onsdag 27 april 2016

Stickigt värre



Jag är väldigt intresserad av allehanda hantverk och tycker det är roligt och prova på det mesta. Nu har jag läst att det även är mycket nyttigt, så då slår jag två flugor i en smäll så att säga. Jag lärde mig sticka innan jag började skolan. Det var min mor som lärde mig. Det första alstret jag gjorde var nog en grytlapp skulle jag gissa, men det jag minns allra mest är tumvantarna jag stickade till min syster och mig. Jag stickade dem på två stickor och sen sydde mor ihop dem. Att sticka med strumpstickor i början av stickkarriären får nog räknas som överkurs.

Min mor var en väldigt duktig stickerska och det var min farmor och hennes svärmor också. Min farmor berättade att hon såg aldrig sin svärmor utan stickor i händerna. Hon stickade alltid sockor, som slets upp väldigt snabbt under arbetet på lantbruket. Bengta, som hon hette, tittade aldrig på det hon stickade utan hon pratade och skrattade och intresserade sig för allt runt ikring. Stickorna gick som lärkevingar, sa farmor.

Min farmor var också mycket skicklig och det var säkerligen nödvändigt för dåtidens kvinnor att både kunna sy och sticka. Utbudet av butiker var inte lika stort som idag och man tog tillvara det man kunde från gården, så de som hade får eller odlade lin hade en fördel där.

Många gånger har jag hört nedvärderande kommentarer om kvinnligt hantverk. När sen Kaffe Fasett och de två norska killarna blev berömda för sina stickmodeller tystnade kritiken en aning. Sånt kan göra mig väldigt irriterad. Inget är bättre eller sämre för att det räknas som kvinnligt eller manligt. Det finns många tjejer som är jätteduktiga snickare och som klarar av i stort sett vilket jobb som helst som förr bara innehades av män. Många killar jobbar inom vård och barnomsorg och passar alldeles utmärkt där. Jämställdheten finns på pappret men tyvärr inte i hjärnan på alla människor.

Det har forskats om t.ex. stickning och man har kommit fram till att det är avkopplande och avstressande. Fast då ska man givetvis inte ge sig på det mest invecklade mönster man kan hitta. Det förbättrar motoriken och är väldigt bra för de som har artros. Jag tycker själv det känns bra, för man gymnastiserar fingrarna utan att tänka på det. Hjärnan hålls i trim och det har visat att inte bara stickning utan all slags hantverk kanske inte minskar men gör att demenstecknen blir svagare.

Den här dundermedicinen har i stort sett inga biverkningar. Det skulle i så fall var abstinesbesvären som ger sig tillkänna när man inte har stickor eller garn inom räckhåll.

22 kommentarer:

  1. "Nu är jag hemma på riktigt" - till min frukost känner jag det här: Undrar vad Gunnel skriver idag och se så har du publicerat ... klickar mig in och finner ett intressant och härligt skrivet inlägg om hantverk som att sticka och ny forskning som visar hur nyttigt det är för oss - också ett stycke kvinnohistoria, även om det finns män numera.
    Min farmor stickade mycket strumpor på samma sätt som din farmors svärmor ... praten gick fritt. Mormor handarbetade inte alls. Min mamma virkade flitigt. Själv virkar och stickar jag om än en i mindre skala, men jag upplever friden med det och så är det så roligt att se det växa fram.
    Vilka fina minnen du har!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir så glad för din fina kommentar. Det är roligt med alla gamla minnen man har av äldre släktingar. Deras arbete och idéer ska vi var rädda om och försöka bevara och föra vidare, tycker jag.

      Radera
  2. Tänk att det är så, då kan jag med gott samvete fortsätta med mitt sticke.
    Har nu påbörjat ett par herrsockor, till någon som vill ha dom.
    Ha en bra dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket av den undersökningen stämmer in, tycker jag, för visst är stickning avstessande.

