tisdag 6 januari 2015

Flygande besök


Strax före jul fick vi fint besök. Det var en utställningsduva, som landade på duvtaket. Vi såg att den hade en ring runt ena benet, så Göran öppnade upp till duvslaget så den kunde gå in. Då fanns ju chansen att ta den och läsa på ringen vem som var ägare. Men så enkelt var det inte. Duvan hade inga planer på att bli infångad, så den höll sig hela tiden uppe på taket. Vi räknade med att den skulle bli hungrig så småningom och då gå in, men helt plötsligt bara försvann den.


Ett par dagar senare ringde grannen på vår dörr och berättade att duvan höll till på hans altan. Den var nu ganska trött och medtagen efter att ha varit utan mat och vatten ett tag, så han kunde lätt fånga in den. Göran körde iväg med duvan till en bekant som själv har utställningsduvor, men han kände inte igen ringbeteckningen eftersom den inte var svensk. Han visste däremot att en person i samhället hade liknande duvor och tog duvan med dit. Troligtvis är det en importerad duva men vem som är ägare till den och var den kommit ifrån vet vi fortfarande inte.


Jag var klart tvungen att fotografera skönheten när den var infångad. Fjädrarna var glänsande kopparbruna och nackfjädrarna stod ut som en ankstjärt. Det finns många olika sorters utställningsduvor, och jag skulle gärna vilja veta mer om dem och gärna fotografera dem med. De är betydligt tjusigare än brevduvor, men de är säkerligen inga bra långflygare. Den här duvan hade troligtvis bara tagit sig ett par kilometer hemifrån.


31 kommentarer:

  1. Fint besök ni fick. Verkligen en vacker fågel.
    Håller helt med dig om lastbilschaufförer som du tog upp. Här kör lastbilarna som dårar och jag brukar oftast bli omkörd. Tycker det är litet obehagligt faktiskt.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trycker man känner sig så inklämd när ett sånt stort åbäke kör förbi.

      Radera
  2. Duvor är personliga och spännande på sitt sätt. Ni som har brevduvor får säkert vara med om både det ena och det andra. Oväntade besök som från den vackra utställningsduvan. Hoppas ni får veta var den kommer ifrån.
    Ha en fin dag!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer duvor hit från olika platser i både Sverige och Danmark och mellanlandar hos oss, men detta var första gången som en rasduva kom hit.

      Radera
  3. Vad kul med oväntat duvbesök. Var det en hanne hade den väl kunnat gå in och titta litet på de andra damerna i slaget. Fast det är kanske inte så det går till. Var är den nu? Vi får hoppas den kommer tillrätta. / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om den och Görans duvor hade varit så intresserade av varandra. Vi har försökt höra efter var den hamnat, men än har vi inte fått något vettigt svar.

      Radera
  4. Men vilken fin duva :) Får den bo kvar hos er nu tills ni hittar den rätta ägaren?
    Och vilken tur att den hamnade i närheten av er, som vet hur den ska tas om hand :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, vi har lämnat den till en som själv har rasduvor. Det går inte att blanda brevduvor med andra. Det är noga med deras rutiner inför tävlingarna som börjar i maj.

      Radera
  5. Men! Finns det verkligen någon som äger duvor? Hur går det att få dem tillbaka hem och hålla dem som sina egna? Fina bilder! Den kanske kom från Nangijala?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den kom troligen från början från Serbien eller nåt land där i närheten, men har nog sin bostad i Åstorp numera. Brevduvesporten är inte så stor i Sverige, men i Holland och Belgien är det lika populärt som travsport. Göran har ett antal duvor i ett duvslag i vår trädgård.Han tävlar med dem under sommaren. Brevduvor flyger alltid tillbaka till den plats där de är uppfödda.

      Radera
  6. Vid oväntade besök ska det vara Gevalia! men denna skönhet hade nog inte gillat det!! ............................Jag tycker att dom är fulsöta men inte läskiga!! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Men jag har bara Zoégas. Det var kanske därför den inte ville gå in.

