tisdag 11 november 2014
Jag var iskall
Ishallen är nu öppen för allmänhetens åkning tisdag-fredag mellan ett och fyra, så i torsdags eftermiddag var Rasmus och jag där för första gången denna säsongen. Det fungerar inte med någon busstid från Kvidinge, utan jag hämtar honom när han slutat skolan vid två-tiden och sen tar vi bara hans skridskoutrustning och åker vidare. Det är en hel del som ska med...skridskor (givetvis), hjälm med visir, klubba, puck, ishockeyhandskar och något att äta och dricka. Hur mycket vi än skyndar oss så är han inte på isen förrän kvart i tre. Då återstår fem kvart att åka. I torsdags var det bara han på isen i nästan 20 minuter innan det dök upp några kompisar. Jag tycker öppettiderna kanske är lite underliga. Mellanstadiebarnen slutar inte skolan förrän klockan två och högstadieungdomarna ännu senare. Mindre barn kommer oftast med någon vuxen, och eftersom de flesta föräldrar idag jobbar så är det väldigt tunnsått med småttingar på isen på vardagarna. På söndagarna däremot är det fullt. Om jag fått önska hade hallen i stället varit öppen mellan två och fem. Då är det fler som kunnat utnyttja den.
Ishallen ligger i Åstorp men det är inte mycket lönt för mig att åka hem för så kort tid. I stället har jag en bok med mig och sitter och läser i. Cafeterian brukar var öppen och där är alltid varmt och skönt att sitta. Men i torsdags var där låst. Så fräckt!!!! Dessutom var det svinkallt i hallen, så när jag vänt en sida i boken fick jag kvickt dra på mig vantarna igen. Faktum är att det kändes betydligt varmare utomhus. Jag kunde klart också åkt och hållit värmen på det viset, men jag hittar inte mina skridskor, och just nu läser jag en så bra bok, så jag har inte tid med skridskoåkning.
Rasmus vill åka tisdagar och torsdagar, för onsdagar och fredagar har han innebandyträning och då hinner han inte. I dag ska han ha en kompis också med sig dit. När vi pratade i går så erbjöd jag mig att ta med lite mackor och något att dricka till mellis. Jag hörde att han drog lite på det. -"Hade du tänkt dig något annat?" frågade jag. -"Du kan inte baka pepparkaksbröd?" fick jag till svar. Naturligtvis kunde jag det. Det ska jag också sitta och mumsa på i dag när jag påbyltad med underställ, vadderade byxor och jacka och vantar på händerna vänder bladen i min bok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Go`morra! men är där inte en liten bit is som du kan få åka på så att du håller värmen??..................Man ska vårda de äkta vännerna ömt!Nu menar jag inte att slänga dom i elementet så att de blir varma och ömma :-) Kramen!
SvaraRaderaDet är plats till mig på isbanan, för det är inte så många som åker, men jag får ju inte vara där utan skridskor.
RaderaSå bra för Rasmus. Roligt att han bad om ett speciellt bröd. Klart du gjorde det direkt. Det skulle jag också gjort.
SvaraRaderaMed pepparkaksbröd, menar du mjuka pepparkakor, som jag bara man har i Skåne (tror jag), som man brer med pålägg på? Jag hittade ett recept på sådana, som jag bakar någon gång då och då. Men det är egentligen för sött för smörgås.
Det är en slag mjuk pepparkaka som bakas i långpanna. Det är mer ett bröd för mellis än för frukost. Jag har lagt in receptet...det finns under kategorin recept här till höger.
RaderaSå klart man bakar för sina älsklingar :) Och visst är det roligt när de berättar vad de tycker om!
SvaraRaderaMen hoppas du kan hålla värmen lite bättre nästa gång....Frysa är inget vidare :(
Kram och trevlig tisdag!
Jag har laddat upp med extra varma kläder i dag för säkerhets skull.
RaderaVad du kan. Att lägga upp recept så där på sidan. Jag har läst receptet och det är inte alls som mitt. Men det låter absolut värt att pröva. Mitt är som stora runda kakor som är mjuka som matbröd men med pepparkakssmak. De kallas nog skånska pepparkakor.
SvaraRaderaJag vet vilka du menar, men de är lite hårdare än detta brödet.
