Carl Mikael Bellman levde mellan 1740 och 1795. Hans mest kända verk är Fredmans epistlar och Fredmans sånger och han brukar betraktas som en av Sveriges nationalskalder. Hans diktning var mycket viktig för senare svensk litteratur, och hans betydelse har jämförts med Willam Shakespeares för den engelskspråkiga. Melodierna till sina dikter lånade han liksom många andra sångförfattare från melodier som var populära just då. De kom bl.a. från opera, operett, dansmusik och folkvisor.
Bellman är inte lika bekant bland barn och unga längre, som det var förr, men något som lever kvar är Bellmanhistorierna. Upprinnelsen trots vara att Bellman redan under sin livstid hade förmågan att improvisera och skriva kvicka verser. Dagens Bellmanhistorier handlar oftast om tre män, och vanligtvis är det en ryss, en tysk och Bellman som diskuterar olika saker. De försöker överträffa varandra, men det blir alltid Bellman som får sista ordet.
Musiklektionerna när jag gick i skolan påminner inte alls om dagens lektioner. Jag minns att vi hade en sånglärare som alltid ville att vi skulle sjunga Fjäriln vingad syns på Haga inför varje skolavslutning. Inte tänkte vi elever på att det var en melodi som hörde till svensk musikhistoria. Dagens pedagoger är mycket skickligare på att göra lektionerna intressanta och det är viktigt att eleverna får lära sig lite om melodiers ursprung också.
De flesta kan text och melodi till Gubben Noa, men inte många vet att Bellman också skrev en vaggvisa till sin son 1787. Bellman hade tre söner. Den andre sonen dog strax efter att den tredje sonen fötts. Då skrev han Vaggvisa för min son Carl eller Lilla Carl, sov sött i frid! Visan finns i folkliga versioner över hela Norden utan att man känner till dess ursprung. I Saltkråkan-filmen Tjorven, Båtsman och Moses sjunger barnen en variant av den. "Världen är en sorgeö, bäst man lever skall man dö, och bli mull tillbaka." En lite annorlunda text till en vaggvisa. Beethoven tog med visan i sin serie med folkvisor från olika länder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar