måndag 18 januari 2016

Läskiga djur

Jag har en kategori på min blogg som jag döpt till: Läskiga djur, dvs djur som jag inte tycker är klappvänliga. Först hade jag tänkt kalla de här inläggen för Farliga djur, men det stämmer ju inte riktigt. De är inte livsfarliga utan mer skrämmande. De kan nästan skrämma livet ur mig. Det är så individuellt vad man tycker om olika saker, och jag tror inte man kan övertyga någon att tycka om en sak som man egentligen är rädd för. Ingen terapeut i världen skulle kunna få mig att kela med ormar. Då fortsätter jag hellre att lida av herpetofobi. 


Myror är inte direkt läskiga, men det är ändå inga djur som jag räknar in i kategorin keldjur. När jag tog upp plattorna på en av trädgårdsgångarna så störde jag ett gäng myror. De blev helt vilda. Jag vet inte hur många det sprang runt där men det var åtskilliga. Massor av ägg såg jag där och myrorna var snabba med att bära iväg med myräggen och dra ner dem i jorden. De hade inte behövt ha så bråttom för jag var inte det minsta intresserad av deras ägg. Det är gulligt när en liten hund hoppar upp med tassarna på mig, men när en myra agerar sprinter längs benet på mig då är det inte gulligt längre.


Sländor träffar jag mest på i skogen och de är stora. De har en förmåga att flyga rakt emot mig och göra en gir precis framför ansiktet. Då har jag klart redan hunnit både blunda och ducka, så någon kollision hade det aldrig blivit ändå, men skogpromenaden känns inte lika angenäm längre. Jag har alltid haft svårt för flygande varelser...förutom småfåglar då förståss.


Egentligen gillar jag inte insekter över huvud taget. Skalbaggar och annat krafs vill jag helst bara se på bild. Ändå tycker jag att jag är en djurmänniska. Jag gillar gulliga djur, som man kan ta upp i knäet och klappa och kela med som hundar och katter.

36 kommentarer:

  1. Så är det Gunnel... alla är vi olika. Jag vet ju att vi ser det här med läskiga saker på totalt olika sätt - du tycker en del djur är läskiga och jag tycker nålar, stickor och virknålar är farliga tingestar... och aktar mig noga!
    Idag kan du nog gå ut på promenad utan att träffa på några flygande läskigheter i skogen :)
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog det enda som är bra med vintern.

      Radera
  2. Myror klarar jag mig bra utan. Vi har ofta problem med myror under sommaren eftersom det blir så torrt utomhus att de söker sig in i husen.
    Sverige är ändå rätt förskonat från läskiga djur. Tyvärr har vi skorpioner, svarta änkan-spindlar och skallerormar. Alla farliga (till och med livsfarliga) djur som man måste akta sig för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inga riktigt farliga djur jag är rädd för, det vet jag, men en del av min hjärna tror inte på det.

      Radera
  3. Det är ju lite skillnad på farliga och läskiga djur. Jag gillar inte spindlar, men har han spindlar i sitt hus så är huset friskt och inget mögel, sägs det.
    Så mysigt med en hund eller katt som ligger i kvät.
    Kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar också gulliga djur och skulle sagt NEJ TACK om jag fick erbjudandet om ex. tiotusen kronor om jag hade en "ofarlig" orm om min hals. Men jag tycker om nyckelpigor, fjärilar och humlor bland de små flygande arterna. Myror är jag väldigt trött på. De är fega djur. Vågar inte möta mig man mot man/en mot en. :) Måndagskram Bosse. Ps. Det är nog tur att du och jag inte bor i ett Djungelland.

      Radera
    2. Lisa: Ja. läskiga djur är ju en individuell bedömning men farliga djur är mer närmare sanningen.

      Radera
    3. Bosse: Jag tycker också om nyckelpigor, fjärilar och humlor. De är nästan lite gulliga. Jag vet inte vad det är som gör att jag får obehagskänslor när jag möter ett "läskigt djur". Nej, något Djungelland ingår inte i mina resplaner.

      Radera
  4. Mors..Djur som inte passar så bra ihop med mig,,det enda djur som ger mig kalla kårar på ryggen är ormar,,myror är ett otyg när dom är där dom inte ska vara..Sen är det väl bara "Brännmya" som jag hatar,vissa dagar i norrland kan dessa små nästan osynliga djävlar ta kål på en,när man är ute,,sen finns det väl några djur som jag tycker mer eller mindre om..Haé Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ormas och möss är nog de djur jag är mest rädd för.

      Radera
  5. Det enda djur jag är riktigt rädd för är apor. De små rackarna har både armar och riktigt vassa tänder, som tur är kan jag känna mej helt trygg.... här i varje fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Apor har jag aldrig funderat över, eftersom jag aldrig träffat på någon som sprungit runt fritt, så den kunde komma åt mig. På ett safariland hängde de över bussen jag åkte i, men de kunde inte komma in. Om jag träffat på en lösspringande apa här hade den absolut hamnat i kategorin läskiga djur. Den rätta benämningen är egentligen: Djur som skrämmer mig.

      Radera
  6. Jag har precis samma åsikter som du om djur ..... SVAR:.Jag tycker detta är ett bra sätt att påminna mej att sladden sitter i .Ha en bra dag !. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De djur jag tycker allra bäst om är hundar.

