Föräldrahuliganer

Jag läste att ett helt knattelag i Malmö hade stängts av för fortsatt spel under vårsäsongen. Stackars barn! Det var ju ingen av dem som hade varit ojust utan det var deras föräldrar som verkligen klantat sig. Efter ett, enligt föräldrarna, felaktigt domslut, hade den 16-årige domaren blivit jagad och hotad. Är det så de uppfostrar sina barn? Att om man blir orättvist behandlad är det helt i sin ordning att både hota och slåss. Vilka fina förebilder de här människorna är för sina barn. Trist att det är barnen som blir lidande. Det är egentligen föräldrarna som skulle ha ett kännbart straff. Huliganer blir ju förbjudna att gå på vissa fotbollsmatcher. Varför inte portförbjuda de föräldrar som inte fattar att de ska agera åskådare och inget annat.  

Sirapsmåndag

Varför känns alltid måndagar så sega? Det är ingen skillnad nu mot när jag jobbade. Jag har alltid avskytt måndagar. Det är kanske det som gör att resten av veckan känns helt ok. Man har en dag som man kan reta sig på och skylla alla misstag man gör på den dagen. Praktiskt! Det är ju ganska vanligt att man hör talas om "måndagsexemplar". Det kan gälla bilar eller vad slags produkter som helst.

När jag hämtat Rasmus idag så åkte vi till idrottsplatsen, för han ville träna fotboll. Väl hemma igen var det dags för mellis, men precis när han skulle sätta sig vid bordet så knackade det på dörren. Det var en kompis som ville att han skulle komma ut och leka. Helt plötsligt var han inte sugen på nåt att äta, även om han minuterna innan varit så hungrig att han kunde "äta ett hus". Det blev lek i stället för mellis. Varför händer aldrig det hemma hos mig? Att någon kommer och knackar på min dörr just när jag satt mig vid matbordet, menar jag. Då kanske min aptit också hade försvunnit och jag hade hoppat över en måltid. Måste tipsa mina vänner om det.

Slappedag

Årets största Slappedag infaller för min del alltid dagen efter teaterbesöket i Köpenhamn. När jag vaknar på söndagsmorgonen känner jag mig helt slut som människa. Så även idag. Det blir inte mycket gjort idag, det kan jag garantera. Dessutom är det väldigt hälsosamt för kroppen att ta igen sig efter ett hårt arbetspass. 

Igår var det lite bökigare att ta sig dit än det brukar. Till Helsingborg är det inga problem, och färjorna går var 20:e minut, så det var som vanligt. Nästan. Vi kom ombord på en färja som jag trodde försvann nån gång på 60-talet. Den påminde om de gamla färjorna där man gick ombord på bildäck och därefter fick ta sig till passagerardäck. Här kom vi visserligen direkt till rätt plan. Men så ofräsch den var! Det är alltid mysigt att ta nåt att dricka på överfarten, men det var inga problem att hoppa över det denna gången. Väl framme i Helsingör står normalt ett tåg inne på perrongen så det bara är att hoppa på. Väldigt tomt där! Efter en kort stund kom då tåget som skulle föra oss till Köpenhamn. 

När vi kommer fram har vi de senaste åren alltid lunchat på ett litet mysigt ställe. Det hade nu slagit igen! Det blev till att snabbt hitta ett annat lika mysigt ställe, för blodsockernivån var låg och det kändes som om det fick inte dröja för länge innan vi kunde äta. Vi hade turen på vår sida och hittade ett lugnt och rökfritt ställe. Jag avskyr när folk sitter och blåser rök i ansiktet på mig när jag äter. 

Nu var det dags att dra sig mot teaterhållet och affärerna där. Jag vet inte om danskarna använder ett annat klädstorlekssystem eller det är jag som krymper när jag kommit över sundet, men av någon underlig anledning så finns det, till plånbokens förskräckelse, massvis av kläder som passar min figur. Det finns två sätt att shoppa på; "riktigshopping" och "fönstershopping". Det blev lite av det första och mycket av det andra alternativet. Förr hade jag alltid ett anteckningsblock och en penna med i väskan, så jag snabbt kunde göra en skiss när jag såg något snyggt. Nu är det så bekvämt att bara ta upp mobilen och fotografera. 

På teatern har vi i alla år alternerat mellan platserna 4-7 på rad 4. Jag tycker snart de kunde brodera in våra namn på ett litet hörn av ryggstödet. Föreställningen var, precis som vid de andra tillfällena, helt fantastisk. Jag blir varje gång så imponerad av deras fantasi när det gäller scenkläder. Det plus bra musik, manus och skådespelare gör ju att det är svårt att misslyckas.

Så var det då dags för hemresa. Jag har läst i tidningen att det var problem med Öresundstågen, men jag trodde inte att det skulle märkas nåt av det än. Där trodde jag fel. Tåget vi skulle åka med till Helsingör var enormt försenat. När det äntligen kom och vi åkt en bit, hördes i högtalarna att tåget skulle bara gå till Snekkersten eftersom det var så försenat. Det blev till att hoppa av vid en tidigare station och ta efterkommande tåg, som FAKTISKT gick ända fram till Helsingör. Jag ska nog inte åka till Köpenhamn förrän de har fått rätsida på alla tågproblem. Att vänta är inget jag är bra på.

