måndag 29 maj 2017

Dop i Dallas


En av anledningarna till vår Dallasresa var att få vara med om Hannas dop. Dessutom har jag alltid dopklänningen hängande här hos mig, så jag måste åka iväg med den inför varje dop. Ett mycket trevligt uppdrag. 


Innan vi åkte broderade jag in Hannas namn och dopdatum i nederkanten på underkjolen. Hon var den sjunde bebisen som döptes i den här klänningen. 

Det var ett mycket annorlunda dop. Peter berättade att tidigt på morgonen så är det en mer traditionell gudstjänst med psalmsång och prästen är klädd i prästkläder. Hannas dop var kl 11 på förmiddagen och prästen kom i vanlig sommarkostym. Det stod ett "band" vid sidan om scenen eller vad man kan kalla det. Det var två personer som sjöng och två som spelade gitarr och keyboard. Killen som stod längst bak och spelade gitarr var så inne i musiken så han stod bredbent och hoppade upp och ner hela tiden. Man skulle kunna tro att han hade en studsmatta. Det var väldigt medryckande religiös musik och man kunde inte utan gilla det.

Den här kyrkan är väldigt stor. Tidigare var det en bilhall och kanske det stod visningsbilar på podiet där nu Hanna skulle döpas. Prästen pratade lite om dopets värde och kommenterade att farmor och farfar åkt ända från Sverige för att vara med om det. -"Ända från Sverige", sa han med eftertryck och då applåderade hela församlingen. 

Precis som när Daniel döptes så var prästen väldigt intresserad av dopklänningen och undrade om det var första gången den användes. Peter berättade att både han och hans systrar döpts i den precis som Rasmus, Zoé och Daniel. Prästen läste då upp namnen och årtalen som var broderade på dopklänningen.

Efter dopet åkte vi alla till en restaurang för att äta middag. Det slumpade sig så att det var Mors Dag just denna söndagen. Det firas stort i USA. Då bjuds mamma ut på middag, och det var inte det lättaste att kunna boka ett bord den här dagen. Jag åt filé Mignon och till det sötpotatispuré med ett karamelliserat nöttäcke överst. Det var bland det godaste jag ätit. Ingen av oss orkade egentligen någon efterrätt, men Anne tyckte vi kunde beställa in en vit chokladbrödpudding med Bailey´s och Frangelico. Det lät onekligen gott. Vi fick alltså in en liten minitårta som var ämnad för en person men med ett flertal extra skedar till. Vi var 6 vuxna som smakade av den och vi blev ändå tvungna att lämna kvar en del. Efterrätten var himmelskt god. Jag ska försöka klura ut receptet. 


När servitrisen kom med notan så hade hon också med sig rosor som delades ut till mammorna. Vid vårt bord var vi tre mammor som fick var sin vit ros.

18 kommentarer:

  1. Vilket ärofylld uppdrag du har med klänningen och jag förstår att det var en upplevelse att få vara med. Hoppas vi kan lokalisera vår dopklänning och att svägerskan inte gjort av med den...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller tummarna för er att ni hittar klänningen. Det är kul med något som går i arv.

      Radera
  2. Jag har också vår dopklänning här hemma. Fast jag har fortfarande inte broderat in Astrid på den. Får väl snart ta tag i det.
    Ha en bra dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man undrar alltid hur många som kommer att kunna använda samma klänning.

      Radera
  3. Vad många känslor som jag drabbades av att läsa detta härliga blogginlägg. Vilket hedersuppdrag du har. Jag bara älskar hela idén. <3 Undra om det inte fanns en studsmatta. Kollade du riktigt noga? Jag hade gärna lånat en sked till efterrätten.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Eller också hade han nåt fäst under skosulorna. Det var lite synd att man inte orkade äta mer av efterrätten.

      Radera
  4. Vilken upplevelse, det låter helt underbart.
    Trevligt detta med dopklänningen som har varit med om så mycket och så många dop. Den ser så fin ut, för att inte tala om den söta lilla personen i barnvagnen. Härligt.
    Middagen låter helt suverän i mina öron, så gott. Roligt detta med en ros till varje mamma på Mors Dag.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkade vara en tradition som de flesta amerikaner följde, nämligen att bjuda mamma på restaurang.

      Radera
  5. Så roligt att de alla har använt dopklänningen! Förstår att det var en härlig känsla att åka över och vara med på "riktigt" när hon döptes!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir ett minne för livet.

      Radera
  6. Vilken trevlig tradition du upprätthåller med dopklänningen! Minns att min mamma virkade min dotters dopklänning men när hon fick barn var den puts väck! Du får uppleva mycket spännande o annorlunda seder när du har familj lite här och var i världen. Det tycker jag är positivt. Även om det är trist när man inte kan göra spontana besök på samma vis som om man bor i samma stad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns väl för och nackdelar med allt. Jag får verkligen var med om väldigt mycket annorlunda firande och det är kul.

      Radera
  7. Roligt att få uppleva andra seder än våra svenska, berikande på många sätt. Så söt lilla Hanna är. Jag förstår att hon var mycket stilig i den fina dopklänningen.
    I min familj har vi också haft en dopklänning som gått i "arv". Och med namn och datum på alla som burit den broderade längst ner, precis som er. En fin tradition, tycker jag.
    Varma hälsningar från svalt norr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul så länge man kan bevara traditioner inom släkten.

      Radera
  8. Underbar tradition med den dopklänningen! Ser ut som ni haft en fin resa :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har haft det så skönt.

      Radera
  9. Fantastiskt att vara dopklänningsförvarare. Det betyder ju att du bara måste ut och resa ibland. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker jag har räknat ut det bra.

      Radera