En orange kisserunda

I fjor gick jag färgpromenader och letade efter regnbågsfärger i skogen både januari och juli, och i år tänkte jag leta efter allt som är orange. De som känner mig tycker säkert inte det är ett så underligt val.

Santos och jag har valt ut speciella vägar för våra kisserundor. Utgångspunkten är alltid lekplatsen där vägen delar sig. Antingen går vi åt höger in i skogen eller åt vänster mot Kalvahagen och Makadamområdet. Vi fick ta båda hållen för att få ihop lite orange lyster. Alltså svängde vi först åt höger och på avstånd såg jag något som lyste väldigt orange.

 Det var några betonggrisar som stod uppställda där och i och med att de var delvis täckta med snö så blev färgen mycket tydligt markerad. Vi fortsatte vår färd in i skogen och en bit fram på motionsslingan hittade jag mer orange.

Det var markeringen på trädet som visar att här går en del av Skåneleden, nämligen den som kallas för Ås till ås. Jag har bestämt mig för att försöka gå den någon gång, men det får bli framåt våren...kanske.

En annan dag svängde vi åt vänster i korsningen och då hamnade vi i Kalvahagen. På ett fält intill gick en häst och betade. Den hade ett rött täcke på sig, men jag såg att det lyste orange under det så det får räknas in i min lista.

Vi fortsatte in på Makadamområdet och där såg jag ett stackars ensamt nypon på en stickig buske.

När vi kommit in igen och jag tittade ut genom köksfönstret fick jag se det vackraste orange man kan se nu på vintern....nämligen en rödhake.

I fjor gick jag färgrundorna med sex månaders mellanrum, och det tänkte jag göra i år med. Nu är det februari och det betyder att i augusti ska nästa kontroll göras. Då måste Santos vara här, annars fungerar det inte. Jag kan inte gå en kisserunda utan hund.