fredag 31 juli 2015

Hälften robot?



För fem år sedan skrev jag ett inlägg på min blogg om att jag var så irriterad på alla koder och lösenord jag måste hålla reda på. Det är inte det lättaste när man har en förvirrad hjärna. Visserligen har jag allt uppskrivet i ett litet anteckningshäfte, men det kan jag inte dra med mig överallt....dessutom är det inte speciellt säkert.

Jag funderade då på om det inte hade varit smart att ha ett chip inopererat i armen. Det var bara en tokig idé som dök upp i huvudet och absolut inget som jag tänkte skulle bli verklighet. För några dagar sedan läste jag om en man som hade fått opererat in ett chip i handen. Det var stort som ett riskorn och syntes som en liten upphöjning av huden. Det går t.o.m. att beställa hem ett paket och själv operera in ett chip. Snart kan man nog gå till sin vanliga butik och köpa ett sådant paket precis som man köper för att färga håret eller bleka tänderna. Det låter onekligen makabert. Hur man över huvud taget kan komma på idén att göra en operation på sig själv övergår mitt förstånd. Det är minst lika läskigt om inte läskigare än det vi gjorde när jag var ung, nämligen stack hål i öronsnibben med en stoppnål så det gick att sätta i örhängen. Jag vågade mig naturligtvis aldrig på något sådant utan jag gick till en guldsmedsaffär och fick det gjort av ett proffs.

Det finns många som är emot detta nya, och jag sällar mig till dem. Det kan inte vara livsnödvändigt med en sådan grej. De som vänder sig emot det, trodde att det kanske gick att få in virus och sabotera chipet precis som det finns risk för med en dator. Hemska tanke! Det låter nästan som en science fiction-historia. Den här personen som hade ett chip inopererat kunde låsa upp sin mobil eller dator med hjälp av det. Jag kan göra exakt samma saker....utan chip, och det är ärligt talat inte så besvärligt.

Det finns redan tekniska reservdelar som används, nämligen pacemaker och konstgjorda leder bl.a. så i framtiden kommer kanske det här chipet att vara något bra och nödvändigt och inte bara som jag tycker det är nu....en plojgrej.

40 kommentarer:

  1. Usch, var är vi på väg någonstans?
    Helt galet om du frågar mig :(

    Ha en fin fredag :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite skrämmande är det allt.

      Radera
  2. Både intressant och spännande. Man kan tänka sig scenario där det inte alls skulle vara bra. Än så länge minns jag också det jag behöver. Tror jag. Fast ibland kan jag leta mig fördärvad efter någon sak. Oftast är den där jag trodde, fast jag ändå inte hittade en. Vilket på ett sätt känns skönt. / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. De vanligaste koderna sitter inpräntade, men så fort det måste skaffas en ny, så blir det kaos i min hjärna.

      Radera
  3. I mina ögon skrämmande!
    Lite för mycket Uppenbarelseboken för att passa mitt tycke.

    SvaraRadera
  4. Med det chipet kan man nog se var han är precis som en GPS sändare! ...........Eddie fick verkligen igång oss.Vi sjöng alla för full hals!!!!! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns lite som man är övervakad överallt. Inget mysigt alls.

      Radera
  5. Pacemaker, konstgjorda leder, visst är det bra för dom som behöver dessa saker. Det är fint att man kommer på saker som underlättar livet för oss människor. Allt behöver man inte och allt har sina barnsjukdomar. För i all denna teknikhysteri måste man komma ihåg att det finns det som också är bra saker. Kanske jag en dag behöver något som kan underlätta livet för mig.... men att behöva chip för datakoder det tackar jag nej till.....(kan jag ju säga så länge jag minns....)
    Ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte heller att man måste ha alla nyheter som kommer ut på marknaden. De som är helt livsviktiga är givetvis bra, men det finns många onödiga prylar.

      Radera
  6. Det säger jag med, att man kan bli tokig på alla koder och lösenord jag måste hålla reda på !

    Ja, och tänk dom som "piercar", dem är inte rädda för en nålstick, hihi...jag har bara hål i öronen så
    att jag inte tappar mina örhängen !

    Kram på dig och ha en jättefin helg !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte jag var ovanligt modig när jag fick gjort hål i öronen. Ett vanligt blodprov i fingret kan få mig att bli knäsvag.

      Radera
  7. Jag är inte inläst på det senaste om dessa inopererbara chip. Men det jag vet är att det är fullt möjligt att hacka, och därmed manipulera, vissa typer av pacemaker. Det nya är redan här och i fel händer är det farligt, men det är så spännande och jag vill leva länge så jag hinner se och arbeta med den teknik som just nu bara är på forskningsstadet. Inom medicinska gebitet är så mycket på gång. Inte minst 3D organ och vävnader. Datateknik som gör att förlamade kan gå igen osv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns mycket ny teknik som är bra. Synd att det alltid finns människor som bara är intresserade av att förstöra..

