fredag 9 december 2016

Lucka 9

Pepparkakor


När jag var barn bakade min syster och jag alltid pepparkakor tillsammans med mor. Vi hade lite olika formar som vi använde. Jag minns speciellt en bock och en gris, för de var riktigt gamla och mor var så rädd om dem. Var de finns nu vet jag inte. Vi bakade också gubbar och gummor och naturligtvis hjärtan. När jag själv fick barn fortsatte jag med den traditionen och köpte egna pepparkaksformar. Det blev de gamla vanliga och hjärtan i olika storlekar. Numera bakar jag inga pepparkakor. Det är Rasmus och Ulrika som står för det, så det är ju egentligen en fortsättning på traditionen. Idag finns pepparkaksformar föreställande både Pippi och Mumin och andra sagofigurer, men hjärtformen kommer nog aldrig att bli omodern.

Pepparkakan kan ha anor från Mesopotamien så långt tillbaka som 1700 f.Kr. Det förekommer uppgifter om att romerska krigare hade pepparkakor med sig ute i fält eftersom de inte möglade så lätt. I Tyskland och England var den här kakan väldigt vanlig på medeltiden och man tror att den kom till Sverige via Tyskland. Det första dokumenterade pepparkaksätandet i Sverige är från 1300-talet när kung Magnus Eriksson gifte sig med Blanka av Namur. Kanske inte det första man tänker på idag när man planerar bröllopsmiddagar.

Pepparkakor bakades ofta av nunnor som sålde dem som medicin i klosterapoteken. De ansågs ha en lugnande effekt och vara bra för matsmältningen. De ordinerades mot dåligt humör och än idag säger vi att man blir snäll av pepparkakor. Kanske dags för storbak och skicka ut pepparkakor runt om i världen. En annan myt är att man ska lägga pepparkakan i handen och med den andra handens pekfinger trycka sönder kakan medan man önskar sig något. Ifall kakan går i tre bitar så kommer ens önskan att gå i uppfyllelse. Oj, vad det gick åt mycket pepparkakor när jag var barn!

Man vet inte riktigt hur pepparkakan fick sitt namn. En teori är att de ursprungligen innehöll peppar, men en annan är att peppar tillkom senare och att alla exotiska kryddor förr kallades för peppar.


Idag den 9 december är det Pepparkakans dag.

16 kommentarer:

  1. Min svärmor har alla år bakat med barnbarnen, hon gör det än i dag, jag och min svägerska var givetvis också med. Men sen jag skadade nacken, så har jag inte varit med.
    Svärmor gör lövtunna pepparkakor, och de är så himla goda, fast jag tål dom inte.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pepparkakor är gott året om. Synd att du inte kan äta dem.

      Radera
  2. Vad kul det är att läsa information om saker man bara tar för givet, sällan funderar över ursprung, tradition osv. Tack :-)

    Numer bakar jag endast vid VÄLDIGT speciella tillfällen. Till jul bakar min svärdotter, hon tar med sig litet till vårt fika efter middag. Jag äter väldigt sällan kakor, jo, när det ställs framför näsan på mig, men inte alltid då heller! Gott, men ganska onödigt, tycker jag... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du gillar det jag skriver. Visst är kakor onödigt, men som du skriver väldigt gott. Det blir en svår balansgång dör. Ska man tänka nyttigt eller gott?

      Radera
  3. Intressant om pepparkakor. Dom är goda med ost på!
    ......Jag har min restaurang utanför datarummet.Skatorna ser mig dom men bryr sig inte!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Speciellt de skånska lite tjockare pepparkakorna.

      Radera
  4. Jag har härliga minnen av pepparkaksbak tillsammans med faster Nanny. Vi hade pappersmallar förställande ganska stora fåglar, grisar, stjärnor och hjärtan. Dem la vi på degen och skar ut kakorna som sedan gräddades. Dagen efter dekorerades de med glacyr i olika färger. Kakorna blev ganska tjocka och kanske inte så goda, men väldigt, väldigt vackra!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar när pepparkakorna inte är för tunna.

      Radera
  5. Åh, så gott med pepparkakor! Fick en burk häromdagen av min väninna :)
    Annars är det svårt att få tag på det här nere....tror inte spanjorerna äter de till jul!
    Kram och trevlig fredag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så konstigt! Det går väl inte att fira jul utan pepparkakor? Tur att du fick en burk.

      Radera
  6. Intressant läsning om pepparkakor. När barnen var små bakade vi både vanliga pepparkakor och ett fint pepparkakshus till varje jul.Barnbarnen däremot har hittills bakat pepparkakor tillsammans med sin mormor, vilket jag är nöjd med eftersom mina ömmande axlar inte klarar att kavla ordentligt.
    Jag själv som är uppvuxen i ett bageri tittade ofta på när farfar bakade pepparkakor i massor till jularna, men fick sällan vara med och baka :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är många år sen jag bakade pepparkakor. Ibland har jag funderat på att köpa färdig deg, men det har stannat vid tanken.

      Radera
  7. Att baka med barnbarnen är det roligaste som finns och har blivit en tradition vid det här laget. Dottern har oftast så mycket att göra så det blir mormor som står vid bakbordet med den yngsta generationen. Tillsvidare. Åtminstone sexåringen är ivrig bakare. Tonåringen lite mindre ivrig nu för tiden. Men pepparkakor är ett måste, ett av de få vi har inför julen. Uffe får ingen jul om han inte får äta pepparkakor. Han är dock nöjd med köpekakor också, utifall att det inte finns hembakt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju tur att Ulrika fortfarande bakar tillsammans med Rasmus, för hembakt är ändå godast. Jag såg ett recept på minipepparkakshus som man fäster på kaffemuggen. Jag kan kanske få hjälp av Rasmus att göra sådana. Stora hus har jag aldrig lyckats med.

      Radera
  8. Snällkakorna behöver spridas, så sant! Nedersta papparkaksbilden är verkligen fin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag gjorde den för snart 40 år sen när mina barn var små, och den är så förknippad med julen. Lite nostalgi.

      Radera