Vi gjorde det igen

i lördags var det dags för Ulrikas och min årliga teaterresa till Köpenhamn. Vi tog bussen in till Helsingborg och där vara det bara till att gå direkt på färjan till Helsingör. Ulrika var smart och hade fixat tåg/färjebiljetter tidigare i veckan. Väl framme i Helsingör stod tåget på perongen och bara väntade på oss. Som vanligt var vi framme runt lunchtid.

Jag visste att det spelades ishockey-VM i Köpenhamn, men jag hade inte kunnat föreställa mig hur det skulle vara i centrum. Den restaurangen vi tänkt äta lunch på var fullsatt av nästan bara svenskar iklädda ishockeytröjor. En del hade nog skridskor också för de stod väldigt ostadigt. Den danska ölen borde säljas med varningstext att risken finns att man kan bli döv. Åtminstone hade denna biverkning drabbat samtliga svenskar på restaurangen. Även om de stod nära inpå så skrek de åt varandra i stället för att prata med normal samtalston. De skrek och gapade förresten på alla som gick förbi, så den där ölen hade nog fler biverkningar.

Vi fick alltså fortsätta för att leta efter ett annat matställe. En bit längre bort lyste det gul/blått. Ett litet ölkafé med uteservering hade invaderats av svenskar. Ja inte bara uteserveringen utan hela trottoaren var igenkorkad. Det var lögn att ta sig fram. Att gå ut i gatan var inget alternativ för både bilister och cyklister kör som galningar. Då gjorde Ulrika "höfter fäst" och liksom simmade fram genom massan. Jag bara följde efter i kölvattnet. När vi kom fram på andra sidan Gula havet fick vi syn på en liten restaurang som verkade nästan tom. Där stegade vi in. Så ljuvligt tyst det var där inne.

Vi åt vår lunch i lugn och ro och fortsatte mot Paradis, glassbaren i närheten av teatern. Det var ganska varmt så glassen smakade om möjligt ännu godare. Vi var i god tid på teatern och sjönk ner i våra vanliga platser på rad 4. Föreställningen var sanslöst rolig. Jag tror aldrig jag skrattat så mycket någon av de andra gångerna vi besökt teatern. Som alltid var sceneffekterna magiska. De hade en ljussättning som gjorde att det kändes som om man var i en tunnel. Ur röd rök dök det upp skumma figurer som sprang upp och ner som i en trappa. Hur de fick till det hela begriper jag inte. De har en väldigt fantasifull klädkreatör. En av skådespelarna var klädd i två IKEA-kassar och det passade faktiskt in.

När vi kom ut från teatern såg vi massor av staplar med böcker. En del ungdomar stod där och delade ut Mormons bok till de som ville ha. Vi fortsattes dock mot Hovedbanegården och hade en sån tur att det var 2 minuter kvar till avgång för Helsingörståget. Vi rusade till perrongen och hann precis hoppa på innan det körde iväg. Det var nästan så man kände vinddraget i nacken när dörrarna stängdes. Ingen väntetid blev det till färjan heller och när vi kom fram till Helsingborg stod Rasmus och Bo där och väntade på oss....en taxi man alltid kan lita på.

Jag längtar redan till nästa års teaterresa.