      Radera
  3. Känns korkat att indela i manligt och kvinnligt och att det ena skulle ses vara förmer än det andra. Tycker man ska göra det man tycker är kul och det man är intresserad av. Min mormor stickade, virkade och broderade ... min farmor sydde de mest fantastiska klädskapelser och älskade att brodera ... min mamma var en mästare med stickor och broderade såå vackert - men inte gick det i arv inte! Jag är urusel på allt som har med nål, tråd och stickor att göra - men jag beundrar alla som kan!
    Tur att jag lever i ett samhälle där man kan köpa det man behöver :)
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla är väl intresserade av olika saker. Jag är otroligt imponerad av dina fina foton. Jag kan bara drömma om att få till något som kanske påminner om det....men skärpan kan jag aldrig hitta.

      Radera
  4. Jag är inte bra på att sticka.Det intresset förstörde min slöjdlärarinna.Men jag har sytt mycket ,tror att det ärvde jag efter min mormor.
    Gränserna mellan manligt och kvinnligt har suddats ut!
    Svar:När du har gnuggat sömnen ur ögonen så får du göra ett nytt försök!
    Ha en bra dag! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har hört många skräckhistorier om gamla slöjdlärarinnor. Dagens textilundervisning i skolorna påminner inte alls om hur det var förr, som tur är.

      Radera
  5. Min mormor virkade alltid! Och jag har nog inte heller sett henne utan sitt "virke". Hon hade det med sig var hon än befann sig!
    Tyvärr har inte jag ärvt den ådran :(
    Ha en fin dag
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är enbart bra att inte alla är intresserade av eller kan samma saker. Vi behöver lite variation.

      Radera
  6. Ett stort slag för mer stickning. Förr stickade jag också mycket, men numera nästan aldrig. Fast det är ett roligt handarbete man kan sitta med framför TV:n om det inte är alltför invecklat.
    Sedan jag började sy tröjor i trikåtyg känner jag att det går otroligt mycket fortare (fast det är inget TV-handarbete). / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det kan bli lite bökigt att ha symaskinen framför TV:n, men jag har aldrig provat så jag vet förståss inte.

      Radera
  7. Hej du,,stickning har jag växt upp med,mamma hade alltid något på G..Min ena syster är en hejare med stickor,,själv har jag stickat en hel del,två tröjor till mig själv, Ingemar Stenmark mössor med björnar på,,men det är nu många år sedan.Numera påtar jag mest..Haé Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Påtning är också kul. Jag har en jättefin mössa som du har gjort.

      Radera
  8. Jag stickar ofta, fast kanske inte så länge åt gången. Har för det mesta raggisar på gång. Men har stickat disktrasor, sjalar mm.
    Det är meditativt och rogivande. Precis som att lösa korsord. Nyttigt för hjärnan. Som att blogga.
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stickning är en bra medicin.

      Radera
  9. Kanske skulle jag börja på gamla dar. Håller på med lite snickerier. Snart, bara det blir varmare. Mycket att lära där också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt slags hantverk är nyttigt för hjärnan, tror jag.

      Radera
  10. min mor kan allt; hon kan sy - både vinterkappa och bh... sticka, virka, allt. Själv kan jag väl men är lite lat, lämnar trasiga kläder till min 83-åriga mor att laga. ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kul att prova på lite av varje, även sånt man inte är så bra på.

      Radera
  11. Ett liv utan pyssel, vad pysslet än består av, skulle vara så trist. Och som du skriver, är det ett utmärkt sätt att hålla igång såväl händer som hjärna. Jag stickade mycket förr men numera blir det andra handarbeten. Båda mina föräldrar var väldigt händiga och hade alltid projekt på gång. Jag är så tacksam över att jag fick ärva deras pysslighet.
    Kram från soligt norr! I alla fall just nu. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina föräldrar höll alltid på med nån slags hantverk och det har tydligen gått i arv till min syster och mig. Min mans föräldrar gjorde samma och Göran är väldigt händig. Inte så konstigt då kanske att både våra barn och barnbarn älskar att hålla på med pyssel och hantverk av olika slag.

      Radera