Bloggvänner är änglar som förtjänat sina vingar

Tusen tack för alla kommentarer, sms, mail och telefonsamtal under alla dessa månader. De har varit till stor hjälp när allt känts helt hopplöst. Tyvärr har jag inte orkat svara på alla, men jag hoppas att det ska kunna bli en ändring på det nu. Det börjar kännas lite som om jag skulle kunna börja leva ett någorlunda normalt liv igen. 

Under den här tiden har jag upptäckt mycket som skulle kunnat göras bekvämare när det händer tråkiga saker. Varje kommun borde ha en avdelning dit man kunde vända sig och få hjälp med alla papper som bara ramlar över en när man blir lämnad ensam. En anställd där skulle ha en lista på allt som ska göras vid sådana här tillfällen så inget glöms bort. Det är så mycket som ska ordnas med avslutning av abonnemang eller överflyttning av diverse försäkringar. Tyvärr är inte alla instanser så hjälpsamma utan räknar med att man själv ska känna till det mesta. Jag har tack och lov mina barn som hjälpt mig mycket, men så ser det inte ut för alla. 

Ett stort orosmoment för mig har varit huset. Det är alldeles för stort för att jag själv ska klara av det. Jag kontaktade en mäklare och hade turen att få tag på en mycket effektiv dam. Det har varit åtta visningar av huset och då körde jag hemifrån så att mäklaren själv kunde ta hand om de som var intresserade. Inför varje visning skulle hela huset städas och trädgården fixas så det såg inbjudande ut. Som tur var så hade jag sedan en tid tillbaka tömt källaren nästan helt och paketerat mycket i lådor, som nu förvarades i garaget. Det konstiga är att fastän jag inte var nere i källaren så blev det dammigt och spindelväv dök upp lite här och var. Det påstås att det ska vara bra om man har spindlar i huset för det betyder att där inte är någon fukt. Det är klart bra att slippa fukt, men jag skulle gärna slippa spindlar med. 

Det har varit många som varit på visningarna och en hel del har varit väldigt intresserade, men tyvärr är bankerna ganska restriktiva när det gäller att bevilja lån. Ibland kändes det helt hopplöst. Till sist löste det sig ändå för en av intressenterna och kontraktet skrevs i fredags eftermiddag. Vilken underbar känsla! Jag hade dessutom turen att få en köpare som var väldigt omtänksam. I källaren står fortfarande ett jättestort snickarbord och lite hobbyhyllor. Han sa, att det jag inte ville ha med när jag flyttade kunde jag lämna kvar....både i hus, garage och förråd. Det han hade nytta av behöll han, och resten forslade han själv bort. Jag trodde först jag hört fel, men det stämde. 

Dessutom tyckte köparen att det var onödigt att jag städade överallt eftersom de skulle måla och göra vid i hela huset. Nu var jag helt säker på att jag hallucinerade. Visserligen hade jag tänkt anlita en städfirma, men nu sparade jag de tusenlapparna. 

Jag har fortfarande inte fått tag på någon lägenhet, men jag har hyrt ett större förråd där jag kan magasinera mina möbler och lådor. Jag ska lämna huset den 1 sep och då flyttar jag in hos Ulrika och hennes familj i Ängelholm. Förhoppningsvis har jag snart ett eget krypin att husera i. Dröjer det för länge får jag väl ge mig ut på världsturné, som vi diskuterat tidigare.