onsdag 9 september 2015

Jag har lyft ett halvt ton

Givetvis inte på en gång......jag delade upp det på två dagar. Det började med att mitt tålamod tog slut. Jag har gått och väntat och väntat på att koltrastar och björktrastar skulle äta upp aroniabären, men de har inte haft någon brådska.


Aroniabusken, som syns bakom ryggen på Daniel, har stått med på ta-bort-listan ett bra tag. Jag plockade fram alla redskap jag trodde jag behövde och satte igång. Det enklaste var att med sekatörens hjälp klippa av de tunnare grenarna, så jag kom åt längre in i busken. Nu helt plötsligt blev det fart på både koltrastar och björktrastar. Ungefär som när en närbutik ska läggas ner i ett samhälle. Då klagar alla över det även om de aldrig själv handlat där tidigare. Jag nonchalerade dem helt och fortsatte att klippa och såga.


Jag kände mig iakttagen från både hög....


...och låg nivå. Blicken jag fick från en del av dem var inte nådig.

När jag fått bort nästan halva busken var det dags för tyngdlyftarmomentet. Jag har under årens lopp lagt stora stenar runt busken för att tvinga de tjocka grenarna att växa mer rakt upp. Det var alla dessa som skulle bort nu. Det var ett slitgöra. Jag orkade bara ta 5 stenar i taget i skottkärran och köra iväg med. När jag räknat alla stenarna visade det sig att det var 50 st och de vägde ca 10 kg styck. En del av dem kunde jag rulla in under duvslaget, men en hel del fick Göran åka iväg med till tippen. 


Detta är vad som återstår av busken och idag har jag försökt gräva runt roten och hugga av en del rötter som sträcker sig långt iväg. Till sist fick jag ge upp och Göran fortsatte i stället. Det är en megastor rot och vi får nog se oss besegrade, så vi beslöt att hugga och såga bort så mycket vi kan av roten ovan jord. Allt som växt ner i marken får vara kvar och vi får försöka hitta på något  vi kan göra för att dölja det vi inte får bort. Sådana utmaningar är kul, tycker jag. Då får fantasin jobba och det ska bli spännande att se hur rabatten kommer att se ut till slut. Just nu har jag ingen aning. 

20 kommentarer:

  1. Godmorgon! Då har du ont i rygg och armar idag! Mina aroniabuskar är inte så stora ..........................Jo... bärnsten hjälper mot fästingar.Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer inte att bli något trädgårdsarbete för mig idag.

      Radera
  2. Inte måste man betala träningskort på gym. Dessutom få något bra gjort. Det blev verkligen mycket luftigare. Det man funderat över ordentligt brukar vara bra. Utom för fåglarna - bra liknelse om närbutiken. / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skippade gymbesöket den dagen. Vi tycker också det har blivit betydligt ljusare i trädgården och nu kan vi se blomsterbågen när vi sitter och fikar.

      Radera
  3. Oj, vilket fantastiskt arbete du har gjort. Förstår att du fick ta hjälp utav maken din.
    Man kanske inte kör runt i trädgårdar med traktorer, men här tar mannen traktorn, ta en kedja runt stubben och drar sen upp rötterna. Vi har ju inte alls någon fin villaträdgård, utan en bonna-trädgård på landet.
    Fast dina rötter förmultnar ju också med tiden.
    Förstår att du inte jobbar i trädgården idag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte tålamod att vänta tills roten förmultnar. Jag måste komma på ett sätt att få bort den på.

      Radera
  4. Men vilket jobb du har haft med busken! Akta ryggen bara....
    Men det blev väldigt ljus och luftigt när den kom bort :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag har jag världens träningsvärk, så det blir bara hjärnan som arbetar med idéer om hur rotskrället ska kunna tas bort.

      Radera
  5. Oj, vilket arbete! Bästa träningslokalen är nog den som är utomhus. Man hittar igen en massa småmuskler som ger extra träningsvärk. ;-) Sköt om dig och njut massor av din fantastiska trädgård. /Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också upptäckt att hela trädgården är ett utegym. Det enda det kostar mig är lite svett och träningsvärk.

      Radera
  6. Ojoj, det där ¨låter jobbigt, alldeles för jobbigt. Fint att din Göran kunde hjälpa till också. Rötter är sega och de kan slingra sig långt.
    Jag ser att fåglarna inte är nådiga emot dig, och , jag förstår dom också.
    Hoppas att du vilar ryggen och inte sliter för mycket.
    Varm kram.

    SvaraRadera
  7. Vi har en hel del som måste bort i trädgården i höst, men förhoppningsvis så blir nästa trädgårdsår lite lugnare.

    SvaraRadera
  8. Vilket tropicarium bor ni i egentligen! Jisses, vilken aronia! Här blir de aldrig större en en stor vinbärsbuske! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag bor i Skåne så vi har väldigt bra odlingsväder här.

      Radera
  9. Det var inte dåligt vad du jobbat i trädgården.
    Buskar och träd kan vara knepiga just med rötterna.
    Kan tänka mig att fåglarna var litet upprörda - de hade gömställen och mat och nu finns de inte kvar.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har en hel del andra buskar kvar, så de får nöja sig med dem....fast det är inga aronibär på dem förståss.

      Radera
  10. Det är inta alla dagar det är en dans på rosor att ha trädgård. Mycket slit och släp är det mellan varven.
    Måste också berätta att jag åt sylt gjord på aroniabär för första gången igår. Varm sylt med vaniljglass.......mums.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trots allt jobb så skulle jag inte vilja vara utan trädgården.

      Radera
  11. Faktisk ler jag då jag läser detta - du är då en kämpe du att ordna bort!
    Heja dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är kul med lite annorlunda jobb i trädgården. Det är spännande och se vad man orkar med. Vi är ju som tur är två stycken som kan hjälpas åt, men jag vill gärna försöka själv först.

      Radera