fredag 3 februari 2017

Ett viktigt kort


Att ha körkort är lite som att ha ett äss i rockärmen. Det går att använda till mycket. Inte bara det att jag har tillåtelse att köra bil.......jag får även köra motorcykel fastän jag aldrig provat på det någon gång. Det fungerar som legitimation när jag ska hämta ut paket och jag visar upp det för polisen när jag tagit en tur över till Danmark och vill komma in i Sverige igen.

Jag tog körkort för 53 år sedan och då var trafiksituationen helt annorlunda mot idag. På den tiden  var det vänstertrafik. Första körlektion minns jag att jag skulle parkera i en uppförsbacke och sen starta och köra därifrån. Att parkera var ingen konst, men att komma därifrån gav mig en del problem. Innan jag fick riktigt kläm på hur jag skulle göra med pedalerna så rullade vi längre och längre ner i backen. Eftersom Åstorp var och fortfarande är en liten kommun så har vi inga ljussignaler här. Därför skedde all övningskörning inne i Helsingborg förutom första lektionen, och då var det alltid start i backe som gällde. Backar finns det nämligen gott om i Åstorp.

Min bilskolelärare var väldigt populär bland eleverna. Han var pedagogisk och hade humor, och blev aldrig nervös hur tokigt man än körde. Jag minns en gång vi stannat i en korsning precis utanför ett konditori, och jag tyckte det kändes lite läskigt att ge mig ut bland alla bilar. Jag stod antagligen lite för länge och väntade, för helt plötsligt öppnade han dörren och sa: "Jag sticker in här och tar en kopp kaffe. Tuta när du ska köra vidare så kommer jag". Hans positiva inställning och humor gjorde att vi elever blev mindre nervösa och det var säkert det som gjorde att de flesta klarade uppkörningen.

Något som jag aldrig fick lära mig under lektionerna var att fickparkera. Jag undrar fortfarande varför det missades. Givetvis så har det inte blivit av att jag tränat på det sen. Motion är inte att förakta, så jag tycker det är helt ok att parkera en bit bort och promenera i stället. Att snirkla mig in bland en massa bilar är inte riktigt min melodi. Det närmaste jag kommer en "fick"parkering idag är när jag tar på mig jackan, stoppar mobilen i fickan och ger mig iväg ut.

28 kommentarer:

  1. Å Gunnel pantertant, du skriver så glatt och roligt om körkortet och dina körlektioner. Fickparkera undvek jag, hellre gå lite längre :-)
    Trevlig helg!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid skönt med en liten promenad.

      Radera
  2. Start i backe ger mig minnen, både gamla och aktuella. MYCKET backigt är det också där jag bor. Hårdträning alltså under tiden för körövning och nu är vi på att igen med barnen.
    Körkort är verkligen guld att ha, men för det behöver man ju inte alltid stå parkerad precis utanför porten.
    Fortsatt härlig fredag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att ha körkort ger stor frihet.

      Radera
  3. Haha! Vilken fantastiskt lärare du hade!
    Jag fickparkerade en gång på körskolan och lyckades "tyvärr" klara det direkt, så därför fick jag aldrig mer öva på det. Och efter det har jag aldrig gjort om det :( Synd, för jag skulle inte klara det idag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle inte våga mig på att fickparkera. Det hade säkert slutat med katastrof.

      Radera
  4. Tack! Fem år - otroligt! Litet kontakt kan vi fortfarande ha på något sätt. Att vi skulle ses i en tygaffär är väl inte så troligt, men hade varit kul. Det lär finnas en bra i Åstorp - Zannaz, har du varit där?
    Vilken festlig bilskollärare du hade. Jag övningskörde i Malmö, men nu skulle jag aldrig våga köra där. Tyvärr har jag blivit ganska feg. Numera är det mest resor till tygaffären som gäller. Hälsn. Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Zannas gillar jag. Hon har börjat mycket med försäljning över nätet, men det finns mycket att titta på i hennes butik. Den slår givetvis inte Stoff och Stil, men den är ju nära och bra för mig. Ulrika och jag har diskuterat att åka till Gittes nu i vår. Kul att komma till affärer man inte brukar handla i. Har för mig att du berättat om ett ställe i närheten av där du bor.

