torsdag 18 juni 2015

Bemärkelsedag


Idag skulle min far ha fyllt 90 år. Det är drygt 15 år sedan han gick bort. Mor och far var väldigt unga när de gifte sig. Far var 20 år och min mor var 21. Hon var egentligen bara 9 månader äldre, men det skiljde ett år på skolgången. De gick i samma skola alla år så de hade känt varandra länge innan de blev ett par. Mor berättade att far var en riktig busunge när han gick i skolan, och hon hade nog inga tankar på att de så småningom skulle gifta sig. Mor var myndig, men far som bara var 20 år fick skriva till kungen för att få tillstånd att gifta sig.

Fastän mina farföräldrar hade jordbruk och far hjälpte till där, så pluggade han samtidigt och sökte  jobb på kontor så småningom. Det var en firma som sålde lantbruksmaskiner, så det hade en del med hans bakgrund att göra. Efter något år fick han jobb i Eslöv och vi flyttade dit. Då var både jag och min syster födda. I Eslöv bodde vi i 14 år och jag minns att jag inte var särskilt förtjust över att behöva flytta till Åstorp, där far skulle börja en ny anställning.

Efter några år flyttade mina föräldrar till Malmö och far startade egen firma och sålde lantbruksmaskiner. Det höll han på med tills han blev pensionär. Far var mycket intresserad av alla nya tekniska saker, så han hade varit i sitt esse nu om han levat i dagens IT-samhälle. Mor däremot var lite skeptisk till allt nytt. Far ville gärna köpa alla nya köksmaskiner eller annat som kunde förenkla vardagen för henne, och då ringde han ofta  mig eller min syster och undrade vad vi tyckte om de här sakerna. Vi blev så klart eld och lågor och sa vi trodde nog mor skulle använda grejerna när de väl var på plats....vilket hon också gjorde. I regel köpte far samma saker till min syster och mig. Han var väldigt generös.

Far hade en härlig fantasi. Det var så roligt när han läste sagor för oss, för han broderade ut texten nåt makalöst. Sagan lät aldrig så när mor läste den. Han hittade på egna historier och min syster och jag fick komma med förslag på vad som kunde hända. Så synd att han inte skrev ner alla de här små berättelserna. Det hade varit guld värt och haft dem att läsa för både våra barn och barnbarn. Han gillade sjuk humor och det har jag ärvt efter honom. Precis som mor var han väldigt omtänksam och hjälpsam och jag kan inte minnas att de någon gång sa nej till varken mig eller min syster när vi bad om hjälp....vad det än gällde.

Det spelar nog ingen roll hur gammal man själv blir...man är alltid barn till sina föräldrar...och det är en stor sorg att inte ha dem kvar i livet.


30 kommentarer:

  1. Vilket kärleksfyllt inlägg!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Nu fick jag tårar i ögonen. Vilket kärleksfylld hyllning till dina föräldrar !!! .......................................SVAR:Jag funderade på att testa studsmattan Men sen kom jag fram till att det var nog bäst att låta bli.För hur kommer man ur den??? Jag hade kanske stått där och studsat ännu ! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det kunde blivit en hoppfull Midsommar.

      Radera
  3. Så rörande och fint! Och visst är det så att vi alltid är barn till våra föräldrar.....Genast när jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på min morfar som stod mig väldigt nära. Din far påminde mycket om honom!
    Ja, man saknar dem ofta!
    Önskar er en fin midsommar
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vid vissa tillfällen saknar man dem mer än annars. Ibland är det skönt att tänka tillbaka på när man var liten. Det dyker upp lite minnen då och då som man nästan helt glömt bort.

      Radera
  4. Vad fint du skriver om dina föräldrar. Synd att de inte fick läsa det. Jag som har min mamma kvar försöker tala om hur mycket hon betytt och vad mycket bra hon gjort. Det är lätt att glömma det medan de lever.
    Ha en bra midsommar - dock utan fint midsommarväder. Jordgubbar kan man äta ändå. / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är viktigt att visa medan de lever att man tycker om och uppskattar dem. Jag tror att mina föräldrar kände detta från både barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Tyvärr är det nog inte alla förunnat.

