är full rulle där... När det inte regnar så är de ute och går med de boende eller löser korsord.Idag ska de göra betongsaker till trädgården Du vet avtryck av rabarberblad..Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag använder inte heller spolar mer. Det får bli värmeborste.

      Radera
  7. Söt du var - och är säkert fortfarande. Javisst hade man en god sömn då man sov på de piggiga papiljotterna. De gröna var störst och värst. Det hade inte gått nu, inte ens om man inbillade sig att det var akupunktur./ Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Haha! Nej, det spelar nog ingen roll hur vild fantasi man har....papiljotter går inte att jämföra med akupunktur.

      Radera
  8. Det är väl du på bilden ? Jättevacker tjej !!

    Hihihi...Gunnel, jag minns också dem där hemska papiljotterna, i min ungdom, hur kunde jag sova med dem ??!
    Och senare köpte jag också en hårtork, som jag aldrig använde !

    Numera går jag frissan då och då, när jag färgar håret, rött eller mörk mahogny.

    Håret är nog kvinnans "huvudsak" ?

    Ha nu en skön sommardag, kramar !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är jag när jag är 18 år.....för länge sen. En snygg frisyr gör mycket för humöret.

      Radera
  9. Ska man va fin, får man lida pin.
    Ett trevligt och härligt inlägg.
    Kommer i håg hur tanterna sov förr med papiljotter i håret. Lockigt skulle det va.
    Bra att du bara behöver skaka huvve så är du fin i håret. Med mitt hår krävs det en hel del fix.
    Är ju rätt noga med det yttre. Nåväl. Ska man va fin får man lida pin.

    Ha det jättegott.
    Kramelikram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vardagsfrisyren måste vara lättskött. Jag har inte tid att stå och hålla på i timmar. Då missar jag en massa kul.

      Radera
  10. Det gäller att hitta en bra hårfrisörska. Fast blir man klippt en gång som man inte är nöjd med så vet man ju att det snart växer ut igen.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det går ju alltid att rätta till, men det är ganska dyrt att bli klippt och då vill jag bli nöjd från början.

      Radera
  11. Jag har också klippt mig nyligen och min frissa som är bäst :) satte i lite slingor framtill i sidorna som går i lilatonat. Gissa om jag fick positiva reaktioner... Ha det fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite färgade slingor sätter piff på frisyren. Jag tycker det är kul att testa nya färger lite då och då.

      Radera
  12. Vilken fin bild av dig :-) och förstår att det var jobbigt på den tiden att fixa frisyrer. Själv är jag generationen yngre, för jag rullade aldrig håret, men såg min mamma göra det jämt. Hon hade också en sån där hårtork, men golvmodell.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är betydligt enklare att själv fixa till sitt hår idag, för det finns så många hjälpmedel.

      Radera
  13. Alltid kul att se bilder på bloggvänner, även gamla. Ja, de gamla papiljotterna var som spikmatta på skallen! Jag dras med hårförlängning nuförtiden. Det kommer hela tiden nya sätt att plåga sig med☺

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härförlängning kan var snyggt tycker jag.

      Radera
  14. Snygg bild, jag har touperat och sprayat en gång, det var när jag konfirmerade mej... onödigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och så risigt håret blir sen.

      Radera
  15. Men du vilka nostalgiminnen det här inlägget väcker. Jag minns att när jag skulle vara fin som barn rullades håret upp på semskinnspapiljotter som jag fick sova i. Om det var mer bråttom hade vi en elektriska spolar med taggar i två olika storlekar. Fy vad de var varma från början. Sedan minns jag också de där i plast som en vass plastnål stacks igenom och sedan ett rosa nät över... Hemska tider! Kanske därför det bara blir utsläppt, fläta, knut eller hästsvans numera...? Fin kväll och tack för ett minnesrikt inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hemskt egentligen när man tänker efter hur man plågade sig själv förr.

