måndag 16 december 2013

Grattis


Idag för 13 år sedan så föddes i Småland en liten vitkrullig Bichon Friseé....nämligen Santos. Han har alltså idag uppnått den aktningsvärda åldern 91 år. Jag följde med min dotter Katarina när hon skulle hämta hem honom. Det var en liten mjuk, ynklig sak som bara gnydde. Naturligtvis var han lite rädd och ville stanna kvar hos sin mamma. Det hade nog uppfödaren också velat, för hon grät strida tårar. Det kan inte vara lätt och ha en kennel, när man fäster sig så vid djuren. Katarina var tvungen att åka på kurs strax efteråt, och då fick han vara hos mig. Jag la en madrass på golvet så jag kunde sova där, för han ville gärna vara nära, och jag var rädd att han skulle ramla ner från min säng. Madrassen var bara 12 cm hög, så det fallet trodde jag han kunde klara. Han placerade sig på huvudkudden precis ovanför hjässan på mig...nästan som en gloria.


Santos hann bli 3 år innan Rasmus föddes och de har alltid trivts i varandras sällskap. Rasmus räknar Santos som "sin" hund, och är väldigt noga med att han ska sova över hos honom några nätter när han är i Sverige.


Det fodrades en del vaccinationer för att Santos skulle få flytta till Luxemburg, men vid provtagningen en tid efteråt visade det sig att en del måste göras om. Det betydde att han fick bo hos mig ett antal månader, för Katarina var tvungen att flytta ner och börja jobba. Jag hade absolut ingenting emot det, och jag tror inte Santos heller tyckte det var så betungande. Det var nog mest Katarina som inte gillade situationen.



När Zoé föddes tog han det som sin uppgift att vakta henne överallt. 


Även om man själv är som ett litet gosedjur, så kan det vara skönt att ha ett alldeles eget att gosa med. 


Snart kommer Santos hit och firar jul. Det bästa av allt är att han ska inte följa med sin familj tillbaka till Luxemburg. De ska nämligen åka till Dallas i februari och då kom vi på att det enklaste var att Santos stannar kvar här efter julhelgen för att slippa den långa bilresan på drygt 100 mil om någon månad igen. Han ska stanna ända till påsk. Nu kommer jag äntligen att få en promenadkompis på mina skogsrundor.   

34 kommentarer:

  1. Godmorgon! Det var en söt krullig promenadkompis du får!!Och Rasmus blir glad över att få rå om "sin" hund ett tag! Morgonkram!

    SvaraRadera
  2. Å, vilken fin liten krabat! Härligt att få en promenadkompis också fast han blir nog bra svart efter en promenad i detta lerväder!
    Kram och ha en skön vecka utan stress!
    Inger

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han kommer troligtvis att vara oigenkännlig efter en skogsrunda, men han är inte så tung, så det är bara att lyfta in honom i badkaret för en dusch.

      Radera
  3. Oh vilken liten söt och piggögd krabat. Förstår att barnen älskar honom. Och det syns ju att de trvis tillsammans.
    Vad härligt att få rå om honom så länge.
    Men först ska ni ju ha en fin och trevlig jul tillsammans. Allihop

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser fram emot att åter vara "hundägare".

      Radera
  4. Han ser såå rar ut Santos... och att han är det också det förstår jag av det du skriver... förstår att Rasmus gärna ser honom som sin hund :) Nu får han ju chansen att rå om honom lite när du ska vara hundvakt. Bara en vecka kvar (ja - åtta dagar då...) - det är klart du längtar att få ha alla omkring dig :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja just nu segar dagarna sig fram.

      Radera
  5. Vilken goding! Förstår att du tycker det skall bli mysigt att ha honom hos dig. Och visst är det trevligt med lite promenadsällskap. Och jag gör som du. Tar det ganska lugnt med pyssel och städ till jul numera. Vet inte ens om jag kommer att torka golven före då jag får hit två fyrfota barnbarn också... Och i det här slaskvädret så kommer jag ändå att få torka golv då de gått :-) Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är myckt smartare att städa efter jul, tycker jag.

