Nu är det dags igen

Ännu en månad har gått utan att jag gjort något ovanligt. Jag måste vara världens mest vanliga person, som aldrig gör något annorlunda. Det låter en aning trist, men så känns det faktiskt inte. Det invanda kan också ha sin charm. Jag hade väl inte funderat i de här banorna ifall jag inte varit så tokig att jag avlagt ett nyårslöfte om att göra en sak varje månad som jag aldrig gjort tidigare.

Jag får krypa till korset och erkänna att juni månad har varit en helt vanlig sommarmånad, för hur jag än rådbråkar min hjärna dyker det inte upp något anmärkningsvärt. Att hoppa bungyjump eller simma över Öresund är ändå inget som står på min att-göra-lista. Jag är nog sådär helt normalt lagom vanlig.

I min fantasi däremot kan jag uträtta stordåd, men det räknas inte riktigt. Det måste hända i verkliga livet. Att jag inte tänkte på det tidigare att jag kunde fantiserat ihop helt fantastiska saker varje månad, som visserligen var omöjliga att genomföra, men det var i varje fall något nytt.

Dagarna går och jag är fullt nöjd med vad jag åstadkommer. Göran och jag har kommit bra igång med våra gemensamma projekt igen och det är det viktigaste. På fikarasterna sitter vi och diskuterar allt som ska göras inom en snar framtid och det gör att humöret stiger avsevärt. Jag älskar att planera. Strunt samma att jag kanske gör samma saker månad efter månad. Jag trivs ju med det och det måste vara det som räknas.

Sol, sol, sol

På omvägar via Dallas fick jag höra att Sverige vann över Mexico i fotboll. Jag visste inte ens att de spelade igår. Visserligen såg jag att Göran satt och tittade på något på datorn, men jag funderade inte så noga på vad det var. Vi ska iväg och handla lite mer material till det som behöver göras vid på huset och då brukar han alltid kolla runt på nätet var det säljs till hyfsat pris, så jag trodde det var det han gjorde. Nu är jag i varje fall uppdaterad och vet att Sverige vann med 3-0.

Själv tillbringade jag ännu en dag i trädgården. När nu både energi och arbetslust återvänt till 100% är det bäst att smida medan järnet är varmt. Vi har kommit på att vi måste ändra lite på våra rutiner. Den sista tiden har vi sovit alldeles för länge om morgnarna och när vi väl ätit frukost och ska sätta igång och vara effektiva visar termometern höga siffror. Göran, som håller på att betsa fönsterluckor, väljer att börja på skuggsidan. Det är fördelen med en uppväxt trädgård att det alltid finns skuggiga platser där man kan jobba. Ibland får vi klart avsluta mitt i och fortsätta någon annanstans när solen bränner för mycket. På så vis blir det aldrig långtråkigt för jobbet varierar väldigt.

Det bästa är ändå pauserna, tycker jag. Då sitter vi på altanen och tar igen oss. Alla måltider äts där ute och mat är alltid gott, men allra godast smakar den utomhus. En del år har vi pratat om att köpa värmeslingor och sätta upp på altanen, så vi kan sitta där även när det blir lite kyligare. Det har aldrig blivit av och jag tror inte vi kommer att göra det någon gång i framtiden heller. Igår fick vi göra raka motsatsen. Jag plockade ut vår ena golvfläkt och satte igång den så vi blev lite svalkade. Det var riktigt skönt. Tänk om man kunde konservera den här värmen vi har nu och plocka fram den i små doser längre fram på sensommaren.

Borttappat

Jag har letat som en galning men den finns ingenstans i hela huset. Jag måste ha slarvat bort den...schäslongen, alltså. När jag nu inte kunde hitta en sådan möbel att sträcka ut min lekamen på, så tyckte jag att det var lika bra att sätta igång och jobba. Rasmus vill klippa våra thujahäckar och det får han så gärna. De är 2 m höga så han får stå på en stege, men det fixar han galant. Det betydde dock att jag först var tvungen att tukta två prydnadsbuskar som stod precis framför häcken vid ena tomtgränsen. Där planterade vi korneller för en del år sen; en med gulgröna och en med röda grenar. Det är väldigt dekorativt att ha dem med i olika blomsterarrangemang.

När de två buskarna var klara gav jag mig på lagerhäggen framför altanen. Den får inte bli så hög att den skymmer fönstren, så varje år kapas de buskarna också ner. Jag använder alltid en sekatör när jag tuktar lövbuskar, för då är det så lätt att göra snittet direkt i ett veck där ett nytt skott är på gång. Det syns nästan inte att jag varit där och karvat efter bara kort tid. Häcksaxen använder jag bara till två höga thujor som vi har vid ena gaveln. Men när jag skalat av det som behövs åker sekatören fram igen för finjustering. Det syns nämligen alltid en massa brunt när jag använt häcksaxen. Nu blir det nästan som när jag sprättar bort tråckeltråd. Det är lite pillrigt, men jag föredrar det framför att gå och reta mig på att busken inte är snygg.

