lördag 27 augusti 2011

Tordön


I natt har jag inte sovit särskilt bra. Det har varit så kvavt fastän fönstret alltid är öppet i sovrummet; sommar som vinter. Jag vaknade strax efter halv sju i morse av ett konstigt ljud. Det lät som flygplansmuller....men det slutade aldrig. Konstigt! Det ökade hela tiden i styrka, men ett flygplan hörs normalt inte så lång tid. Jag tittade ut i trädgården och det såg verkligen olycksbådande ut. Det var en konstig grå färg på himlen och det blåste så konstigt. Nästan lika spöklikt som det ibland kan vara på film. Det mullrade konstant i minst en halvtimme, och sen brakade det loss. Det blixtrade hela tiden. Såg nästan ut som om någon stod och blinkade med en ficklampa. Jag har aldrig upplevt nåt liknande tidigare. Man känner sig ganska liten då. En fördel var att det var ljust ute. Då blir blixtarnas sken inte lika skrämmande. Det mullrade en bra stund efter att blixtföreställningen slutat.

Jag är inte rädd för åska, men jag har väldig respekt för den, och håller mig alltid inomhus. Mina föräldrar är uppväxta på landet och där steg alla upp och klädde på sig när det åskade. Även om det var mitt i natten. Fram med bankböckerna, och sen satt man där och väntade. Ifall blixten slog ner skulle man rusa ut. Det slog faktiskt ner i gårdarna ganska ofta, så jag har viss förståelse för deras agerande. När jag var liten bodde vi i lägenhet och även då väckte våra föräldrar oss och vi fick stiga upp och klä på oss. Fram med bankböckerna och sitta och vänta. Konstigt egentligen att man inte blivit livrädd för åska efter de upplevelserna. När det åskar nu om nätterna är det inte alltid jag vaknar, och om jag gör det så konstaterar jag bara att: jaha, det åskar visst...och somnar om igen. 

Jag tror inte jag hade varit lika lugn om det här åskvädret kommit i natt i stället för på morgonen. Detta var inget vanligt åskväder. Hoppas resten av dagen blir helt vanlig. 

7 kommentarer:

  1. Hei og takk for hyggelig kommentar på bloggen min! :-) Helt enig med deg i det du skrev om venner, når man har flere hundre kan man jo ikke snakke om "venner" lengre, da må det jo være en masse bekjente. Jeg tror jeg er veldig heldig; jeg har en liten håndfull gode venner men veldig mange bekjente. Akkurat sånn jeg vil ha det.

    Apropos tordenværet (åskan) du opplevde tror jeg det er et fenomen som heter "kornmo" her i Norge. Det bare blinker hele tiden uten åskskrall og noen ganger skraller det hele tiden. Ganske skremmende på kvelden, min ene hund er så redd åskan og da er det ikke roligt for oss heller. Jeg synes det i grunnen er koselig å sitte inne med levende lys og titte på åskan gjennom vinduet - bare så lenge ikke internettforbindelsen går med - da er det ikke roligt lengre! :-) Morsomt å lese det du skrev om å sitte oppe om natten med bankbøkene klare. Det har jeg aldri hørt om før. :-)

    Du har en hjemmekoselig blogg, hit kommer jeg flere ganger!

    Ha en fin helg!

    SvaraRadera
  2. Vet inte varför bankböckerna skulle fram. Men man tänkte nog annorlunda på den tiden.

    SvaraRadera
  3. Ja, man känner sig väldigt liten inför naturens krafter
    samtidigt som det är fascinerande det kan också vara skrämmande
    Jag är heller inte rädd för åskan, men har respekt för den
    Det beror på var man är när åskan går
    Kram

    SvaraRadera
  4. Idag var nog första gången jag tyckt att det var obehagligt med åska.

    SvaraRadera
  5. Det var säkert klokt av dina föräldrar att ha den respekten för åskan. Det där med bankböckerna har jag aldrig hört förut. Nu för tiden skulle väl det motsvaras av mobilen kanske?

    Hoppas det slutar åska o regna och att Du får en skön söndag!

    SvaraRadera
  6. Precis likadant gjorde vi när jag var barn. Min lillasyster och jag gjorde som föräldrarna men här var det alla dockorna och andra leksaker som åkte ner i en plastkass. Sen satt vi och höll i den tills åskan var över. Jag är inte heller rädd men var det lite häromdagen på morgonen när jag var tvungen att gå ut med hunden. Han kunde inte vänta längre. Då var det värsta av åskvädret över. Ha det bra.Kram/Anita

    SvaraRadera
  7. Jag har ingen aning om varför man skulle plocka fram bankböckerna, men jag gissar att det ingav nån sorts trygghet. Jag tror som du Gunnar att idag är det nog mer mobilen man tänker på.

    Det var ju smart att packa ner dockor och annat i en kasse. Minns inte om jag gjorde det.

    SvaraRadera