Minnesvärt

För 100 år sedan fick Eslöv stadsrättigheter. Denna lilla stad mitt i Skåne förknippas nog mest med negativa uttalanden. Trist! Jag åker gärna ner nån gång då och då och blir lite nostalgisk när jag besöker mina barndomstrakter. Närheten till Lund och Malmö gjorde att man inte behövde sakna något även om detta var en förhållandevis liten stad. Det finns ju en hel del kändisar som härstammar från Eslöv t.ex. Johan Glans, Tina Leijonborg och Alice Timander.  Idag kommer det fler kändisar till stadens Nationaldagsfirande. Kungaparet välkomnas med sång vid Trollsjön, där kungen ska hålla tal. Jag undrar om han sen kommer ihåg att han varit i Eslöv......

Påtända pjoddar?

De senaste mornarna har jag blivit väckt jättetidigt. Visst är det mysigt att lyssna på fågelkvitter, men det kan ju diskuteras hur pass tidigt konserten får börja. Vi har två fågelbon uppe under altantaket, precis utanför sovrumsfönstret, och där har vi hyresgäster varje år. Nu är det "barnfamiljer" vi hyr ut till, och det brukar inte vara något större väsen där normalt. I år däremot har det varit ett riktigt hålligång. I en liten notis i HD idag såg jag att polisen hittat knark i en fågelholk! När jag tänker efter så har jag faktiskt inte sett till några "barn" hos de boende. Som en ansvarsfull hyresvärd är det kanske bäst att plocka fram stegen och göra en inspektion.

Se på dina hälar, andra gör det.

Det är verkligen ett aktuellt ämne nu när det är varmt, och många går i sandaler. Före mig i kön i affären idag stod en smal, välfriserad och snyggt klädd tjej...trodde jag. När hon vände sig om visade det sig vara en dam, som jag gissar fyllt 50 för en del år sedan. Det syntes när man tittade på nära håll. Hon var fortfarande tjusig, men smink kan tyvärr inte dölja alla ålderstecken; om det nu är så livsviktigt att göra det. Har man en smal, snygg kropp är det inga större problem att klä sig i t.o.m. tonårskläder, även om man passerat den åldern för evigheter sen. Vad man däremot inte kan göra är att sminka sig som en tonåring, om man inte vill se ut som om man sökte jobb som clown på en cirkus. Det är bara att acceptera att make up-produkterna måste bytas ut mot sådana som gör ens eget ansikte rättvisa, och inte inbilla sig att man kan lura någon genom att smeta på smink så det fodras en spackelspade för att få bort allt inför kvällsrengöringen. Fast visst hade det behövts fogmassa  för att fylla ut rynkorna i den här damens ansikte. 

En annan sak som jag störde mig på var hennes hälar. Hon hade jättehöga sandaletter utan häl och tå. Tånaglarna var målade i illrött, ja fullt så långa som på bilden var de förståss inte, men hälarna hade hon totalt missat. Hade kanske varit bättre om hon målat dem i stället. Då hade jag sluppit se dessa gråsvarta, spruckna klumpar sticka ut baktill på skon. Fy, så ofräscht! 

Helgfirande

Det är mycket diskuterande fram och tillbaka nu om ifall det ska införas flexibla helgdagar för alla kommunanställda i Helsingborg. Jag förstår inte riktigt problemet. Jag har en dotter i Luxemburg och en son i USA som inte längre kan njuta av våra svenska helgdagar, men som i stället fått andra dagar som respektive land firar. Det fungerar alldeles utmärkt. Risken är väl att det kan bli väldigt rörigt på en arbetsplats med individuella helgdagar. Då måste ledningen ha full koll på vem som firar vad, så de är införstådda med när och varför personen inte dyker upp på jobb. Det är kanske lättare då att göra en enkät bland personalen och utifrån den sortera så att det finns lite blandat firande på de olika avdelningarna. På det viset kunde det ju alltid finnas någon som jobbade; även vid våra s.k. storhelger. Alla har ju ett visst antal semesterdagar att ta ut under året, så det skulle klart också kunna vara en lösning.

Men varför bryr jag mig egentligen? Jag tillhör ju den lyxgruppen som firar helg varje dag.

