onsdag 2 december 2015

Lucka 2


Blixt och dunder


Det ljusfenomen som jag ogillar allra mest är blixtrandet. Jag kan inte se att det gör någon nytta över huvud taget...tvärtom. Kanske minnet spelar en del spratt ibland, men jag har bestämt för mig att det åskade mycket mer när jag var barn, och då var det nästan uteslutande på sommaren. Det hörde liksom till den årstiden. I sommar har vi inte haft mycket åskväder här, men under hösten har det kommit några rejäla oväder. Det är otäckt när blixtarna kommer tätt och speciellt när det är mörkt, för då blir det så påtagligt. Knallen som följer efter är i och för sig inte farlig, men den är ibland så kraftigt att man hoppar till.

I gamla tider trodde man att det var Tor som slängde iväg sin hammare Mjölner när det åskade. De stenyxor som hittades i marken trodde man kom från Tors hammare. Dessa åskviggar togs om hand och murades ofta in i väggarna, eftersom det sades att åskan aldrig slog ner två gånger på samma ställe.


Min farfar hittade den här stenyxan när han plöjde en av sina åkrar för snart 90 år sen, och mina föräldrar hade den hemma hos sig i många år. Nu ligger den i min ena bokhylla. Det går nästan att likna det vid att den är inmurad i väggen, så det måste väl betyda att åskan inte kommer att slå ner i vårt hus?

32 kommentarer:

  1. Blixt och dunder har många myter omkring sig. När vi var i Kenya på safari, så berättade guiden att han som liten pojke trodde att Gud fotograferade honom när det blixtrade! Vem vet, han däruppe kanske passar på när han får gratis ljus!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Den versionen har jag aldrig hört tidigare.

      Radera
  2. Vilken härlig lucka - åskeknallar och blixtrar! Tänk att du har den stenyxan i din bokhylla ... på norska heter åska tordenvär - börjar på tor. Gläder mig med din kalender :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en rejält tung sten, så han måste haft en stor yxa.

      Radera
  3. Vilken fin åskledare! En fin idé med ljustema i julkalendern - ser med spänning fram emot fortsättningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Än så länge har den gjort nytta, för blixten har inte slagit ner i vårt hus.

      Radera
  4. Blixt och dunder... tror jag håller med dig... visst åskade det mer förr :) I år har vi hittills knappt hört åskan på avstånd ens.
    Häftigt med en sådan stenyxa i bokhyllan... klart den skyddar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla årstider var mer "normala" förr och jag minns inte att det åskade på vintern som det gör nu ibland.

      Radera
  5. Jag minns också åskan som barn. Då var det skrämmande. Nu kan jag tycka det är fascinerande och sitter gärna och tittar.
    Vi har inte haft åska nu, men eftersom jag får Skånerapporter, vet jag att ni har haft. Dessutom jättemycket snö (då vi var nere i helgen såg vi drivorna utefter vägarna) och på det storm. Ni har verkligen drabbats. / Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vädret är verkligen skumt. Det kommer den ena överraskningen efter den andra.

      Radera
  6. Åska gillar jag inte alls...Dessutom är jag så skotträdd att jag hoppar till bara när en ballong smäller!
    Så roligt att du har ärvt stenyxan :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är väldigt vacker....som en prydnadssak.

      Radera
  7. Ja, fy vad det är otäckt med åska. Då tjejerna var små och det blev åska så körde jag hemifrån . Detta höll jag på med tills jag insåg att jag höll på att fördärva tjejerna. Då de hörde åskan flög de till mig och sa att vi var tvungna att köra iväg. Därefter kämpade jag att försöka vara lugn, satt med smålandsposten, grät inombords och försökte få tjejerna att leka.
    Det verkar som det blivit mindre med åska och mera storm/blåst.
    Det är otäckare med åskoväder i skåne än här i småland. 2000 Var Stefan inlagd på sjukhuset i Lund och jag bodde på patient hotellet. Fy vad jag var rädd. Ni har ju det öppna landskapet.
    Ha en bra dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är uppväxt med att man gick upp och klädde på sig om det åskade på natten. Men egentligen tycker jag det är obehagligare med knallen än med blixten.