En försenad ursäkt

Jag är skyldig min ena dotter en ursäkt. När hon var på språkresa i Frankrike för ca 20 år sedan, så hade en av hennes kompisar fotograferat henne framför Guccis skyltfönster. Fotot var jättebra. Det enda som störde mig var att hon bar en plastkasse i handen. Framför ett Parisiskt modehus!!!!!! Jag tyckte det nästan var som att svära i kyrkan. Men jag har fått tänka om. Det senaste på catwalken nu är röda plastkassar. Alldeles för många "vanliga" människor går omkring med svindyra väskor, så nu finns det inget som skiljer dem från de rika och kända. Hur en plastaccessoar kan ändra på det övergår mitt förstånd. Om man jämför priset på den med märkesväskorna så är den extrembillig. Man behöver bara hosta upp en tusenlapp så blir man ägare till en äkta röd plastkasse. 

Nu ska jag ut och leta upp vilka affärer som har röda kassar, och sen ska jag bara handla där. Får väl bojkotta OJ och City Gross tills de kommit fram till att de måste ändra sin design. Mönstrat är för tillfället ingen trend i modevärlden när det gäller plastväskor. Bara inte affärerna höjer priset på sina kassar sen. 

Dags för nästa etapp

I morgon startar etapp nr 2 av resan med häxtema.  Blåkullaresan är avklarad och i morgon bär det av igen. I det här kalla ostadiga vädret vi har nu, så avstår jag från kvast och förlitar mig i stället på bil, båt och tåg. Ulrika och jag ska nämligen till Köpenhamn och titta på musicalen Wicked. Den handlar om två häxor och är förlagan till Trollkarlen från Oz. Recensionerna har varit enbart positiva så jag ser fram emot föreställningen.

Detta är en årlig utflykt som jag inte skulle vilja vara utan. Inte bara för att musicalerna alltid varit bra utan för att jag gillar Köpenhamn. Vi åker ner tidigt på morgonen, så vi ska hinna shoppa lite innan det är dags att ge sig till teatern. Den ligger på rakt motsatt håll mot Ströget och det är en stor fördel. Här är inte smockfullt med folk och man har en möjlighet att hitta affärer som inte finns i alla städer i hela världen. Jag är lite trött på Ströget. Det har nästan blivit som vilken gågata som helst. Det går knappast att säga om man är i Danmark, Sverige eller något annat Europeiskt land. Man hittar samma sortiment överallt.

Nu är det inte själva shoppingen i sig som är det viktigaste. Halva nöjet är att gå runt och insupa nya ideér. Alla influenser från kontinenten hamnar först i Köpenhamn innan de landar i Sverige. Stockholm känns så avlägset, så Köpenhamn får bli nån slags styvmorshuvudstad, fast i positiv bemärkelse. Pengar är växlade, långgåingskorna framplockade och Visakortet reservladdat. Köpenhamn nästa!

Åldersrelaterade intressen

Finns det regler för hur man ska uppföra sig vid en viss ålder? Det är nog snarare förväntningar. Sånt är trams! Var och en har väl rätt att göra som han eller hon själv vill. Bara för att man uppnår en viss ålder får man knappast samma intressen som alla andra jämnåriga, och speciellt inte ifall man aldrig haft gemensamma fritidsintressen tidigare. Därför förstår jag inte kungens uttalande när han fick frågan om han tänkte pensionera sig. Han tänkte inte börja mata duvor än!!!!!!! Jag är pensionär och har ett helt duvslag fullt med brevduvor i trädgården, men jag har ALDRIG matat dem och kommer ALDRIG att göra det heller. Det är min mans hobby och den tilltalar inte mig det minsta. Däremot har han matat duvor sen mer än 35 år tillbaka, så det har absolut inget med åldern att göra. Men kungen menade kanske duvorna i parken? Jag struntar i dem också.

Färggrann

Igår blev det äntligen av att jag färgade håret. Jag har funderat på det så länge, men alltid har det kommit något annat emellan. Det är längesen jag köpte hem färgmedlet och jag glömde titta på bäst-före-datumet innan jag började. Men det verkar som det var ok, för färgen fastnade. Den här gången hade jag valt att färga det kastanjebrunt. Det brukar ju bli lite röda skiftningar i det på köpet. Vet inte om jag har gjort nåt fel, för det ser mer svart ut tycker jag. Men det döljer åtminstone alla gråa hår, och det var det som var meningen. Då får jag väl vara nöjd.

Jag har tidigare berättat om att jag längtade efter att bli gråhårig, men det var ju inte för att jag tyckte det var snyggt. Tvärtom! Jag hade fått för mig att jag skulle kunna skaffa mig urtjusiga hårfärger när ursprungsfärgen var grå. Så var inte fallet, men man kan inte få allt. Varför är det så mycket snyggare när en karl får grått hår än när en kvinna får det? Det heter ju att en karl har de grå tinningarnas charm, men vad ska man kalla det hos en kvinna. Ja, inte charmigt i varje fall. Det ser mer ut som damm eller spindelväv. Tack och lov att det finns hårfärgningsmedel!