70-tal?.....helst inte

Jag ser tillbaka på 70-talet med glädje, för då var jag småbarnsmamma och det är en av de perioder i ens liv som man inte vill vara utan. Det jag däremot inte vill ha tillbaka är 70-talsmodet. Även om jag inte var så överförtjust i allt som var modernt då, så var jag ju tvungen att prova och se vad jag tyckte. Man ska aldrig döma ut nånting innan man övertygat sig om att det är helt fel. Idag förstår jag inte vad jag tänkte på när jag köpte mig ett par platåskor. De var inte sköna att gå med och inte ens snygga, kan jag tycka nu i efterhand. Då använde jag dem trots det ganska flitigt. Inte vet jag hur jag fixade att hålla balansen i dem. Nu är det senaste modet i sommar med sådana här monsterdojor. Kanske i brist på fantasi hos skodesignern. Dessutom har de utsvängda byxbenen plockats fram ur sina gömställen igen. Jag är glad så länge jag slipper se några V-jeans, för det var nog det fulaste som jag har skådat. Men, som sagt, smaken är olika. Modefolket har i varje fall tänkt ett steg längre den här gången, verkar det som. Det är även modernt med stora slokhattar. Så ifall man tar på sina platåskor och vinglar in i en dörrkarm och får en stor blåtira, kan man trots det ge sig ut. Det är bara att trycka ner slokhatten över lockarna och dra ner brättet så inte ansiktet syns.

Skalmans dag

Idag firas World Turtle Day i USA. Hur pass stort det här firandet är där, vet jag inte, men det är ganska kul med alla konstiga firardagar. Varje land har ett antal mer eller mindre underliga anledningar att fira lite extra en speciell dag. Väldigt sunt! Det blir ett litet avbräck i vardagen, och det är aldrig fel. Så idag lyfter vi på hatten och hurrar för Skalman.

En hatt som verkligen är i ropet nu är den som prinsessan Beatrice bar på prinsbröllopet i London. Hatt är kanske inte rätt ord för den här skapelsen. Det var mer en slags konstruktion som egentligen inte liknade någonting.  Den har annonserats ut på Ebay och budet ligger nu på 189 000 kr. Intäkterna kommer att skänkas till välgörenhet. Då gör ju det här hattskrället ändå någon nytta.

Paraskavedekatriafobi

MAJ

13

FREDAG

Fram tills idag hade jag ingen aning om vad det betydde. Det här långa och konstiga ordet betyder att man är rädd för fredagen den 13:e. Eftersom jag inte är skrockfull, så har jag aldrig funderat så mycket på det, utan ibland bara konstaterat att....jaha, idag är det fredagen den 13:e. Allvarligt talat så tror jag inte det inträffar fler olyckor just denna dagen om man jämför med andra dagar. Kanske de uppmärksammas mer, men det gör ju knappast den här speciella dagen till en otursdag. Om saker och ting ska gå åt helsefyr så gör de det oberoende av datum och veckodag. 

Men idag började jag faktiskt undra ifall jag varit för tvärsäker tidigare. När jag satte mig för att skriva ett nytt inlägg i morse, så kom det upp ett meddelande att Blogger var ur funktion för tillfället. Det har varit ett mycket långt tillfälle, för inte förrän nu ikväll gick det att skriva något nytt. Dessutom har två inlägg på Rasmus blogg försnillats. Förhoppningsvis kommer de tillbaka igen. Idag är det precis 1 år sedan som jag skrev mitt första blogginlägg, och det var ju knappast så här jag hade tänkt fira det.....ur funktion. 

För tillfället är det fotbollskort som gäller för Rasmus del. Bacugan och Pokemon har fått ge vika för levande människor. Idag ville Rasmus att vi skulle åka och handla sådana här kort. Jag hade ingen aning om vad de kostade, så jag undrade om han hade råd till det. "Nej, jag tänkte att du kanske kunde betala", fick jag till svar. Själv sparar han alla sina slantar till Legolandssemestern under sommarlovet. Jag försökte lite försiktigt med att jag hade nog inte så mycket pengar. "Det gör inget", sa han, "för de tar kort".