      Radera
  5. Jag lärde mig av någon anledning heller inte att fickparkera och inte har jag tränat på det heller. Så jag parkerar en bit bort i stället för att tränga in mig bland andra men det går lika bra det. Fast visst hade det varit praktiskt att kunna...

    Kram och ha en bra fredag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ju bilar som tar över parkeringen själv. Man skulle kanske skaffa en sån.

      Radera
  6. Fickparkera har jag fått träna på när jag jobbar, så nu för tiden går det riktigt bra. Inte bara fickparkera förresten, jag är också expert på att vända på en femöring, undvika älgar och än så länge har jag hållit mej kvar på ibland glashala vägar......peppar....peppar ta i trä.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du verkar vara en van bilförare.

      Radera
  7. Då har vi haft körkort ungefär lika länge. Jag hade också en väldigt trevlig bilskollärare och när jag skulle träna landsvägskörning fick jag köra hem till Stenstugu och så var med inne och köpte ägg av svärmor. Fickparkera lärde han mig också och jag var faktiskt väldigt duktig på det, men eftersom jag sällan praktiserat den konsten kommer jag inte längre ihåg hur man ska placera bilen när man ska in i ett hål, så jag undviker just den typen av parkering.
    Ha en fin helg!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag parkerar helst där det inte är några bilar i närheten. Verkar säkrast så.

      Radera
  8. min mor har aldrig tagit körkort, hon har åkt mycket buss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har minst 3 km till närmaste busshållplats. ....en brant backe ner dit är helt ok, men jag ska ju hem också......

      Radera
  9. Jag gick 10 lektioner 1955 och körde upp i Stockholm. Första lektionen var att backa runt hörn och sen var det ett nytt moment varje gång. Fickparkera ingick också, men det var inget jag själv gjorde efteråt med tutande bilar bakom när man skulle försöka. De två sista lektionerna var landsvägskörning. Folk nu för tiden kan inte förstå hur man kunde bli godkänd efter så få lektioner. Men genom att jag körde upp i centrala Stockholm var jag aldrig rädd för stadskörning med rödljus och filer.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag behövde inte heller köra så många lektioner, tror det var 12 eller 13, men trafiksituationen var helt annorlunda då.

      Radera
  10. Så roligt att få läsa om din körskoletid. Det gör att jag kommer ihåg min körskollärare Elmer, även han med en ängels tålamod. Minns att han en gång påpekade att jag aldrig svor och frågade om jag var religiös. Då insåg jag att han nog tyckte att min körning hade krävt några svordomar ;)
    Kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Han hade humor. Visst kan man kläcka ur sig lite hårda ord när bildårar kommer farande.

      Radera
  11. Då våra tjejer övningskörde åkte jag ofta med i bilen, först då lärde jag mig att fickparkera. Therese tog körkortet 2009, och Sofie 2010. Fast nu har jag ju inte kört bil på fyra år, så kanske har jag glömt hur jag ska köra/göra vid fickparkering.
    Då jag övningskörde så byggdes den första rondellen i Växjö, en enkelfilig. Men även i de fallet så lärde jag mig att köra i dubbelfilig rondell då tjejerna övningskörde.
    30 september 1986 fick jag mitt körkort. Å vad jag saknar att själv köra...
    Kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag använder bilen varje dag eftersom jag har vissa saker inplanerat på bestämda tider. Det är en stor frihet att vi har var sin bil och kan köra iväg utan någon större planering före.

      Radera
  12. Min/vår sjuttonåring övningskör som bara denn just nu. Fickparkera är nog en mardröm för de flesta. Man gör det allt för sällan liksom.
    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att fickparkera är inget jag längtar efter.

      Radera
  13. Skrattar gott åt din bilskolelärare och hans kommentar :)
    Fickparkering är inte min grej heller - håller med dig och går gärna en bit istället :)

    SvaraRadera
  14. Fickparkera kan vara lite knivigt,än så länge har jag klarat det utan att repa de andra och min bil.
    Kram !

    SvaraRadera