      Radera
  7. Jag vet ju det, att sådan djur är inte dina älsklingar. Fast jag är väldigt fascinerad av dem. Sedan tycker jag inte om alla heller, speciellt om de kanske är skadliga (myror, baggar och säkert några fler). Men keldjur är det ju inte. Fast om jag vet att en orm är ofarlig håller jag den gärna. / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. OJ! Du var mig en modig en. Jag kan möjligtvis tänka mig att hålla i en leksaksorm.

      Radera
  8. Jag känner ingen som kelar med myror. Jag ogillar dem om de försöker eller lyckats ta sig in i huse, eller är på annat olämpligt ställe för mig som människa. Däremot kan jag vara fascinerad när jag står och tittar på myrors stretande för att bygga stacken eller bära sina ägg. Men inte vill jag sätta mig ned för att kela med dem... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också det är intressant att studera dem i deras arbete....på betryggande avstånd.

      Radera
  9. Ja, hundar och katter tillhör också mina favoriter.....
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker samma. De är riktiga gosedjur.

      Radera
  10. Handen i en myrstack gör ont. ;-) En gång under studenttiden fick vi artbestämma en massa små kryp. Bland annat spindlar... genom att titta dem i munnen och kolla in tänderna på dem... Tack för din respons och fina ord på mitt inlägg idag. Kram

    SvaraRadera
  11. Min yngsta dotter, som är höggradigt allergisk för ALLA pälsdjur utom möjligtvis kor är dock väldigt djurvänlig. När hon var liten la hon ut honung vid en tröskel för att myrorna skulle få lite mat...
    Underbar broderade slända!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Så gulligt och tänka på att mata myrorna.

      Radera
  12. Vintrarna på Gran Canaria lärde mig att stå ut med diverse "husdjur", sen blev det ett halvår i en kolonistuga fylld med spindlar, så jag klarade rätt bra av att flytta in i min källarlya med både silverfiskar och spindlar. Kommer dock aldrig att bli kompis med dem. Möss får jag rysningar av enbart genom att skriva ordet...

    SvaraRadera
  13. Håller med dig Gunnel, jag hatar ormar, kan inte se en bild på dem utan att jag får kalla kårar, och jag vill aldrig blir fri av mina orm fobier, precis som du behåller jag den 'sjukan'. Myror är egentligen inte så läskiga för de är ju mindre än mig,
    möss och råttor äckligt, men kan se på dem. Men spindlar - ja stora tarantellor vill jag absolut inte heller se eller tala om.
    En gång på släktings barns konfirmations kaffe, lade ett barn en sådan konstgjord stor spindel i mitt knä. Vad tro du hände ? Jag skrämde livet av flera äldre damer,
    mig själv m.fl. glas och dylikt föll i golvet det blev allmän villevalla.
    Jag mådde skit (svimfärdig) och folk tittade på mig som om jag inte var riktig klok,
    'men det är ju ingen äkta' sa de. Vem fasen visste detta, vem kunde se det på sekunden, barnen de visste att jag var rädd för spindlar och ormar, men de hade inte fattat innebörden av att vara rädd. Sen skällde jag ut dem efter noter om de någonsin skulle våga göra om detta så . . . . .! Vem fick skämmas sen efter denna scen,
    jo jag förstås. Inte konstigt som jag vrålade, men det var inte snällt gjort, det sa jag till dem också. För jag inte bara skällde ut dem, jag grät också.
    Den cirkusen glömmer jag aldrig, kanske inte folket heller. Efter den händelsen ville jag aldrig gå på några kalas -bjudningar, det dröjde flera år och jag gav dem en bok om folk som lider av olika fobier. Det är värre än att vara 'rädd för' . . . .
    Hujedamej, vad jag gick igång nu, hi hi hi . . . .
    Men den lilla söta vovven den tar jag gärna, 'fniss'
    Kram och godnatt/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att vara riktigt rädd för något som ett läskigt djur t.ex. är jättejobbigt och det är otroligt dumt att skrämmas. Det är inte bara som man säger att man är livrädd, för man är det verkligen, och det är inget och leka med.

      Radera
  14. Jag tycker inte att myror är läskiga men vad gör de inomhus NU?! Har brutalt dödat fyra stycken idag. Och igår.

    SvaraRadera
  15. Usch, för läskiga djur! Jag håller med dig till 100% om dessa obehagliga kryp och flygfän. Nej, hundar och katter ska det vara. I den turordningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har samma ordningsföljd.

      Radera
  16. Jag är inte rädd för vare sig myror, spindlar, råttor eller ormar. Inte för älgar heller (har gått på många sådana i skogen).
    Men GETINGAR! Fy far ända in i baljan så rädd jag är för getingar. Hysteriskt rädd. Huvva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hade ett getingbo i trädgården för nåt år sen. Inget kul alls! Annars tycker jag att du verkar vara en modig kvinna.

      Radera
  17. Har du gjort bilderna själv? Jättefin illustration till texten. Krypdjur är inte min favorit heller direkt ....
    och nu är det ju helt fritt för dem
    Kramis

    SvaraRadera
  18. Myrbilden har jag monterat ihop från en sida med symaskinsbroderier.

    SvaraRadera