torsdag 26 oktober 2017

Rasmus


Idag har Rasmus namnsdag. Det finns både gränder och kvarnar uppkallade efter honom. Även Astrid Lindgren har dragit sitt strå till stacken för att bevara namnet. Vår Rasmus firar sin dag på ett lite udda sätt genom att ha tre prov i skolan i bild, engelska och biologi. Det är tufft på högstadiet, men bra träning inför senare gymnasiestudier. Snart har han gått halva tiden av högstadiet. De här 14 åren som gått sedan han föddes har bara flugit iväg, känns det som. Och när man tittar på bilden ovan så märks det hur mycket han har växt. Idag är han längre än vad jag är. Så mycket roligt vi haft tillsammans under alla dessa år! Jag märkte tidigt att vi hade samma sjuka humor, och jag har skrattat ibland så tårarna runnit. Han är så kvicktänkt och kan tänka lite utanför ramarna också. Givetvis är jag partisk, men det hör liksom till när man är mormor och det gäller samma när man är farmor.

Jag har alltid tyckt om att vara tillsammans med barn. Redan när jag var en 9-10 år gick jag och ringde på hos de familjer där jag visste det fanns småbarn, och undrade om jag fick passa dem. Det fick jag gärna göra. Under hela min skoltid passade jag barn på eftermiddagarna och de flesta helger satt jag barnvakt. Jag tyckte det var toppen!

Jag utbildade mig till att ta hand om sjuka barn och när jag sen fick egna barn var det en dröm som gick i uppfyllelse. För att få lite bättre arbetstider slutade jag mitt jobb på barnsjukhuset och började i stället att jobba inom skola och barnomsorg. Då kunde jag vara ledig när mina barn hade skollov.

Innan man får sitt första barnbarn går det inte att förstå varför en mormor/farmor nästan faller i trance när hon berättar om telningarna. Efter att sen själv ha blivit farmor/mormor förstår man att det är ju bara naturligt. Mitt uppe i barnuppfostran och allt som hörde till den vardagen kändes det ibland som om man var lastgammal, men allt sådant försvinner när barnbarnen kommer. Då är det föräldrarna som får ta hand om ansvaret och själv plockar man bara åt sig godbitarna. Så gör jag nu. Nästa vecka är det höstlov både här i Åstorp och i Luxemburg och då strålar kusinerna samman hos mig. Jag har förberett med en del saker vi ska göra, men annars tar vi dagen som den kommer. Det brukar fungera bra det med.


Rasmus är mycket tålmodig och låter Zoé bestämma en hel del, men med glimten i ögat. Han tar inte hennes tillrättavisningar så allvarligt. -"När Zoé är här denna veckan får vi föra lite statistik," sa han. -"Vi gör en lista där vi skriver in alla gånger hon säger: Nej, Rasmus! för att jag inte har gjort en sak på rätt sätt och alla gånger hon säger :A, mormor!" Det betyder ungefär eller hur mormor? Hon vill gärna ha mitt godkännande speciellt när Rasmus gjort något som han inte borde. Zoé har också väldigt lätt för att skratta och hänger gärna med på lite bus, så jag ser fram emot en jättekul vecka där jag kommer att känna mig yngre och yngre för var dag som går.

30 kommentarer:

  1. Låter som ett perfekt lov med bus, skratt och glimten i ögat. :)
    Visst är det härligt med människor som har humor och inte tar allting så gravallvarligt.
    Min farmor var mycket så och hon och jag hade mycket skoj tillsammans.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man måste få ha kul och skratta ibland, och allt behöver inte tas på så blodigt allvar. Ibland behövs det med semester från vardagen.

      Radera
  2. Barn är livet på så många sätt. De små människorna lär oss stora så mycket bara man vill ta till sig. Jag fattar inte riktigt hur stora dina barnbarn har blivit redan men när jag ser på mina egna så inser jag det hela. Timothy har också vuxit om mig, så ser mormor verkligen upp till honom.
    De våra är också på väg hitåt under höstlovet. Härligt!
    Hälsningar från ett Åland där det är höstmörkt och regnigt. Ett riktigt innesittarväder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är underbart att man oberoende av ålder inte "växer ifrån" varandra som man ibland kan göra med vuxna man känner. Jag tror att bandet mellan mormor/farmor och barnbarn är omöjligt att slita sönder....i varje fall hoppas jag det.

      Radera
  3. Vilken underbar höstlovsvecka för dig och Göran. Eller...??? får Göran vara med på ert bus/pyssel/mys?
    Therese och Christian har sina regler till Astrid, men här hemma hos mormor och morfar så har vi våra regler. Visst, vi går inte helt emot T & C´s regler, bara lite.. Det är väl det mormor och morfar är till för, att skämma bort barnbarnen lite, och ha mycket tid till lek och bus.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi försöker följa föräldrarnas regler, men vi töjer väääääldigt mycket på dem.

