1 månad

Idag är det exakt en månad kvar till julafton. Det är inget nytt att man tycker tiden går snabbt, men i år måste den ha gått i raketfart, för jag har inte alls hunnit med. Det är väl nu som julstressen ska slå till? Jag har inte märkt något än och lär inte göra det heller, för jag känner inte stress inför julen...mest förväntan. Jag älskar julen med allt pynt, mat, julklappar och bäst av allt att vi träffas så många som möjligt. Jag tror att alla oberoende av ålder behöver några slappedagar då och då. Den här mörka årstiden är det säkert ännu viktigare att gå ner i varv.

Livet är inte bara en lek för barnen. Är de små och är i förskolan är det klart mest lek, men det är ändå tidiga morgnar och tider att passa. Skolbarnen har det ganska tufft, förvärvsarbetande föräldrar har inte många lediga minuter över och som pensionär sitter man inte bara och rullar tummarna. Många av dagens pensionärer är väldigt aktiva. Utbudet av olika aktiviteter är stort.

Zoé kommer hit en hel vecka före jul, och Rasmus kommer hit efter skolan varje dag. Hans termin slutar inte förrän den 21:e december. Vi ska ändå hinna med att göra en hel del nytt pynt till julen. Bakning och godistillverkning stod visst också på önskelistan. Jag tycker det är mysigt när man vaknar på morgonen och det dyker upp både små och stora personer här och där i huset, och alla drar sig mot frukostbordet. En långfrukost sänker blodtrycket betydligt, så det ska bli många sådana för mig i jul.

Jag minns när jag var barn att tomten aldrig kom förrän på kvällen efter att vi ätit och jag tyckte det dröjde evigheter. Traditioner är kul, men inte denna. Vi delar ut julklapparna på eftermiddagen i stället. Då kan barnen sysselsätta sig med dem och de vuxna får möjlighet att göra vad de vill. Även om julbordet krymper lite år från år, så blir det alltid mycket mat över. Juldagsfrukosten och lunchen är klart räddade, men vi försöker alltid att äta lite "vanlig" mat också under juldagarna. Magen är nog ganska tacksam för det.