onsdag 8 november 2017

Slut på höstlovet


Igår kände jag mig som en urvriden trasa. Jag hade ställt in mobilen på väckning kl. 5 så jag kunde gå upp och fixa frukost innan Zoé och hennes föräldrar satte sig i bilen för den långa förden hem till Luxemburg. Det slår aldrig fel....jag vaknar alltid ca en kvart innan det är dags att stiga upp. Så retfullt! Det är inte mycket lönt att somna om, för då hinner jag sova så gott och vaknar med ett ryck när alarmet sätter igång.

Jag knallade alltså upp i ottan. Det var beckmörkt ute och termometern visade -2 grader. Inte en människa syntes till ute när jag hämtade in tidningen. De var klart smarta och stannade inne i värmen och sov. Inte ens kaffet till frukosten hjälpte till för att jag skulle bli piggare. När jag vinkat av barn och barnbarn och bara såg baklyktorna på bilen gick jag in och tänkte att jag skulle läsa tidningen och sen hoppa ner i sängen igen. Det gjorde jag också, men somna kunde jag inte. Jag vände och vred på mig och till sist gav jag upp och klev ur sängen.

Hela dagen igår kändes totalt misslyckad, för jag orkade inte göra ett dyft. Jag gick omkring som en zombie med en mugg kaffe i handen nästan hela tiden. Jag vandrade från sängen i sovrummet till sängen i datarummet och vidare till TV-soffan. Det var helt omöjligt att komma till ro och sova nånstans. Till slut bestämde jag mig för att hålla mig vaken fram till kvällen och i stället lägga mig lite tidigare. Det var ett klokt beslut, för då slocknade jag direkt och när jag vaknade i morse kändes det nästan som en helt normal dag......men en väldigt tyst dag.

20 kommentarer:

  1. Svar
    1. Det gör inte jag heller normalt, men eftersom de skulle ge sig iväg vid halv 7-tiden kändes det som en bra tid för att slippa stressa. Idag har jag sovit betydligt längre.

      Radera
  2. Känner så väl igen det. Jag hade också vaknat en kvart före och hade inte heller kunnat somna om igen. Tur att du är vaken vid nittiontiden i alla fall ;-)
    '
    Kram och trevlig onsdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Jag har satt mobilen på "väckning" då. Det är en mycket viktig tid.

      Radera
  3. Så tyst och tomt det måste kännas nu då de har rest. Till Luxemburg, det låter som en mycket lång resa.
    Jag brukar ofta vakna av mig själv någon gång mellan 5-6 på morgonen, men nu efter vintertidens införande har det blivit lite upp och ner, det rör om i min värld.
    Vi hade också minus 2 grader i morse och en förrädisk halka, på gångbanan, inte trevligt.
    Ha det bra och varm kram till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en resa på drygt 100 mil så den tar några timmar. Det känns lite overkligt här, måste jag erkänna. Man vänjer sig fort vid att det alltid är liv och rörelse runt ikring....men snart är det jullov.

      Radera
  4. Känner igen mig i det där att vakna en kvart innan man ska upp..
    Sv....Klart att ni har pysslat
    Du är duktig på att hitta på pyssel!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är givetvis bättre än att försova sig, men känns ändå lite retligt.

      Radera
  5. Då är du nu tillbaka till vardagen. Hur trevligt och roligt ni nu haft det, så är det väl ändå skönt när allt återgår till den vanliga vardagen.
    Jag tycker att det är underbart då ungdomarna kommer hem, men också skönt då de åker.
    Jag brukar inte höra Stefans väckarklocka, men vaknar också alltid typ en kvart innan min ringer.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det behövs med lite vanliga veckor också. Jag lägger alla måsten åt sidan när jag har barnbarnen här. Nu har jag all tid i världen att ta tag i det...när jag känner för det.

      Radera
  6. Så skönt att du mår bra i dag, även om det är tyst i huset. Det var nog helt enkelt separationsångest du led av igår.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  7. Du var nog barnbarnsbakis igår, det brukar vi också bli när barnbarnen åkt iväg, vi är helt utslagna och kan inte ta oss för nånting alls.
    Man tankar mycket kärlek av barnbarn men dom tar mycket energi också !!
    Men det är en gudagåva att få rå om dem lite ibland.
    Vi hade LillaC som vi kallade honom förut, nu 11år och en lång Colin, han var här i förra veckan på höstlovet och det är så trevligt att få dela hans liv lite.

    Är ju lite slarvig på att blogga just nu, men jag får väl skärpa mig nu när vi flyttat hem efter sommarens bobilsresor.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är precis som om barnbarnen tar energin med sig när de åker hem.

      Radera
  8. Det är eländigt att gå upp så tidigt! Ibland måste man.... Ja du, det blir tyst när nära och kära försvinner efter ett tag! Kram

    SvaraRadera
  9. Klockan fem är ju en hemsk tid att kliva upp. Och speciellt när det inte är av någon rolig anledning...för att skicka hem barn och barnbarn är aldrig roligt :(
    Förstår att det kändes tyst och tomt i huset när du vaknade idag. Men kan tänka mig att ni har haft mycket roligt under veckan!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har haft jättekul, så jag får tänka på det nu.

      Radera
  10. Jag hade nog lagt mig och somnat om. Men det är kanske var svårt när du druckit kaffe som piggar upp. Skönt att det känns som vanligt igen. Jag har inte svårt att somna om, däremot att somna på kvällen. En varm kopp choklad innan jag går och lägger mig brukar hjälpa för det mesta.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid haft svårt för att somna, och vaknar väldigt ofta på natten. Jag avundas alla som kan somna när och var som helst och sover hela natten.

      Radera