lördag 1 februari 2014

Det är katastrof!




Skämskudden får åka fram. Jag har sämre kondis än en 90-åring! Det fick jag svart på vitt på i morse...eller vitt på vitt kanske jag borde skriva. Lille vite Santos visade tydligt på vår snöpromend idag att jag har urusel kondition. Han stannade flera gånger och väntade in mig. Kan undras vad han tänkte.

Tack och lov så är han inte så morgontidig. Jag brukar vakna strax efter 7 men då kikar jag bara som hastigast på Santos. Han sover bredvid min säng. Det är så skönt att ligga och dra sig, så jag försöker göra så lite väsen av mig som möjligt så han inte vaknar. När klockan börjar dra sig mot halv 8 hör jag hur han sträcker på sig, och ett par minuter senare är två tassar på min sängkant och ett litet lurvigt huvud står och fnyser mig i ansiket. 

Det är härligt att komma ut på morgonen, och idag var vädret helt perfekt. Några minusgrader men helt vindstilla. Det har snöat en hel del, så det är alldeles vitt och ser så ljust och rent ut. Idag ville Santos gå motionsslingan inne i skogen. Jag har varit lite skeptisk till det tidigare, för jag var rädd att det var för mycket snö där. Det är väldigt mycket backar på den här slingan, och snön är ganska tung att pulsa i. Vi gick inte hela slingan utan vände efter ett tag. Jag tänkte att det här var en lagom morgonrunda på ca en halvtimme, men det tyckte inte Santos. När vi kom upp på den vanliga stigen igen så fortsatte han åt andra hållet och drog iväg med mig där. Det blev jag som fick säga stopp igen, och vända för att gå hem. 

Santos gav sig inte ändå, utan när vi närmade oss där vi skulle svänga av mot vårt hus satte han upp farten igen och tänkte ta en liten omväg. Men då slog jag i backen. Nu fick det räcka. Vi hade varit ute en timme och jag var kaffesugen.

När vi kommit in och jag fått duschat av alla snöklumpar på Santos tog han en extra springtur i huset, medan jag släpade mig ut i köket och tryckte igång kaffekokaren. Nästa runda får Göran gå med honom. 


22 kommentarer:

  1. Lite delade åsikter om längden på rundan ;)

    SvaraRadera
  2. Ja den här gången var vi inte alls överens.

    SvaraRadera
  3. Jag är ju farmor till en likadan. Dom är ju så söta och lättsamma. Men när vi är ute och går, kan hon verkligen sätta sig på ändan o visa att hon inte tänker gå där jag vill. Och när lilla huvudet sticker upp vid sängkanten - mysigt. Men jag är så nöjd med att bara låna henne.
    Hur har det gått med tigern på din promenad? Ligger han kvar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Santos gör också så ibland....sätter sig och blir som en betongklump...men nu i löptider finns inte tid för det. Jag tycker också det är perfekt med en lånehund. Jodå, tigern ligger kvar.

      Radera
  4. Nemo gillar att dra iväg också :) men jag går gärna :) på Sluggo fastnar också snön i stora snöbollar :( då är det bara att ställa honom i badkaret och duscha av honom
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är betydligt enklare med hundpromenader på sommaren.

      Radera
  5. Du får anmäla Santos till programmet Kan ni slå en pensionär!.........Du får titta efter om ni inte har dom karamellerna.. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Det var en bra idé!

      Radera
  6. Jag har två Pigga damer jag kan anmäla dit! *L* Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag önskar jag var lika pigg.

      Radera
  7. Tänk vilken kondis du kommer att få nu när du har Santos som personlig tränare:)
    Kram och trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag och det kostar mig inte ett öre.

      Radera
  8. Nu kan ju kondisen bara bli bättre!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi ökar på promenaderna lite varje dag. Det är härligt att gå i skogen.

      Radera
  9. Bra med en hund som pushar på! Här är det lätt att man sover tills klockan är halv nio. Inte kul att gå upp när det är kolmörkt ute. Skulle definitivt behöva en hund som fick upp mig på morgonen men maken är allergisk mot alla pälsdjur.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är definitivt lättare att ge sig ut på promenad när man är tvingad till det. När man väl kommit ut är det så härligt.

      Radera
  10. Hmm jag behövde nog en hund också som såg till att jag gav mig ut mera. Men jag är så rädd att jag ska falla och bryta mig någonstans, för det är lätt hänt. Jag har fått broddar av sonen, han tycker jag borde ha sådana för det har gamla tanter sa han, hmm jag förstår det är välment och han gillar reta mig lite.
    Det roliga är att han själv 'drattlade' på ändan, jag sa också något till honom, hi hi . . . han höll för öronen.
    *fniss* så kan det gå för alla.

    Må väl/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Halka är värsta promenadvädret....värre än regn. Man spänner sig så man har ont i hela kroppen när man kommer in.

      Radera
  11. Härligt med en uppiggande morgonpromenad... bra med hundsällskap så man slipper gå ensam :)
    Svampen räknar jag att kunna skörda inom en vecka ...
    Ha en bra söndag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte den självdisciplinen att jag gått ut ensam på morgonkvisten. Gäller att passa på så länge Santos är här.

      Radera
  12. Santos får rejäla promenader direkt på morgonen, läser jag :-). Tobbe går med våra hundar och det blir en runda på ca: 20 minuter och sen får de likadan eller lite längre på kvällen och där mellan får de vara i trädgården, om inte jag får ett ryck och tar en promenad med dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Göran och jag turas om att gå med Santos. Det är inget särskilt betungande. Det är så bra att ha en anledning att ge sig ut och gå, annars blir det lätt så att man tänker: jag gör det sen.

      Radera