Stormen kom

Det varnas allt som oftast för den ena "katastrofen" värre än den andra...dvs. orkaner, snökaos och liknande. För det mesta stämmer det inte in, vilket naturligtvis är bra på ett sätt, men faran är att det blir som i sagan om Peter och vargen. Till sist litar man inte på varningarna utan nonchalerar dem helt och då kan resultatet bli en katastrof på riktigt. Jag måste erkänna att jag inte trodde på att det skulle bli så starka vindar den här gången, eftersom det varit en del skrämselkott tidigare som har mynnat ut i ingenting.

Det tog i mer och mer att blåsa på lördagkvällen och det hördes riktigt kusligt när man gick ut...ett otäckt rytande när trädkronorna svajade farligt nära hustaken. Man får verkligen vara tacksam att man har någonstans att bo så man kan krypa in i ett hörn och bara vänta ut stormen. Jag satt och tittade på en deckare sent på kvällen och när det började att dra ihop sig till att jag skulle få veta vem som var mördaren så slocknade allt ljus. Det var värre än reklamavbrotten. Då vet jag åtminstone att efter ett tag så fortsätter filmen igen. I och med att alla gatlyktor också slocknade så blev det nattsvart. Jag fick treva mig ut i köket till min "katastroflåda" som är fylld med värmeljusstakar och en tändare. När jag fått placerat ut ljusen så hade vi åtminstone någorlunda sikt och kunde ta oss mellan rummen.

Strömavbrottet varade inte så länge, men tillräckligt länge för att filmen skulle hinna ta slut. Det kändes lite snopet. Det visade sig vara ett par gatlyktor som blåst omkull och det kanske var det som gjorde att strömmen försvann. Blåsten har avtagit betydligt men jag vågar inte ge mig in i skogen än. Efter de andra stormarna har det sett ut som plockepinn där inne, men så allvarligt tror jag inte det är denna gången. Lite småhinder av nerblåsta grenar och mindre träd kan det nog finnas, förståss. Det känns när man går att vinden tar i ordentligt, men jag har ganska bra tyngd så det ska mycket till innan jag lyfter. Santos, däremot, ligger i riskzonen. Jag hade inte blivit förvånad om han blåst iväg som en ballong. Det gäller att hålla hårt i snöret/kopplet.