      Radera
  5. Det är ju alltid tråkigt då någon går bort ur ens liv. Vilka fina minnen du har av dina föräldrar.
    Önskar dig en glad midsommar! Kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid de fina och roliga minnena som etsar sig fast starkast.

      Radera
  6. Ja, det är en sorg när de inte är med en längre. Som du skriver - man är alltid barn till sina föräldrar. Förlorade min far för sju år sedan och min mor i januari.
    Önskar di en riktigt fin Midsommar!

    SvaraRadera
  7. Så fint du skriver mycket kärlek med i dina rader.
    Skriv allt du vet och gör en bok.
    Jag håller på och skriver en bok på Solentro.
    Du får läsa på min Blogg varför jag inte Bloggat.
    Man kan skicka med knappar, tråd, synålar, stickor och garn när man skickar babykläderna.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra idé att göra som du gör. Jag har länge funderat på nåt sånt.

      Radera
  8. Tack snälla Gunnel för den vackra berättelsen om din far och mor. Förstår att ni växte upp i ett kärleksfullt hem, så många speciella minnen du bär i ditt hjärta nu.
    Tänk om han hade kunnat spela in de sagorna han läste för er, men 'teknikens under' var bara på gång då.
    Ja synd att man inte var mer intresserad av att skriva ner olika 'saker' om händelser m.m. m.m.
    Men man trodde att livet var evigt, eller hur.
    Sådant kan jag oxå tänka och tycka är synd att man inte tog vara på medan föräldrar levde.
    Men inte förrän man blir äldre blir man mer nyfiken på sitt liv och dess historia.
    Önskar dig en trevlig midsommar, kram/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite trist att man inte var så noga med att dokumentera allt. Nu får man glädjas åt det man minns och försöka bevara det.

      Radera
  9. Du och din pappa verkar ha haft samma fina förhållande som jag hade till min pappa.
    Han gick bort 2001 så det var ett tag sedan det också.
    Vilken härlig stämning ni verkar ha haft i din familj.
    Ha en trevlig midsommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är roligt att tänka tillbaks på vad man gjorde förr. En del saker har jag försökt hålla fast vid och gjort samma med mina egna barn.

      Radera
  10. Vilka fina minnen du har av din far. Det är gott att ha det då de är borta. Man blir varm i hjärtat när man minns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vid vissa speciella helger eller tillfällen känns det extra tomt.

      Radera
  11. Du verkar ha ärvt din fars gen - förmågan att kunna berätta och det med en släng av sjuk humor här och där. Fint skrivet.
    Jag saknar också mina föräldrar. Mamma dog 2007 och pappa 2008, båda allt för unga.

    Svar: Ja men precis. Vad är det för fel på björkkvistar helt plötsligt? Det får nog tyvärr bli gummistövlar. Men jag hoppas att vi slipper leka vikingar och sitta ute och frysa.

    Ha en fin Midsommar du med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan känna igen fars perfekta timing och slagfärdighet i Rasmus. Det är härligt när sånt går i arv.

      Radera
  12. Du har så rätt...man är alltid barn till sina föräldrar. Och har man tur här i livet får man den stora förmånen att alltid vara mamma till sina barn också!
    Ha en fin midsommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bra att man inte vet vad som kommer att hända i framtiden.....man kan bara hoppas att allt blir som man önskar.

      Radera
  13. Härligt att minnas tillbaka, men med sorg i hjärtat förstås. Mina båda skulle fyllt 87 i år och gick bort alldeles för tidigt. Tror att jag var 30 fyllda, och det är en tid sedan. Ditt inlägg gav mig inspiration och jag lovar att länka till dig. Ha en trevlig midsommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Hoppas du med får en fin helg. Många minnen dyker upp.

      Radera
  14. Fina minnen.
    Nu vill jag önska dig en riktigt skön midsommar.
    Kramen

    SvaraRadera
  15. Så härligt att läsa!

    SvaraRadera