torsdag 10 maj 2018

Vimsiga hönor



Jag har varit duvskötare en tid och då kom jag helt plötsligt att tänka på min farmor. Hon hade inga duvor men däremot höns. Farfar tog hand om alla de andra djuren på gården, men hönsen var farmors ansvar. Jag tror faktiskt att farfar gjorde rent inne hos dem och farmor tog hand om matning och äggplockning.

Farmor var alltid klädd i klänning. Jag tror inte hon ägde ett par långbyxor. Utanpå klänningen bar hon ett förkläde för att spara in på tvätten. Hon hade för olika tillfällen...ett när hon lagade mat, ett när hon städade och ett när hon gick ut till hönsen. Hönsförklädet var ett midjeförkläde, men de andra hade bröstlapp och hängslen och var lite mer pyntade. Det här midjeförklädet vek farmor ihop så det blev som en liten vagga, och i den la hon äggen hon plockade. I regel hoppade hönorna ur redet när farmor kom, men en del låg lugnt kvar. Då stack hon ner handen under dem och plockade äggen ändå.

Jag minns inte hur ofta hon hämtade in ägg, men jag kommer ihåg att de lades i speciella äggfack och sen staplade farfar dem i skottkärran och körde iväg till en granne. Den här mannen åkte in till Ystad och stod där på torget och sålde ägg. Det var riktiga "bonnaägg". Här behövdes inga tjusiga boxar med text om att äggen kom från höns som fått spatsera fritt ute. Alla tog bara för givet att så skulle hönsen leva.

Min syster och jag var hos farmor och farfar så ofta vi kunde och en dag tänkte vi att farmor nog hade blivit glad om vi hjälpt henne med äggplockningen. Vi letade upp en liten korg och stegade in i hönshuset. Hönorna sprang runt och var helt vimsiga. De var inte vana vid oss. Vi fick åtminstone plockat en hel del ägg och gick stolta in med dem till farmor. Hon hade väldigt svårt att hålla sig för skratt. Det fanns nog ett eller två riktiga ägg i vår korg, men resten var fuskägg, som farmor la till hönorna för att de skulle värpa bättre. Som stadsbarn var vi inte så kunniga i hur det gick till på landet.


Den här tiden på året är det dags för duvorna att lägga ägg och när ungarna blivit tillräckligt stora knuffar föräldrarna ut dem och lägger nya ägg. Göran var inte intresserad av ännu en kull ungar, så min uppgift blev att plocka bort alla nyvärpta ägg och lägga dit plastägg i stället. Jag behövde inte leta upp ett duvförkläde för att kunna samla in äggen. De var så små att det rymdes tre stycken i min handflata. Det är möjligt att det går att använda duväggen till bakning, men det är inget som jag har testat. I så fall går det åt en otrolig massa ägg till en sockerkaka. Det hade varit mer lönande att ha strutsar.

16 kommentarer:

  1. Vilket fint barndomsminne när ni plockade äggen och jag fick direkt en bild av din farmor när hon samlade äggen i sitt förkläde. Min svåger och svägerska hade höns när de bodde på landet och vi fick ofta ägg av dem. Pinfärska och med en intensivt gul äggula blev sockerkakorna som solsken i färgen!

    kram och trevlig Kristi himmelsfärdsdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag har många härliga barndomsminnen från vistelserna hos farmor och farfar.

      Radera
  2. Härliga barndomsminnen och så fint berättat. Jag kunde se din farmor vika ihop förklädet och lägga äggen i det. Så var det ju, jag minns nu, jag också när du berättar, att man hade olika förkläden för olika sysslor. Kommer också på att så har jag också, ett för bakning, ett för att stå i caféet och ett i egna köket. Jag använder fortfarande förkläden, vilket jag har förstått att betyder att jag är av ett utdöende släkte. :) Men man sparar verkligen på sina egna kläder som för det mesta hålls rena under förklädet.
    Du behöver säkert femtio duvägg för att få ihop till en liten sockerkaka? Kanske det inte räcker ens.
    Ha en fin "flygaredag" !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tillhör nog också det utdöende släktet, för jag tycker det är praktiskt med förkläde. Det finns så många tjusiga modeller idag.

      Radera
  3. Vilket härligt inlägg. Jag kastades många år tillbaka i tiden och mindes mina somrar som barn. Min bästa kompis och hennes familj hade bondgård och där "bodde" vi barn så mycket som möjligt! Tack för inlägget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som stadsbarn var det rena himmelriket att få springa fritt på landet. Inga bilar i vägen och massor av djur och natur.

      Radera
  4. Når vi hade lantgård så hade vi höns .Och de blev helt vimsiga om någon okänd kom in där de la äggen.
    det hade varit mer lönsamt med strutsägg,men strutsar fodrar nog mer passning och mat.
    S...Även våra barnbarn är fina smycken runt vår hals.
    Ha en bra dag
    Kram !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Strutsar fodrar definitivt mer mat, men passningen är nog liknande.

      Radera
  5. Duvägg har jag aldrig smakat, däremot måsägg. Jag jobbade på St Karlsö och där gick kokerskan ut och plockade måsägg i redena och använde dem till pannkakssmet. Hon gjorde en ganska tjock pannkaka och så stekt fläsk till. Väldigt gott!!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle kanske testa dem i pannkakor nån gång.

      Radera
  6. Det får bli strutsar nästa gång. Vad kul att läsa. Det där med fuskägg hade jag helt glömt bort. Så borde alla djur få leva sina liv. Gott om plats.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Synd att inte alla djur får den möjligheten idag. Jag får fundera på det där med strutsar.

      Radera
  7. Så intressant med duvorna. Vi följer just nu ett duvbo i grannhuset rakt över oss. Ägarna till lägenheten där duvan ligger och ruvar är inte här nu, men kommer de och drar upp jalusin till fönstret skrämmer de säkert iväg duvorna....så varje morgon vi kommer ut på terrassen hoppas vi att grannen inte har kommit! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter spännande. Jag skulle nog inte vilja ha ett duvpar på min altan förstås, men i cypressen i trädgården är det ok.

      Radera
  8. Vilket trevligt minne du berättar om. Jag hade inga hönskontakter alls som bara, endast med några travhästar på somrarna. Jag gillar tanken med förkläden, på landet är det ju nästan nödvändigt. Men vet du, jag behöver ett förkläde när jag diskar annars blir jag blöt om magen, och jag skulle behöva en haklapp när jag äter för jag dräller alltid någonting....Jag är lyckligt lottad och köper ägg av grannen. Inget ägg är det andra likt, varken till färg form eller storlek.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Ett heltäckande förkläde hade jag också behövt ibland. Det finns inget bättre än riktiga "bonnaägg".

      Radera