      Radera
  6. Santos ser precis ut som den jag är farmor till, fast hon är bara 5-6 år. Det är verkligen en mysig ras och så jättegullig.
    Vad bra för både Santos och hans familj att du kan ta hand om honom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om vi bor långt ifrån varandra, så brukar vi kunna fixa så jag är hundvakt när det behövs.

      Radera
  7. åh GRATTIS till den fine Santos :)
    vad roligt att han ska få stanna hos dig så länge, det tror jag att både du och han kommer att njuta av
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han gillar att gå i skogen, och i Luxemburg är det snålt med det i närheten av där han bor. Blir en bra början på året.

      Radera
  8. Sådärja, nu har jag läst ikapp och kommit fram till födelsedagsbarnet. Ja tretton år är en aktningsvärd ålder, men de mindre raserna kan bli ganska så gamla. Och det är så trevligt förutsatt förstås att de får vara friska. Min papillon är sju år och jag räknar kallt med att hon ska hänga med minst lika många år till. Himla mysig Santos är han, och världsvan som få. Och så trevligt för dig med sällskap i vardagen, tänk så mycket motion du ska få! Säger jag som idag gladeligen skickade jycken med husse för att slippa gå ut i grådasket och blåsten...precis som om jag skulle smälta bort, bah! Men ibland är det skönt med en slappardag...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Göran går gärna ut med Santos, och är det fult väder ska jag inte protestera.

      Radera
  9. Vilken lycka för Santos som har er!
    Och så himlasöt han är! Grattis till Santos!:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är en riktig gullegris...omtyckt av alla. Precis som det ska vara. Djur ska skämmas bort.

      Radera
  10. Grattiskrafsningar till Santos. Tror ni kommer att njuta lika mycket båda av samvaron :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också han kan tycka det är skönt med lite semester. Vi är inte lika energiska som Zoé.

      Radera
  11. Vilken sötnos! Så roligt att du får rå om honom ett tag. En sån där drömde jag om att skaffa men är trots allt glad över att jag avstod. Än så länge vill jag vara fri att resa och kan inte tänka mig att vara bunden hemma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag valde också att inte skaffa någon mer hund när min Milou gick bort, utan jag lånar i stället Santos lite då och då.

      Radera
  12. Är lite avis på din kommande promenadkompis även om det är tidsbegränsat.
    Får väl skaffa mig en tyghund....att ha i fickan!
    Kram Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Det blir inte riktigt samma känsla.

      Radera
  13. En väldigt söt hund! Promenaderna var det som var det bästa tyckte jag när jag hade hund för länge sen. Man fick både frisk luft och motion i ur och skur. Det var ju bara att klä sig efter vädret. Promenaderna gick fort också eftersom man hade sällskap. Men det är nog skönt för dig i alla fall att det är tidsbegränsat. Det blir ju som att ha småbarn igen - bundet...
    Ingrid, som äntligen har fått ordning på sitt hemmanätverk med hjälp av pärlan till svärson.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill inte vara bunden och ha en hund alltid. Detta arrangemanget är helt perfekt.

      Radera
  14. Så gullig hund! Jag önskar att jag hade en liten hundkompis men jag vet att det inte skulle fungera. Man påtar sig ett stort ansvar när man skaffar en hund. Jag fick min första hundvalp när jag var ca 13 år....och sen har jag haft hund i ca 20 år. Saknar dem!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag saknar också min Milou, som jag fick lämna för många år sedan. Men jag vill inte vara så bunden mer. Det är bättre att "låna" Santos ibland.

      Radera
  15. Han är supersöt. Bra att ha en lånehund, men kanske inte de bästa veckorna på året om man får välja fritt. Det beror på vad det blir för vinter. Smart tänkt av er. Kvällskram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det roligare att promenera i skogen när det är torrt och lite varmare. men jag är glad ändå att jag får ha Santos helt för mig själv i 3 månader.

      Radera
  16. Så söt! Vilken lyx att få ha en sån promenadkompis som bonus! Ha en fortsatt trevlig advent!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser verkligen fram emot det.

      Radera
  17. Men så mysigt du kommer få ha de i flera månader med Santos. Det var ju en bra lösning och fler som blev glada.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara Katarina som inte gillar det lika mycket. men man kan inte vara alla människor till lags.

      Radera