Ett tufft träningspass

Om man ska bli en bra tennisspelare måste man ha starka armmuskler så jag tränar med hantlar.

För att träna upp mina benmuskler brukar jag klättra. Det är jättekul.

Jag vågar klättra högt.

Man måste ha bra kondition också, så jag springer några varv på gräsmattan.

Sen blir det lite racketträning.......

...och jag avslutar alltid med att stretcha.

Det ska vi fira

Igår var det gräddtårtans dag, i fredags var det kanelbullens dag och den 7 november är det kladdkakans dag. Om vi då tänker på att den 29 september var det kaffets dag så har vi lyckats få ihop till ett helt kafferep. Alla de här nya och påhittade firardagarna är lite märkliga..... speciellt de som har anknytning till kakor eller godis. Det diskuteras mycket om hur farligt det är med övervikt och att många människor har för många kilon att bära på. Då är det inte särskilt smart att annonsera så mycket om just den här sortens firardagar. Affärerna är inte sena med att ladda upp med firardagens varor på väl synliga platser. Vem kan motstå t.ex kladdkaka eller kanelbullar? Inte jag i varje fall.

Men för att kompensera det hela får man klart hitta på egna firardagar...t.ex. hopprepsdagen, kullerbyttdagen eller trappspringardagen. Det tycks inte vara någon hejd på vad man kan fira, så de här dagarna passar säkert lika bra in som några andra.

Det är bra med hjälp i trädgården

Rasmus kom hit en stund igår eftermiddag och hjälpte mig i trädgården. Han tyckte det verkade kul att klippa buskar, så han tog en seckatör och började klippa. Efter ett tag gick han över till att räfsa upp det jag klippt bort med häcksaxen. Det var en avsevärd hög. Han räfsade ihop och slängde i tunnan  och när vi var nästan klara sa han: "Nej, nu tar jag ut lite komptid." Sen gick han och satte sig under plommonträdet. Jag tyckte också det kändes bra med en paus, så vi satt en stund och bara pratade.

Hans pappa höll på hemma i deras egen trädgård, men Rasmus och jag kom överens om att eftersom jag var äldre, så behövde jag mer hjälp. Dessutom får jag mer energi när Rasmus är här och berättar om allt han funderar över. Idag har vi bestämt att bara vi två ska köra iväg en stund. Vi kan alltid hitta på något kul. På helgerna tycker han det är ganska skönt att bara göra precis vad han känner för just då. Under veckan blir det ändå så mycket med kompisar och läxor. Jag är naturligtvis väldigt glad att han får tid över för mig också. Jag hoppas att han sätter av tid för mig i sin kalender när han blir äldre också.

Alla är lika mycket värda

Det där att en del människor tycker att de är bättre än andra har nog funnits i alla tider. Jag undrar så hur det har uppkommit. Någon måste ju ha startat det hela och fått ett gäng med sig. Manipulativa personer har tyvärr alltid funnits och också lättlockade personer. Vi förfasar oss över när vi läser eller ser filmer om alla hemskheter som hände förr. Tyvärr blir de här historiska filmerna gärna lite glorifierade. Filmerna om nazisttiden tycker jag är på ett annat vis. Där ser man med en gång vilka som är "de onda".

Tråkigt nog har vi inte lärt mycket av judeförföljelserna eller andra diskimineringar, för det fortsätter än idag. Alla förfasade sig över Stasis arkiv i Östtyskland som innehöll uppgifter om oskyldiga människor. Vad ska vi kalla det arkiv som Skånepolisen har samlat om romer? Kan det verkligen vara av värde för någon att ha uppgifter om ett litet barn i ett sånt register?

Mobbningen är på tapeten titt som tätt. Nu är det inte bara skolbarn som drabbas av detta, utan det förekommer på många arbetsplatser med. Ofta blir det att den mobbade får flytta på sig för att inte helt gå under. Det sänder alldeles fel signaler. Då blir det ju precis som om det är den mobbade som är problemet. Det talas vitt och brett om att vi är så upplysta numera. Enligt mitt sätt att se skulle det betyda att vi vet hur vi tar hand om varandra på ett bra och medmänskligt sätt. Då behövs det nog lite fler "lampor" för att vi ska kunna kalla oss för upplysta.

På fredag ska man städa det gör varenda tant......

Gullan Bornemarks visa Sudda sudda minns jag så väl. Jag kan, precis som pojkens snälla mamma, också visa upp en sur min när det blir tal om att städa. Det står alltså inte särskilt högt upp på min lista över favoritsysselsättningar. Faktum är att det finns inte med över huvud taget. Den här lilla dammsugaren är perfekt i storlek, men den suger väldigt dåligt. Jag har köpt en liten batteridriven sak, som jag kan plocka fram när jag skivat bröd och smulorna hamnar på golvet eller annars när det bara ligger en endaste irriterande dammtuss någonstans och skräpar. Det känns så onödigt att dra fram en stor dammsugare då.