      Radera
  8. Svar
    1. (glömde ange min bostadsort :)

      Radera
    2. Jag vet att farfar och hans grannar plöjde upp många sådana här stenar.

      Radera
  9. Det tycks ju som att du minns rätt från barndomen eftersom det tydligen finns många av Tors hammare i dina trakter. Kanske han bodde där i närheten någonstans. Den gamle har säkert blivit trött och blixtrar och dundrar mindre med åren eller om det är stenen på hyllan hos er som håller honom på avstånd.
    Här hos oss slipper vi ofta åskan när den är på gång. Den har svårt att söka sig in hit mellan bergen utan går runt oss. Men om den hittar vägen så får vi hållas med dundrandet och blixtrandet länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske är som du säger att Tor blivit gammal, men för säkerhets skull låter jag ändå stenen ligga kvar i bokhyllan.

      Radera
    2. Vilken klenod. Snart hundra år. Jag tror du kan känna dig helt säker. Tor kommer att "hoppa över" ditt hus när han är ute på hyss.
      Jag har också en känsla av att det var mer på sommaren förr.
      Vilket häftigt hopp från gårdagens lucka. Sådant uppskattar jag.
      Kram

      Radera
    3. Det blir ganska blandat den här månaden och du kommer säkerligen att nicka igenkännande till en del.

      Radera
  10. Det tror jag också, åskan slår inte ner, du har en stenyxa.
    Då jag var barn och bodde i Ångermanland så var det titt som tätt åskoväder och det var något som jag var mycket rädd för, och, som du skriver blixtrarna, var värst. Känner fortfarande obehag vid åska, så det sitter djupt. Här i städerna finns det ju åskledare, men känslan inombords är svår att leda bort.
    Sköt om dig.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kanske det att det blir ett så starkt sken följt av ett öronbedövande muller som skrämmer. Man vet ju att det finns inte mycket att sätta emot.

      Radera
  11. Åskväder är vackra men respektingivande. Man känner sig oerhört liten när det blixtrar och dundrar som värst. Jag upplever också att det var mer åska förr. Tänk om det fanns teknik för att ta tillvara all den energi som åskväder ger. Då vore världens energiproblem lösta, på nolltid. Vi kunde stänga alla kärn- och kolkraftverk och alla älvar fick rinna fritt.
    God "lill-lördagskväll"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra idé! Det kanske kommer att bli som du föreslår i framtiden.

      Radera
  12. Åskväder tycker jag är otäckt. När jag var barn slog blixten ner i ett träd som stod bara några meter
    från huset. Trädet och gaveln på huset var alldeles svart. I stan känns inte åskväder så skrämmande,
    här finns ju åskledare.
    Jag såg att det stod lucka 2 här på detta inlägget. Jag måste läsa bakåt och se om du har
    börjat en adventskalender.
    Jag har haft en paus i bloggandet men är nu på gång igen.
    Ha det bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig upplevt ett blixtnedslag utan bara läst om och sett bilder av det. Kan tänka mig att det är mycket skrämmande.

      Radera
  13. Så trevligt att se dina bilder av olika dop och att dopklänningen gått i arv.
    Åskoväder är respektingivande tycker jag. I Weed och Mt Shasta låter åskan mer pga alla berg runtomkring.
    Den där stenyxan kanske är värd en förmögenhet. :) Ser mycket gammal ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle vara kul och veta vad den använts till tidigare, för det liknar ingen vanlig sten.

      Radera
  14. Vilken fin gammal stenyxa! Tänk om den kunnat berätta... Jag för min del tycker att det är spännande när det åskar och vill gärna stå i fönstret och titta på fenomenet. Ha en fin dag!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man blir lite nyfiken på saker som är väldigt gamla, och vill gärna ha lite bakgrundshistoria.

      Radera