En liten Dallastös

Jag brukar lägga mig runt halv 1 på natten. Då har jag hunnit se de deckarserier jag är intresserad av. Så gjorde jag igår natt också, och hade precis somnat in när jag väcktes av ett pling från mobilen. Jag fick krypa ur sängen, ta på mig glasögonen och gå ut i köket så jag kunde tända taklampan. Det var min son Peter som skickat sms:et. Anne och han var på sjukhuset och läkaren hade sagt att det tog nog inte så många timmar innan förlossningen var över. Jag blev klarvaken med en gång. Vi hann att skicka några sms till varandra när jag helt plötsligt fick ett med texten:"Babyn är här!" Det gick väldigt snabbt.

Vi visste ju sen tidigare att det skulle bli en flicka. Nu fick jag veta att hon var 49,5 cm lång och vägde 3 kg. Peter skickade även över två foton på henne när hon är alldeles nyfödd. Hon är jättesöt! Det är den absolut sötaste tjejen i hela Dallas. Hos mig var det väldigt tidig torsdagsmorgon, men p.g.a. tidsskillnaden var det i Dallas onsdag kväll när hon föddes, så hennes födelsedag blir den 8 februari.

Namnen har varit hemliga fram tills nu. Hon ska heta Hanna Lou. Min svärmor hette Hanna och när Ulrika föddes ville jag att hon skulle heta så, men där var Göran och jag inte riktigt överens. Ulrika föddes på Hanna dagen den 5 januari så det kändes som en liten kompensation. Att mitt barnbarn nu får det namnet tycker jag är underbart. Det är lätt att uttala både på svenska och engelska och det är en fördel.

Nu har jag två flickbarnbarn som fyller år i februari...den åttonde och den femtonde och två pojkbarnbarn som fyller år i september...den tredje och den trettonde. Jag kan alltså titulera mig både dubbelmormor och dubbelfarmor.