tisdag 29 december 2015

I rakt nedstigande led


Gammelfarfar Thornheim var skicklig på att snida i trä, både stora och små saker.


Farfar Göran tycker även om att snickra mindre saker och inte bara hus.


Pappa Peter har tillverkat ett stort lekbord....


....där Daniel kan bygga upp sin tågbana.


Med de snickargenerna är det inte konstigt att Daniel också har samma intresse.



Hans pappa har haft stor hjälp av honom i sitt snickarrum.....


...och även utomhus.


För många år sedan skickade jag över lite verktyg till Daniel, men jag antar att han har gått över till ett annat mer välkänt märke nu, som Hilti t.ex.

34 kommentarer:

  1. Vilken söt och duktig liten snickare! Och vilka fina verktyg! Det är ju stor efterfrågan på skickliga yrkesmän, och kommer alltid att vara, så framtiden är ljus både för yrkesfolket och kunderna.
    Då och då vore det väldigt praktiskt att ha lite snickargener. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att duktiga yrkesmän alltid kommer att efterfrågas hur mycket ny teknik det än kommer att finnas.

      Radera
  2. Bra med händiga män, som har små hjälpredor. Det är något visst med barn då de vill hjälpa till.
    Ha en bra dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid roligt med extrahjälp. De måste få vara med och prova på olika saker, så de också lär sig med tiden. Övning ger färdighet, sägs det ju.

      Radera
  3. Godmorgon! Så bra att Snickar-generna har gått i arv.Och jag tror som du att dina "hemmasnickrade" saker är utbyta!!!................Du och jag kan fortsätta vara virriga ,nån måste ju vara det :-) Ha en bra dag Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är kanske inte lika användbara som andra märken.

      Radera
  4. Vilken liten kille som helst skulle ju bli inspirerad av dina fina verktyg, men ännu mer förstås med de generna :)
    Bra när barnen får vara med och hjälpa till med sånt som de klarar... tror det stärker självkänslan.
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tor också det är mycket viktigt att få vara med.

      Radera
  5. Vilka fantastiskt mysiga stickade verktyg! Kanske liite svåra att använda till något annat än att mysa med, men ändå...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förutsätter att Daniel hellre lånar pappas verktyg nu.

      Radera
  6. Du är så ... ja du är bara så god som visar oss hantverket - det handgjorda med tankar bakom! Berörd blir jag ... av den mänskliga handen och träden och garnet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt som den mänskliga handen kan utföra tycker jag är mycket värt. Det är en större konst än att bara lita på maskiner. Visserligen behövs en del hjälpmedel, men det är stor del handkraft också.

      Radera
  7. Härligt med människor som är hantverksskickliga! Inte minst du med dina fantastiska skapelser. Underbart söt liten kille också - förstår att man gärna snickrar bord och ger honom presenter.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller ju att spinna vidare på hans intressen, så kanske han blir en hobbysnickare som sin pappa när han blir stor.

      Radera
  8. Så härligt att det går i arv. Och som sagt.....det ska böjas i tid det som krokigt ska bli så att den lille minstingen redan är introducerad för diverse verktyg bådar gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han har vanan inne nu. Får de vara med och hjälpa till så upptäcker de snabbt hur kul det är.

      Radera
  9. Bra inlägg åt det pyssliga hållet. Jag visade stjärnan för en snickarkunnig i min närhet, fast han tyckte den såg svår ut! Det behöver nog bara mogna och plötsligt en dag, är ide´n hans. Gott nytt år! / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din man klarar av att göra den stjärnan lätt som en plätt. Jag har sett vad han åstadkommit tidigare, och han är ingen novis. Tror som du att förslaget måste mogna. Du är jag är kanske mer: vi gör det nu...helst igår.

      Radera
  10. Men vilket bra arv :) Det är alltid bra att vara händig!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med händighet kommer man långt.

      Radera
  11. Svar
    1. Tack! De kanske inte är så användbara.

      Radera
  12. Så härligt att snickar generna går i arv. Sååå söta verktyg du tillverkat...eller tillvirkat....
    Ha nu ett fint slut på det här året och ett riktigt GOTT NYTT BLOGGÅR.
    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Tillvirkat var bra! Jag önskar dig med ett Gott Nytt År.

      Radera
  13. Så fint inlägg från början till slut.
    Och den allra gulligaste snickarlärlingen som jag någonsin har sett.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag är också väldigt förtjust i minisnickaren.

      Radera
  14. Dina verktyg var verkligen fina. Och pojkar är pojkar, vilket bibliotekarien gillar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag struntar i alla genuspedagoger. Det är skillnad på pojkar och flickor och de klarar själv av att hantera vilka lekar de ska leka och vilka leksaker de ska använda.

      Radera
  15. Med de hantverksgenerna från båda sidor (du berättade att även din mor var skicklig att sy) så vad månde det väl bliva av de ätteläggarna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska bli spännande att se i framtiden.

      Radera
  16. Härliga verktyg! De där skulle t om jag våga använda!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Ja de är ganska ofarliga...bra för nybörjare.

      Radera