måndag 15 februari 2016

På spåret

Nu är det här frågeprogrammet slut för denna gången, så då kan jag knappast fråga: Vart är vi på väg? utan det får bli:

  Var har vi varit?


Ledtrådarna är med början längst upp till vänster:

Storhertig Henri

En glad flicka på sin examensdag

Die gelbe Frau

Herreys som vann Schlagerfestivalen här 1984 med sin låt Diggi-Loo Diggi-Ley

Svaret är givetvis: Luxemburg.


Vi har alltså varit i Luxemburg och hälsat på den här lilla skönheten, som fyller 4 år idag.

Grattis Zoé

Vi åkte ner i fredags kväll och tillbaka hem på söndagkvällen. Tyvärr hade Zoé fått hög feber redan på torsdagkvällen, så hon kunde inte följa med och möta oss på flygplatsen. Men när vi kom hem till henne fick vi en stor prinsessekram. Febern höll i sig ända fram t.o.m. lördagkvällen, så hon sov mycket av tiden. På eftermiddagen firade vi henne ändå med tårta och presenter. På söndagen var hon sitt gamla vanliga pigga jag igen och det kändes skönt, men då var det tyvärr inte så många timmar kvar innan vi skulle åka hem. Hon följde med oss till flygplatsen och när jag checkat in var hon väldigt tyst. Det känns aldrig kul att säga hej då när man vet att det dröjer länge tills man ses nästa gång. När jag skulle krama om Zoé såg jag att hon var lite glansig i ögonen och båda mungiporna pekade neråt. Jag skulle kunnat visa upp exakt samma min. Det var en riktig deja vù känsla. Precis så här var det när min syster och jag skulle åka hem från att ha varit på besök hos farmor och farfar. Jag var ledsen och arg på mina föräldrar som inte lät mig stanna kvar, och farmor kämpade för att inte visa för oss barn hur ledsen hon var. Historien upprepar sig.

30 kommentarer:

  1. Aldrig roligt att säga hej då till nära och kära.
    Tur att ni bor relativt nära i alla fall.
    Luxemburg är ett land jag aldrig besökt.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är relativt enkelt att åka dit, men det kan tyvärr aldrig bli några spontanbesök.

      Radera
  2. Tänk, med de ledtrådarna hade även jag fått pris! Misstänkte att det var dit ni for när Gustaf dök upp i förtid. Stackars liten, först sjuk och febrig och sen frisk och lämnad... minns också precis det hålet i kroppen. Men... även om det dröjer lite så ses ni ändå snart igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I år är påsken tidig så det är en stor tröst.

      Radera
  3. Inte kul att bli sjuk lagom till sin födelsedag... speciellt inte när mormor och morfar kommer på besök. Så bra ändå att hon kryade på sig igen medan ni var kvar och fick några timmar tillsammans när hon var sitt "vanliga" jag.
    Välkommen hem igen... ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Februari är en riktig sjukmånad.

      Radera
  4. Vilken fantastisk helg ni har haft. Men synd om flicke-barnet som blev sjuk till sin födelsedag och besök av mormor och morfar.
    Måndag morgon, och en ny vecka. Må väl! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helgen har varit toppen trots sjukdom. Bara att få sitta och ha henne i knäet var värt resan.

      Radera
  5. Ibland fattar jag inte vart tiden tar vägen. Det är ju inte alls längesedan som Zoe kom till världen och nu är hon redan stora damen. Stackars liten som blev sjuk till sin fyraårsdag men roligt att hon fick besök av er även om avskedet tar på.
    Ha en fin dag Gunnel, med alla fina minnen från helgen som var.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också svårt att förstå vart de här fyra åren har försvunnit. Tiden går fort när man har egna barn, men när barnbarnen kommer verkar den snurra på ännu snabbare.

      Radera
  6. Historien upprepar sig; så är det! En sån fin inledning du gjort på inlägget från yttre omständigheter till inre: Lilla fina Zoé 4 år. Mormors och morfars guld som blev sjuk just då. Det nu upplevd har ni inom er även om en tår fälls och det känns tokigt. Du lyckades med lasson Gunnel; du fångade in.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag kände att jag fick ordentligt tag om helgen, för den har utnyttjats till tusen. Jag har njutit av varje sekund. Ska prova fler såna kast i framtiden.