      Radera
  7. Så vacker duva! Utställningsduva - har inte hört talas om den sorten....
    Klarar dom sig inte på egen hand nere hos er?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rasduvor är duvor som hålls inomhus ungefär som burfåglar. De är ganska dyra och man släpper inte frivilligt ut dem att flyga vind för våg. De är vana att bli serverade speciell mat och vatten och ha det varmt och skönt över natten. De är inte alls som skogsduvor eller liknande.

      Radera
  8. Svar
    1. Det finns många tjusiga raser bland duvorna.

      Radera
  9. Spännande med duvor som jag inte har haft någon aning om förrän jag började läsa din blogg.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte så mycket om rasduvor, men jag skulle gärna vilja lära mig mer om dem.

      Radera
  10. Vad fin den är! Men det verkar inte ha något vidare lokalsinne, kraken, så jag förstår att det inte är en brevduva ;)

    God fortsättning till dig!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, en brevduva är det inte...snarare en Pantertantsduva, för jag har inte heller något lokalsinne.

      Radera
  11. Oh, vilken fin berättelse Gunnel ! Har aldrig sett en brun duva ? Bara silverfärgade i somras,
    som ville bosätta sig på vår balkong, hihi, men det fick dem inte !
    Det skulle ha varit spännande veta vad som stod skrivet på ringen ?

    Ha det gott, kram !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stod några bokstäver och ett nummer. Det är inte samma märkning som av brevduvor, så vi kunde inte själv läsa var den hörde hemma.

      Radera
  12. Så fina fågelbilder du har kunnat ta. Stackars fågel, som har kommit bort och inte hittar hem.

    Sv: Det var inte så otäckt ändå, för de omhändertog mej så fint. Man undersökte mej ordentligt och tog massa prover. Röntgade mej och när man inte hittade nåt fel blev det magnetröntgen. Det var då man hittade orsaken.

    Så roligt att du tyckte om bebiskoftan och käpphästen. Men 7 barnbarn (visserligen vuxna nu) och 6 barnbarns barn får man tänka till vad man kan ge bort.

    Kram/Gilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trist när de förirrar sig bort så. Det är tyvärr många som inte överlever i det fria.

      Radera
  13. MED 7 barnbarn skulle det vara.

    Kram/Gilla

    SvaraRadera
  14. Vilken fin! Jag gillar duvor. Har ni ett duvslag? Bild!!! Vore jätteroligt att se. Kul att den lilla skönheten landade just hos er.

    Kram
    //Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Göran har ett duvslag i vår trädgård med brevduvor som han tävlar med under sommaren. I kategorin Duvor här till höger finns en hel del bilder från slaget.

      Radera
  15. Men oh så fin den är! Det enda jag tycker är otäckt med fåglar är deras ögon, jag blir inte klok på dem, kan inte ens gissa vart dom tittar! Stirrar är väl rätt uttryckt...
    Så småningom så börjar jag faktiskt tycka om flygfän, framför allt grannens myskankor som viftar på hela stjärten när man kommer o hälsar på. Aldrig sett glada fåglar förr...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. En fågel som viftar på stjärten har jag aldrig träöffat på, men det låter kul. Jag gillar inte heller när flygfän av alla de slag kommer för nära mig, men duvorna flyger aldrig så nära inpå.

      Radera
  16. Aldrig har jag sett en sådan duva, varken till färg eller form (tänker på nacktofsen). Här får man lära sig minsann. Det var rätt ställe att landa på för den i alla fall, eftersom ni har de rätta kontakterna och att även grannen visste att han kunde vända sig till er. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åstorp är ett ganska litet samhälle så när någon duva mellanlandar hos någon ringer de alltid hit, så Göran kan ta reda på var den hör hemma. När det gäller brevduvor har han lister på alla ägare så då är dte inga problem. Det var värre med den här rasduvan.

      Radera