torsdag 18 maj 2017

Blåblodig


Blått blod syftar på adel och förnäma anor. En teori är att uttrycket kommer från Spanien och pekar på att ytliga blodkärl syns tydligare ju ljusare huden är, och då ser de blåaktiga ut. De kristna härskarna i 800-talets Spanien hävdade att de var ättlingar till de som hade erövrat halvön på 400-talet och att de därför var mer ljushyade än morer och judar som också bodde där. Uttrycket spreds över Europa och fick näring av att adeln hade blekare hud än bönder och hantverkare som jobbade utomhus. Det skulle således vara fint om man var blek.

Blekhet var tydligen populärt även in på förra seklet. Jag minns att min faster satte fast tidningspapper runt schaletten hon hade på huvudet. Hon ville definitivt inte bli slbränd. Då kunde ju folk tro att hon arbetade på landet, vilket hon gjorde. Om hon hade vantar också på händerna för att inte bli solbränd på dem minns jag inte. Lite underligt är det att några decennier senare åkte folk i massor till Mallorca och andra varma ställen för att bli så bruna som möjligt. Nu var det inte så modernt med blekhet eller blå ådror längre.

När man pratar om blåblodiga människor idag är det väl mest kungligheter man syftar på. Det beror säkert på att i Frankrike på 1100-talet var blått en kunglig färg. Blå kläder var dyrbara och gav högre status.


Det finns faktiskt några som har riktigt blått blod i sina ådror; nämligen dolksvansar. De lever utanför USA:s atlantkust. Arten har utvecklats mycket lite under årens lopp och kallas för ett levande fossil. När man tänker på det så är det nog inte många som är så intresserade av att kalla sig för blåblodiga.

22 kommentarer:

  1. Det verkar lite läbbigt att vara blåblodig. Men det är en imponerande dolksvans.
    Kul anekdot om din faster. :)
    Solkramar från Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det känns bra att ha rött blod.

      Radera
  2. Jag minns också personer i min barndom som var angelägna om att inte bli solbrända för att blekhet ansågs lite finare, säkert mera kungligt, blåblodigt fastän jag nog inte fattade ett jota om den saken på den tiden.
    Fjomperier förstås, men sådana har alltid funnits. Intressant med ditt blå tema den här veckan. Nu ska jag gå lite bakåt och läsa mera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var riktiga fjomperier. Jag tyckte min faster hade många konstiga ide'er.

      Radera
  3. Vilken skillnad då och nu i tanken och önskan om att bli brun eller behålla sin bleka hudfärg under sommaren. Småler lite åt din faster ... härlig liten berättelse :)
    Dolksvansen är ett spännande djur - häftigt med det blå blodet, som ju används inom medicinforskningen.
    Ha en fin dag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra att det är användbart till något. Det kände jag inte till.

      Radera
  4. Det är minsann inte lätt att jobba på landet, och undvika att bli solbränd.
    Stefan får alltid "bonnabränna" dvs. han är ute med t-shirt på sig och blir solbränd.
    Jag har aldrig hört talas om dolksvans.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker inte dölja hela mig för att inte bli solbränd. Lite färg skadar aldrig.

      Radera
  5. Trender kommer trender går! Nu är det brunt som gäller. Det fångas mycket dolksvansar i Thailand och dom ligger i stora kärl utanför restaurangerna. Jag har alltid undrat över om det finns mat i dom magra djuren. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så spännande. Jag visste inte att den gick att äta.

      Radera
  6. Med tanke på solens biverkningar så går vi kanske åter mot att solbränna ses som något negativt, kanske betecknas som ovarsamhet eller dumhet... Vad vet jag.

    Läste någonstans, eller möjligtvis hörde någonstans, så sent som igår att vi åtminstone här i Stockholmstrakten ska vara försiktiga med att sola länge idag. Solenär stark. När jag, sjusovaren, vaknade var det mulet så risken att bränna sig kändes minimal, men nu har solen tittat fram. Alldeles strax ska jag ge mig ut och göra dagen. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min måste givetvis vara mer försiktig när man är ute i solen idag än när jag var barn.

      Radera
  7. Ibland ser vi damer här nere som går med en stor tidning eller nåt framför ansiktet....det är kanske just för att de vill verka adliga ;)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Det är kanske ett gammalt knep med tidningspapper. Jag föredrar nog solkräm.

      Radera
  8. Tänk så det förändras! För var det fint att vara blek men nu vill många bli så brua som möjligt. Ganska befriande i alla fall att vi alla har rött blod :D

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då finns det en sak där vi alla är lika.

      Radera
  9. Att vara blåblodig är nog inget att stå efter. Vem vill likna en fossil! Nej jag nöjer mig med min alldeles vanliga röda variant.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Jag vill inte heller likna en fossil.

      Radera
  10. Tack för all intressant information - mycket som jag inte hade en aning om. Det var väl inte ens särskilt modernt att vara solbränd på 20-talet. Jag har aldrig sett någon bild på en solbränd Greta Garbo i alla fall.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog inte högsta mode då.

      Radera
  11. Hej, den där fisken vill jag inte möta på botten av en sjö....
    Själv har jag nog blått blod i ådrorna, dom är nämligen högst synliga, framför allt på överarmarna...o så undviker jag solen så jag inte blir brun, hihi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då är du en äkta kunglighet.

      Radera