      Radera
  8. Nej tack, ingenting ska opereras i mig. Jag kan inte ens tänka mig p-stav pga att konceptet är obehagligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte heller intresserad av att få något extra i kroppen. I så fall måste det vara helt livsnödvändigt.

      Radera
  9. Jag föredrar Lastpass framför ett inopererat chip!
    Trevlig helg!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  10. Aldrig att jag själv eller låter någon sätta kniven i mig om det inte är absolut nödvändigt. Därför kan jag inte förstå hur kvinnor, både unga och gamla, utsätter sig för enorma risker när de förstorar läppar och bröst eller sprutar in botox i ansiktet. Det räcker med de operationer som jag har tvingats att genomgå. Jag har inte ens tagit hål i öronen...
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har lika svårt att förstå varför man väljer att operera sig om det inte är helt livsnödvändigt.

      Radera
  11. Jag har koderna på ett säkert ställe. Lite bökigt att ta fram om det behövs, men vad gör man inte för säkerheten?
    Jag slipper nog uppleva chipmänniskan och glad är jag för det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där chipet kommer kanske inte heller att vara så säkert i evigheter, och då måste man hitta på nåt nytt. Jag slipper nog också oroa mig för den sortens uppfinningar.

      Radera
  12. De där chipen är redan här och kommer att komma ännu mer. Otäckt men sant.
    Ett teknikföretag i Stockholm har redan satt in chip i personalens händer.
    En del personer (och jag hör till dem) tror att detta kommer att bli framtidens betalningsmedel. Har du inget chip kan du inte betala. Och vilken kontroll det skulle gå att ha via ett chip för att se var personen befinner sig.
    Jag skulle vägra att få ett chip under huden så då får man väl gå till skogs. :)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade ju varit ett bra sätt att hålla koll på interner, och speciellt om de rymde.

      Radera
  13. Ibland undrar man var det ska sluta......kanske vandrar vi snart runt som robocop allihop och lever för evigt......hemska tanke!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut inget trevligt att tänka på.

      Radera
  14. De enda chips jag kan tänka mig är av potatis, lättsaltade. Och de sväljer jag, helt frivilligt. ;)
    Skämt åsido, tekniken ska väl ändå vara till för oss människor. Inte tvärtom. Men ibland kan man undra vart vi är på väg; tekniken utvecklas i raketfart och tvingar oss att att följa med, vare sig vi vill eller inte. Mycket är bra men lika mycket är skrämmande. Man önskar att uppfinningar och framsteg alltid användes med goda intentioner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den sortens chips gillar jag med. Jag tycker också att den nya tekniken ska vara till för att hjälpa människor på ett säkert och helt ofarligt sätt, men en sådan värld kommer nog aldrig att existera.

      Radera
  15. Tekniken går framåt, men inte vill jag ha ett chip. Däremot så har Elsa ett chip i nacken.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir lite som jag tänkte att om en intern rymmer så kan man lätt hitta personen. Santos hade med ett chip.

      Radera
  16. Gör som dej och skriver upp koder och lösen ord i en bok.
    Det som används mest sitter i fingrarna.
    Svar: Det finns många färger på band för olika sjukdomar. Det turkosa står för Teal gynekologisk cancer.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har de viktigaste koderna i huvudet, men det händer faktiskt att jag kan bli lite osäker på dem också ibland.

      Radera
  17. Teknikens utveckling och vissa saker är fantastiskt bra, medan andra undrar man om de verkligen behövs. Chip under huden har vår hund Ellen och det är bra. Men själv skulle jag inte vilja ha något sånt. Väljer att skriva upp alla lösenord och koder på ett papper jag plockar fram ibland om minnet sviktar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Längre fram i tiden är det kanske ingen sm tycker det är så underligt med iett nopereradt chip. Då är det kanske vardagsmat.

      Radera
  18. Teknik är bra - så länge den används på ett positivt sätt och etiskt. Jag har alla mina koder i huvudet. Tänker ibland att jag borde hitta en bättre lösning. Än så länge fungerar det dock... :-) Fin helg till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad så länge jag kommer ihåg de viktigaste koderna.

      Radera
  19. Ojojoj, vad de hittar på! Inget för mig... och jag vågade inte heller göra hål i örat med en stoppnål :)
    Önskar dig en fin helg!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att all ny teknik är nåt som jag behöver.

      Radera
  20. Uppenbarelseboken 13:11-18 där står det sedan nästan 2000 år tillbaka. Fasansfullt men det kommer, det där märket, var så säker. Men när vi ser detta så vet vi också att Befrielsen är nära :).

    ~ Maria ~

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer så mycket nytt som jag tycker är direkt onödigt.

      Radera