      Radera
  4. Grattis till barnbarnet på namnsdagen. Jag känner redan igen mig i mormorsrollen trots att den inte är mer än några dagar gammal. Just att slippa ansvarsbiten och bara kunna plocka godbitarna är verkligen en förmån! Vilket trevligt höstlov som väntar

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag ska vidarebefordra grattiset. Man kommer snabbt in i mormor/farmorrollen. Den absolut finaste roll man kan få.

      Radera
  5. Det är precis som du säger, att innan man får barnbarn begriper man inte hur det är. Men man blir helt salig när man ser eller pratar om dem :)
    Så mysigt att kusinerna snart träffas igen!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det ska bli mysigt att ha dem här.

      Radera
  6. Ja, det är roligt att vara mormor/farmor! Även om inget barnbarn bor just i närheten, så träffas vi emellanåt.
    Ha det så fint och kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har bara Rasmus i närheten, men det finns ju skype så jag kan se dem som bor långt borta.

      Radera
  7. Oj så väl man känner igen sig i det du beskriver,om barnbarn.Jag har varit i Uppsala hos mina nu mån-tor,,har nyss kommit hem..Åker tillbaka nästa vecka,Höstlovet.Blir säkert kuliga dagar..Haé Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man har alltid så kul med barnbarnen. Då är det inga måsten som gäller.

      Radera
  8. Du kommer att få en härlig vecka med barnbarnen.
    S..Visst är det så att man ändrar uppfattning med åren.
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
  9. Wow, jag har en hel by i Tyskland - men det var innan jag gifte mig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har en gata i Wilhelmina. Skulle vara kul att få promenera på den.

      Radera
  10. Vilken härlig vecka det kommer bli. Jag har ett barnbarn som bor här på heltid. Om man som mormor kan plocka russinen ur kakan, äter jag russin hela tiden. Det blir liksom inte samma sak. Men vi njuter så mycket vi orkar en då.
    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rasmus är här nästan varje dag efter skolan, så jag kan väl också påstå att jag kan plocka russin ofta.

      Radera
  11. Härligt! Själv har jag barnbarn på två olika orter. Så jag flyttade helt sonika från mina stad (där jag har yrkesarbetat hela livet och där barnen växte upp)till en helt ny stad. Men nu bor jag nära några och har bara 40 mil till de andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är roligt när man kan träffa dem ofta.

      Radera
  12. Grattishälsning till Rasmus! Det blir som en försenad namnsdagspresent att få tillbringa en trevlig vecka med Zoé och mormor och morfar.
    Som barnlös så jag känner mig förstås lite utanför barn- och barnbarnsbubblan. ;) Men jag kan förstå den.
    Hälsningar från gråtrist norr!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vidarebefodrar hälsningen. Det behöver inte tvunget vara egna barn eller barnbarn. Det går lika bra med "lånade". Det är ganska vanligt här att förskolor och skolor har äldre personer som kommer och bara är där för barnens skull. Det uppskattas av alla. Lika grått här.

      Radera
  13. Härligt med barnbarn :) Så bra att de har höstlov samtidigt - och så härligt att de får möjlighet att träffas då!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. De brukar inte ha lov samtidigt, så det gäller att passa på när det händer.

      Radera
  14. Jag njuter varje rad här i Rasmus inlägget - och den statistiken han vill göra. Ni är en finfin trio G+R+Z=Sant och Göran förstås med i det hela!
    Härligheten personifierad!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser alltid fram emot barnbarnsveckorna. Om jag har tur så samlas alla fyra här till påsk.

      Radera
  15. Haha, vi är som natt och dag, du och jag. Jag har aldrig begripit mig på barn, upplever dem som något som trillat ner från himlen, aliens som jag inte förstår mig på. Jag kan helt enkelt inte vara naturlig i deras sällskap. Jo när de blir äldre blir det bättre men småbarn dom undviker jag som pesten. Gillar inte ens att gulla med små bebisar, gör det mycket hellre med hundvalpar eller kattungar...flåt, men sånt är läget. Jag hoppas mina barnbarn ändå älskar mig, fast jag är en dålig lektant. Men kramas tycker jag om, att läsa sagor tycker jag om och barnbarnen älskar jag förstås, bara jag slipper blöjbyten och kan lämna griniga barn tillbaka till förädrarna. Ha en fin vecka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Jag gillar när folk är ärliga. Alla kan inte gilla allt, men som du skriver det är annat med barnbarnen. Jag gillar själv lite barnsliga saker så det hjälper klart till i umgänget med mindre barn.

      Radera