RaderaNär jag såg bilden och rubriken var jag säker på att du skulle vara målvakt. :) Är där ingen aktivitet efter fyra borde det gå att fixa om "ni" trycker på. Dina argument borde räcka. Eller ska de spola isen inför någon träning klockan arton?
SvaraRaderaDe skånska pepparkakorna tyckte jag väldigt mkt om som barn. Tyvärr kan jag inte äta dem längre. Rasmus har något fint som jag önskade att alla barn hade. Gissa vad?
Kram Bosse
Om jag skulle ge mig ut på isen hade jag fått ha något stöd med mig. Har inte åkt sen mina barn gick i skolan. Jag tror det är träning för ishockeylagen lite senare, men jag ska faktiskt fråga på Fritidsförvaltningen om det inte hade gått att fixa lite längre åktid någon dag i veckan. På söndagarna får man inte använda klubba och hur många killar gillar då att åka där i flera timmar?
RaderaTänk vilken viktig person du är för Rasmus... tror det är det Bosse menar också... :-)
SvaraRaderaBlir nyfiken på vilken bok du läser?
Rasmus är väldigt viktig för mig också. Han hindrar mig från att bli gammal mentalt. Jag läser Skimrande ögonblick och dagar i grått av Bosse och Solveig. Den kan jag verkligen rekommendera.
RaderaRasmus är lyckligt lottad som har dig!
SvaraRaderaDet är kallt i ishallarna, jag vet, för jag har gästspelat i Uppsala när Timothy spelade bandy.
Helt riktigt så är det varma kläder som gäller:) men kul är det också att stå där och heja.
Vet inte om Timothy tyckte det förstås, men jag tror så.
Ha det så bra vid isen!
Kram
Idag var cafeterian öppen, så jag har haft det varmt och skönt.
RaderaMycket skydd och grejer ska med när det spelas hockey. När jag barn spolades den sk Sandplanen vid skolan i november och sedan var det is hela vintern. Som jag minns det. Kan ha varit något annorlunda. Allmänhetens åkning på idrottsplatsen användes nästan aldrig. Det var riktiga vintrar på den tiden.
SvaraRaderaVi hade en ganska stor damm som frös till is när jag var barn. Vintrarna var mer som vintrar ska vara på den tiden.
RaderaVad kul du hade med Rasmus och han med dig, att bli iskall hör liksom till när man vistas i en ishall, hi hi..
SvaraRaderaJag åkte skridskor (åkte o åkte hmm....) i Ängelholm för två år sen när flickorna hade sportlov.
Jag blev så besviken, jag som verkligen var duktig på att swicha runt (inget skryt) då var jag som en
nybörjare. Hur i hela friden kunde det bli så ???? !!!!!
Jag kunde göra 'åttor' mindre piruetter, åka baklänges m.m. spelade även lite bandy med killarna på den tiden - 50-talet. Jag var så besviken så jag nästan lipade. Men det blev bättre efter en längre stund.
Sen kunde jag inte gå normalt till bilen, ungarna gapskarattade åt mig, nää nu är jag en käring, det är bara att konstatera. *snyft* jag är glad att jag lever i varje fall.
Så får man tänka nu och att man kan leka med sina barnbarn, precis som du Gunnel.
Kram/ Eva
Oj! Så hade jag aldrig kunnat göra...inte ens för nåt år sen. Det märks att man har några år på nacken, för vigheten är som bortblåst. Fast det finns mycket kul man kan göra ändå.
RaderaSkönt att du kunde värma dig idag! Läste svaret till Mia, och jag ska komma ihåg boktipset!
SvaraRaderaKramar Karin
Det behövs lite sysselsättning när man sitter och väntar...en bra bok är perfekt.
RaderaHaha! Skylla på boken ... Den måste vara ruggigt bra, en iskall deckare kanske?
SvaraRaderaPS. Har du funderat på att ta bort den där ordverifieringen när man kommenterar hos dig? Den är så strulig och svårläst.
Jag har kollat bland mina inställningar och jag har klickat i för länge sedan att det inte ska vara någon ordverifiering. Det står att jag inte har det heller. Verkar skumt. Det får jag undersöka mer noga.
RaderaDet är viktigt att klä sig varmt så att man inte fryser - jag kan vara lite dålig på det ibland ;)
SvaraRaderaPepparkaksbröd låter gott. Det måste jag nog testa :D
Kram
//Linda
Man kan klart ha extrakläder med i reserv, men det känns lite onödigt.
Radera