      Radera
  16. Körkortsfoto på en snygg tjej med tjockt och vackert hår!
    Plastspolar med vassa piggar (nattsömnsförstörare!), hårtorkar för fastsättning i bordsskivan, frissa-vånda. Allt du skriver om känner jag igen! I min ungdom var jag alltid på dåligt humör när jag kom från hårfrisörskan eftersom håret aldrig blev som jag ville ha det. Frissorna lyssnade helt enkelt inte.
    Till slut tänkte jag att det kunde inte bli värre även om jag klippte och skötte mitt hår själv. Under drygt 40 år besökte jag inte en enda damfrisering. Och det gick hur bra som helst. Men för ett par år sedan så bestämde jag mig för att testa en frissa igen. Jag blev inte nöjd. Nu har jag provat tre olika frisörer och det är precis likadant som i min ungdom. Så de senaste två gångerna har jag klippt mig själv igen.
    Förstår inte att det ska vara så svårt att hitta en bra frisörska. Jag skrev om problemet på min blogg den 13 augusti 2013 och de som kommenterade då hade precis samma erfarenheter som jag. Vi tycks vara många som har frissa-bekymmer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig förut träffat på en frissa som klipper så bra som den jag går hos nu. Det är enkelt att forma en frisyr från första dagen efter besöket tills det är dags att gå dit igen. Precis som jag alltid velat ha det.

      Radera
  17. Jag har faktiskt upplevt de där spolarna men har dock inte sovit med dem.
    En frissa som man trivs med är guld värd. Jag hade samma i 20 år och kände mig riktigt handikappad när hon blev sjuk och slutade med sin salong. Sen har det blivit en del under årens lopp. Sedan 3 år tillbaka har jag en frissa som jag är nöjd med. Nu skulle jag behöva bli klippt men även frissor tar semester.
    Ha det bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir kris när ens favoritfrissa är bortrest och man känner att man behövt en uppfräschning.

      Radera
  18. När jag var i 7-8-årsåldern skulle alla ha lockigt hår som Shirley Temple. Hos frissan fanns det en apparat som såg precis ut som den som tomtarna lockar dockans hår med i Kalle Anka på julafton. Det var inte roligt att sitta där och bli permanentad. Dessutom var jag på badhuset flera gånger i veckan och simmade så håret såg ut som en risbuske efter permanenten. Inte en lock kan jag upptäcka på gamla foton. Allt det andra du skriver om har jag också genomlidit.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det gäller hårskötsel var det definitivt inte bättre på den gamla goda tiden.

      Radera
  19. Det kan vara ödesdigert att ta semester i den korsningen. Plötsligt sviker du trean och landar hos fyran. Jag tyckte det var spännande att sitta i min storasysters ljusblå hårtork. Men det hände att den lossnade från köksbordet och att jag brände mina öron ibland. Du måste ha haft god sömn som kunde somna med piggarna i håret. Jag minns hur de kändes på dagarna. Min syrra som är femton år äldre mutade mig när jag var liten, så hon kunde leka med mitt långa lockiga ljusa hår. Kram Bodil

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag kan jag inte fatta att jag ens kunde lägga huvudet på kudden med de där tortyrspolarna inrullade i håret. Men man gör många konstiga saker när man är ung.

      Radera
  20. Usch, dessa plastspolar minns jag också. Man hade ständigt huvudvärk efter en natt med dessa i.
    Hårtorken känner jag också igen.
    Numera är jag gråhårig och trivs med det. Jag slutade tona mitt hår när det började bli grått. Jag gillar det grå, det liksom passar mig på något sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har testat att vara gråhårig...det var när jag var runt 30....och jag gillade det inte alls. Så här blir det färgning ett antal gånger om året. Dessutom har jag alltid färgat mitt hår ända sen jag var tonåring, så för mig känns det helt naturligt. Jag vet däremot många som har grått hår och klär alldeles utmärkt i det.

      Radera
  21. Är det ett självporträtt du visar? Med några år på nacken?
    Jag ser ut som ett skogstroll nu när håret åter växt ut. Men, det kräver en bussresa 12 mil tur/retur för att möjliggöra en ansning. Och framför allt har jag ingen favoritfrissa trots att det finns många i min lilla stad.Gråhårig är jag men inte tillräckligt, skulle vilja ha det mer silverfärgat än musgrått, kanske kommer det med tiden eller så får jag piffa upp det.,
    Ha en skön söndag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Silvergrått hår är mycket vackert. Det ser så elegant ut.

      Radera