söndag 4 december 2016

Lucka 4

Att lämna avtryck i hjärtat


Bosses bok Mina fotspår i ditt hjärta är en bra illustration till mitt inlägg. Även om minnen samlas i hjärnan så finns det en del minnen som jag faktiskt tror samlas mer i hjärtat....eller i varje fall i ett utrymme som delas av både hjärta och hjärna. Om man varit på en plats som man tycker mycket om antingen för att det var väldigt vackert där eller att det hände något annorlunda så glömmer man inte det lika snabbt som man brukar. Man gömmer det i sitt hjärta. Det kan vara bortglömt länge, men sen helt plötsligt poppar minnet upp igen och då är det som om det var igår man besökte den här platsen.

Likadant är det med människor man träffat och som nu inte finns i livet längre. Det spelar ingen roll hur många år som går, man glömmer dem aldrig. Det känns på ett visst sätt i hjärtat när man tänker på dem. Så är det för mig när det gäller min mor och min farmor. Det är två kvinnor som betytt väldigt mycket för mig. Först och främst så har jag lärt mig otroligt mycket av dem, och det har jag försökt föra vidare till mina egna barn. Båda två var otroligt givmilda och omtänksamma. De hade humor, tålamod och fantasi. Jag har haft en fantastisk barndom med skollov hos farmor och farfar som var rena Bullerbyidyllen. Mina egna barn fick uppleva samma hos sin mormor och nu är vi inne på tredje generationen barnbarn som tillbringar skolloven hos mormor/farmor.

Det behöver inte vara människor man träffat väldigt ofta som lämnar avtryck i ens liv. Jag har upptäckt att det finns många i bloggvärlden som jag tänker lite extra på. Man hoppas klart att man själv ska lämna lite avtryck i någons hjärta. Den finaste komplimang du kan få är när en person säger:"När jag såg eller hörde talas om det så tänkte jag på dig".


Idag är det andra advent och knappt tre veckor kvar till julafton.

26 kommentarer:

  1. Det är så att jag blir tårögd. Jag saknar min mormor något oerhört. Hon dog 1990. Mamma var enda barnet, Jag och mina syskon var mycket hos mormor och morfar.
    Ha en fin andra advent! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vissa människor glömmer man aldrig

      Radera
  2. Min mormor var en fantastisk person.Jar saknar henne!

    Vi behöver alla få och ge mycket kärlek .
    Ha en bra söndag!
    Kram!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har säkert alla någon som har lämnat extra avtryck i våra hjärtan.

      Radera
  3. Det är så sant det du säger!
    Min morfar var en person som verkligen lämnat avtryck i mitt liv....ofta känns det som han fortfarande lever!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Att lämna avtryck i någons hjärta är nog den finaste gåvan man kan ge <3

    Önskar dig en härlig 2:a advent!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tror jag faktiskt också att det är.

      Radera
  5. Visst finns det några som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Min pappa t ex som lämnade oss när jag bara var 17 år. Allra mest saknade jag honom när jag själv fick barn. Han hade blivit en helt underbar morfar!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker samma om min mor. Hon var så barnkär och hade blivit överlycklig att få träffa Zoé och Daniel.

      Radera
  6. Några som har gjort avtryck i mitt hjärta är två personer som vi träffat idag! Vi lärde känna detta par 1991, och de var verkligen hjärtegoda och omtänksamma. Man blir så glad i deras närhet! Pga sjukdom från deras sida har vi inte setts på flera år. Men idag har vi skrattat ihop i 2 timmar, och pratat minnen. Båda är till åren komna snart 90, så det gäller att passa på och ses.
    Kramar Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni gör rätt som tar tillfället i akt och utnyttjar den tid man kan. Innan man vet ordet av så är det för sent.

      Radera
  7. Ofta öppnar jag de gamla inlägg andra hittat till på min blogg. De väcker många minnen, men det jag alltid minns bäst är känslan jag hade under själva upplevelsen. När det gäller möten med människor är det samma sak, jag minns nästan aldrig vad de hade på sej, eller hur de såg ut medan jag minns känslan jag fått i mötet. Kanske lever jag en hel del med hjärtat!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag är det absolut bästa sättet att leva så.

      Radera
  8. Ett fint och tänkvärt inlägg!
    Kram från Ingrid som också gömmer många människor som inte finns längre i sitt hjärta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns många som man saknar väldigt mycket.

      Radera
  9. Min älskade mamma gick bort 1989 och jag saknar henne varje dag. Vi stod varandra mycket nära och jag kunde tala med henne om allt. Jag saknar också min pappa och min äldste bror, båda dog alldeles för tidigt. Det är alltför många av mina nära och kära som inte finns längre men som för alltid har en stor plats i mitt hjärta
    Själv har jag ju inga barn men hoppas att någon så småningom ändå ska minnas mig med glädje och goda tankar. Alla vill vi leva kvar i någons hjärta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror med att alla känner som du, och jag tror också att alla lämnar spår efter sig hos någon medmänniska.

      Radera
  10. Precis så är det ... man gömmer det allra viktigaste och det mest kära i sitt hjärta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr blir det så alldeles för ofta.

      Radera
    2. Hm ... förlåt Gunnel, men nu förstår jag inte. Tyvärr? Tyvärr att man gömmer det käraste i sitt hjärta...?

      Radera
    3. Såg inte förrän nu att jag skrivit fel. Brukar kolla mina kommentarer men denna kom med av bara farten. Naturligtvis ska inte tyvärr vara med. Satt och tänkte på en annan mening när jag skrev.

      Radera
  11. Ens hjärta är som ett smyckeskrin där man gömmer de allra vackraste minnena. De som finns där dör aldrig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den bästa förklaring av vad ett hjärta är som jag nånsin hört.

      Radera
  12. Instämmer i pettas smyckeskrin gör jag med!
    och Gunnel, faktisk har du en plats i mitt hjärta och hjärna <3 :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack! Du och många av mina bloggvänner har jag stoppat ner i mitt "smyckeskrin".

      Radera