Så många olika bra städredskap det finns idag. Jag minns när min mor fick sin första dammsugare. Det var nästan som om hon hade vunnit högsta vinsten på lotteri. I hyreshuset där vi bodde fanns en mattpiskarställning på gården, och där gick alltid alla damer ut och piskade sina mattor. Jag begriper fortfarande inte varför. Det är väl ändå karlgöra?!?! De skryter ju alltid om att de har muskler och är så starka. Till detta jobbet behövdes verkligen muskler. Det vet jag, för jag har provat på det.

Om man har bra redskap så underlättar det helt klart och blir genast lite trevligare. Därför åker jag iväg på stubinen och inhandlar allt som kan förenkla städningen. Jag behöver snart ett större städskåp.

Salong Pantertant

Det har varit frisörvecka hos mig. Efter att jag grävt upp en del skabbiga buskar, återstod uppfräschning av resten. Till de lövfällande buskarna plockade jag fram sekatören och klippte dem efter konstens alla regler. Det är nästan som mitt hår, för det växer så det knakar och helt plötsligt är det inte snyggt längre.  Det finns även en del thuja och cypresser som har brett ut sig något makalöst. Vi köpte en batteridriven trimmer, som jag trodde skulle vara väldigt enkel att hantera. Det stod att batteriet skulle vara i 40 min innan det behövde laddas på nytt. Jag vet inte om det stämde, för jag glömde ta tiden, men jag tyckte de här 40 minuterna gick väldigt snabbt. De första tre gångerna skulle trimmern efter laddning bara komma upp i 85%, stod det i instruktionsboken. Nu hade jag inte ett sånt tålamod så jag kunde vänta tills den blev omladdad, så jag letade upp vår häcksax och fortsatte att klippa. Själv var jag laddad till 100% så det gick alldeles utmärkt.

Stegen fick åka fram igen, för en del buskar är uppe i takhöjd, och så lång och ståtlig är inte jag. Då kom jag helt plötsligt att tänka på en sak. Det finns alla möjliga och omöjliga slags redskap för trädgårdsskötsel numera som är antingen el eller batteridrivna. De flesta klipper nog häcken med en elektrisk klippare i stället för en gammaldags häcksax. Vi ska inte behöva anstränga oss över huvud taget verkar det som. Det måste absolut finnas en minilyftkran för villaträdgårdar. Jag menar en sån där med en korg längst upp som de har som byter lampor när någon gatlykta slocknat. Inte ska man väl behöva klättra för egen maskin uppför en svajig stege! Det kan vara direkt livsfarligt! När jag ser en sån lyftare ute i handeln ska jag köpa en bums.

 När omfånget minskat betydligt på buskarna så började jag med finslipningen. Då använde jag sekatör och en liten räfsa....precis som frissan.....men hon kallar det för sax och kam. Slutresultatet blev faktiskt riktigt bra. Nu blev det lite större plats i trädgården och jag hittade en del växter som jag inte visste fanns där. Tidigare var det nästan så man fick navigera sig fram med karta och kompass. Den här trädgårdsrenoveringen var verkligen nödvändig.

Kvar på gräsmattan ligger en stor hög med avklippta grenar. Det är lysande röda grenar från Kornellbusken. De få löv som finns kvar ska plockas bort och sen ska jag klippa grenarna i längder som passar till mitt pyssel. Efter det är det ormhasselns tur att bli klippt, men jag väntar tills den tappat alla sina löv. Då är det så lätt att se var jag ska klippa.

Tack för i år

Jag har ett litet ormbunkshörn i min trädgård. Det är på vår baksida och eftersom inte solen kommer åt att lysa där, så har vi fått plantera sånt som trivs i skuggan. Ormbunken är perfekt för det ändmålet. Jag har flera plantor som är mycket gamla, och jag tycker de blir vackrare för varje år som går.

Stammen, eller vad man kan kalla den för, blir högre och högre. Jag har sett gamla ormbunkar där "stammen" är upp emot en 70 cm och sen kommer bladen som en krona. Det liknar en slags palm. Så vill jag att mina ormbunkar ska bli.....men det lär dröja.

Den här växten är fin redan när den börjar komma på våren. Bladen är hoprullade som en boll och man kan se dag för dag hur de vecklar ut sig och blir längre. Ibland ser det nästan ut som om de står och viskar med varandra.

Jag har alltid funderat över varför en så stilig växt har fått ett så läskigt namn som Ormbunke. Jag kan inte tänka mig nåt värre än en bunke med ormar. Men om man tittar väldigt noga på bladen så är de faktiskt lite ormlika innan de slagit ut för fullt.

Nu är hösten här och det är dags att klippa ner perennerna. Ormbunksbladen har gått över först i rostfärg och sen blir de svarta och lite hårdare. De blad som ser bäst ut sparar jag och använder i blomsterdekorationer eller till pyssel.