      Radera
  7. Vilken härlig helg du haft! Synd bara att lilla Zoé var sjuk en del av den.
    Att skiljas är svårt, det vet jag minsann som fått uppleva ett otal farväl under de 30 år Eva bodde på Sicilien och nu har Alessia, Edoardos fästmö som också flyttat till Sverige, samma trauma varje gång hon skiljs från sina föräldrar, så nog kan man säga att historien upprepar sig.
    Ha det gott!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du måste ha stor erfarenhet av detta. Jag har svårt och tänka mig att man nånsin vänjer sig. Tycker mer det känns jobbigare för varje år som går.

      Radera
  8. Åh, vilken härlig helg ni har haft! Men så sorgligt att behöva skiljas åt :(
    Jag förstår verkligen hur ledsamt det måste kännas!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag önskar att jag kunnat träffa alla mina 3 barnbarn precis när som helst.

      Radera
  9. Tråkigt att det blev så kort tid för er att kramas. Men det kommer fler tillfälle!!.............................Denna flunsa är som en trög uppfartsbacke.Man får vila mellan vart steg Ha en bra dag Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är snart påsk och då ses vi igen.

      Radera
  10. Att ta farväl är alltid vemodigt. Även jag har träffat barnbarn i helgen och sedan får man leva länge på det som de gjort och sagt.
    Hon är ju jättesöt, den lilla prinsessan av Luxemburg, / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det gäller att konservera alla minnen. Zoé är den enda "riktiga" kungligheten i Luxemburg för hon går ofta arbetsklädd.....i prinsessklänning.

      Radera
  11. Kul med sådana korta utflykter ! Grattis säger jag också till prinsessans
    4-års dag !!
    Så är det Gunnel, det är alltid lite svårt att säga hej då tills man ses nästa gång !
    Önskar dig en fin start på veckan, kram vännen !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid roligt med lite annorlunda helger. Luxemburg ligger på hyfsat bra helgavstånd.

      Radera
  12. Så söt liten prinsessa!

    Jag är lyckligt lottad som har mina närmaste i samma stad som jag själv bor. Förstår att det känns i hjärtat att säga farväl med så långa avstånd. Men, trots allt, tur det är nu och inte för 50-100 år sedan... Då skulle avståndet känts ännu längre... och möjligheterna att ses ännu mer sällan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är helt klart enklare idag med att flyga kors och tvärs. Det jag saknar mest är att göra eller få spontanbesök. Nu måste allt planeras in i minsta detalj.

      Radera
  13. Hej!
    På spåret har inte varit min favorit, bara tittat på det då och då.
    Roligt med din På spåret fråga. Hade fått googlat lite inte jag kunnat svaret, geografi var aldrig min grej i skolan.
    Och lilla tösabiten, så tråkigt att hon var sjuk och avsked känns aldrig bra.
    Önskar dig en bra vecka med nya möjligheter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Luxemburg är nog inget vanligt semesterland, men det är mycket vackert där.

      Radera
  14. Så är det historien upprepar sig . . . .
    Men vilken söt tjej, en verklig prinsessa, redan 4 år . . . . tiden tiden . . .
    I ett nafs var ni i Luxenburg så kul.
    Jag var i Ängelholm i helgen Vendela 17 år, tiden den tiden . . . .
    Hoppas du inte får Zoé baciller, jag fick 'moster-farmor' baciller från Göteborg.
    De var sega de små rackarna, antingen så trivdes de på landet, (bacillerna) 'fniss'

    Hjärtekram/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar kunna klara mig från barnbarnsbaciller. Det verkar som om jag fortfarande är immun mot olika slags baciller sen jag jobbade i skolan.

      Radera
  15. Spännande, har aldrig varit där, bara rest runt i Schweiz,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns mycket att se i Luxemburg.

      Radera