När jag nu ändå höll på med rensning lite här och var så fick jag ögonen på en annan hög buske. Det blev till att plocka fram stegen för att nå upp, men inte ens det hjälpte. Jag fick gå och hämta en grensax med teleskopskaft. Nu var jag riktigt i mitt esse och näst i tur var en skabbig buske framför köksfönstret. Den skulle bort helt. Sist vi var hos Peter så fick vi en tigersåg med oss hem. Nu skulle jag prova den för första gången. Jag blev helt såld på den. Den sågade genom grenarna innan jag ens hann blinka. Jag tänker på hur jag har slitit med gammaldags sågar förr om åren. De kan åka till skroten nu.

Egentligen är det konstigt att Göran låter mig låna alla "farliga" redskap han har som tigersågar, borrar, spett och annat, men när det kommer till så banala saker som målarfärg och penslar är det stopp. Han påstår att det blir alldeles för dyrt om jag ska måla, för det går alltid åt mer färg än om han gör det. Det stämmer kanske delvis, för när jag är klar så är jag alltid lika färggrann som det jag har målat.....men lite färg piggar alltid upp.

Det får bli en annan dag

Jag skulle vara ostoppbar om jag bara kunde komma igång.

Vissa dagar känns det som om jag trampar i sirap eller något annat geggigt. Det spelar ingen roll hur mycket jag planerat att göra just den här dagen för när varken energin eller lusten vill infinna sig då är det kört. Det får bli några timmar på schäslongen i stället.

Mycket att fira

Det måste vara något visst med detta datum, åtminstone för medlemmar av Bernadottefamiljen. Fyra kungligheter har nämligen gift sig den 19 juni. Den förste var Oscar I som gifte sig med Josefine av Leuchtenberg i Storkyrkan i Stockholm 19 juni 1823. De hade egentligen gift sig månaden före i Munchen. Josefine var djupt troende katolik och därför hölls en katolsk vigsel den 22 maj. Oscar var inte med utan representerades av Josefines morbror. Josefine tilläts att behålla sin katolska tro under äktenskapet. Den andre som gifte sig var Karl XV, son till Oscar och Josefine. Han gifte sig med Lovisa av Nederländerna den 19 juni 1850.

I modern tid har vi vår kung Karl XVI Gustav som gifte sig med Silvia Sommerlath den 19 juni 1976. 

34 år senare, 19 juni 2010, gifte sig deras dotter Victoria med Daniel Westling. Idag är det alltså dags för dubbelt firande i Stockholm.

Dubbelfirande blir det här hos oss också, men inte idag. Den 26 juni 1993 gifte Ulrika och Bo sig. De firar alltså silverbröllop om en vecka. 10 dagar senare är det dags för Göran och mig att fira guldbröllop. Vi gifte oss den 6 juli 1968.

Ett äss i rockärmen

Det är inte dumt att ha ibland. Jag är ingen pokerspelare eller intresserad av något annat slags spel, men jag har ändå ett äss som jag plockar fram när jag behöver...nämligen min dotter Katarina. När jag känner att det är tomt på idéfronten så brukar jag skicka ett meddelande till henne och snabbt som ögat så får jag en del förslag på ämnen jag kan skriva om.

Hon är en stor hjälp när jag håller på med min adventskalender. I god tid får hon veta vilket tema jag valt så hon kan börja fundera. I början brukar jag inte ha några svårigheter med att komma på vad jag ska skriva om, men efter hand så blir det alltid lite motigt. Då brukar jag meddela Katarina hur många dagar jag fattas idéer till och sen tar det inte lång tid innan jag har en hel hop att välja från. Det är snart dags att bestämma temat för årets kalender för jag vill ha den klar i god tid före 1:a december.

Fotbollskommentatorer står inte högt upp på min lista över intressanta personer. Deras ordförråd är under all kritik och de använder helt obegripliga uttryck. Det kommer att bli mycket av den varan nu under VM. Göran kommer säkerligen att titta på en del matcher och då brukar jag ibland sitta framför TV:n och handarbeta. Katarina föreslog att jag kunde spela bingo samtidigt. Bingo?!?!? Jag fattade inte vad hon menade.

Hon gjorde då upp en bingobricka till mig med nio rutor. I varje ruta hade hon skrivit in ett sånt där löjligt uttryck som kommentatorerna alltid använder under alla matcher. Jag tror jag har hört dem hundratals gånger, för de upprepas ofta. När jag hörde ett sånt uttryck skulle jag kryssa i den rutan precis som på en vanlig bingobricka. Jag garanterar att jag hinner få bingo innan fem minuter har gått av matchen.

Ordning och reda

Jag tror att ordentliga människor är för lata för att leta efter saker. Det är därför de har en sådan ordning på allting.

Ordningen och redan varierar hos mig. För det mesta är det en organiserad röra.