Festlig avslutning

Igår var det en alldeles särskild dag. Rasmus slutade på högstadiet. Våra tre barn har gått på Björnekullaskolan precis som Rasmus och en del lärare som jobbade där då, jobbar fortfarande kvar. Rasmus har t.ex. haft samma musiklärare som sin mamma. Då för ca 30 år sen var det helt andra traditioner än de som gäller nu. Idag påminner en högstadieavslutning nästan om en studentexamen. De hade några lektioner......nåja de träffades i klassrummet några timmar på förmiddagen och sen var de lediga fram till kl. 5. Då var det avslutning där alla föräldrar som ville var välkomna att vara med. Naturligtvis åkte Bo och Ulrika dit och fotograferade.

Tidigare på eftermiddagen kom Rasmus hit för han ville ha hjälp av morfar att knyta slipsen. Då fick han klä sig i de kläder han skulle ha på avslutningen så vi kunde få några bra bilder på honom. Han fick gå ut i trädgården och agera fotomodell....inte helt frivilligt kanske, men han är ganska tålmodig.

Alla killar i klassen hade skaffat kostym och hade de inte slips så var det fluga som gällde. Här har tre stiliga killar fångats på bild. Rasmus står omgiven av sina kompisar Filip och Noel. Tjejerna bar långa klänningar. Förr om åren så syddes de här avslutningsklänningarna i syslöjden men hur det var i år vet jag inte. Efter avslutningsceremonin var det dags för alla 9:or att sätta sig till bords i matsalen. Nu bjöds det på avslutningsmiddag. Jag får väl höra i morgon vad som stod på menyn.

Tiderna förändras och sederna likaså. När jag konfirmerades för snart 60 år sen hade alla flickor vita klänningar och killarna bar kostym. Det klagades mycket över detta eftersom den där kostymen sällan användes mer. Till sist bestämdes att alla konfirmander skulle ha kåpa, och det tycker jag är klokt. Nu har detta problemet i stället flyttats till högstadieavslutningen. För ett problem är det för de föräldrar som inte har råd att betala för dyra kostymer eller balklänningar.

Vad man än tycker om denna nya tradition så var alla väldigt tjusiga och visst är det kul att se ungdomarna uppklädda i tjusiga kläder och inte bara i jeans och T-tröja.

Sjukskrivning

Jag undrar om man kan sjukskriva sig när man är pensionär. Var ska man anmäla det, tro? Jag struntar nog i det för ska det dras en karensdag på min pension, så är det inte roligt. Jag har hållit på nu i flera dagar med ogräshackning framför förrådet och min handled protesterar vilt. Alla grästuvor måste bort så det blir slätt på marken innan vi lägger markduk och singel. Troligtvis har jag varit för optimistisk, för det lutar åt att allt inte hinns med i sommar. Men det kommer ju fler somrar. Då vet jag i varje fall att jag inte är arbetslös nästa år.

Det är ganska kul att hoppa från ett jobb till ett annat. Jag är inte så noga med att allt ska vara helt klart innan jag lämnar det. Kommer jag på något som är roligare just då så gör jag det i stället. Ombyte förnöjer, och jag tror faktiskt det är ganska smart att göra så, för då sliter jag inte på samma muskler hela tiden. Så klok var jag inte när jag höll på framför förrådet, men av skadan blir man vis. Nu ska jag ta två lediga dagar och inte alls vara i trädgården. Reklamen om Voltaren stämmer riktigt bra. Jag har använt salvan och den hjälper. Sen måste man klart vila sig också och inte bara kleta på salva och rusa direkt ut och hacka. 

Idag blir det en tur till trädgårdsbutiken. Jag vill ha lite fler kryddor. De doftar så gott och jag ska ha dem vid sidan om fikabordet. Förhoppningsvis ska jag då bli inspirerad att använda dem i en massa goda maträtter. Under min "sjukskrivning" får jag bläddra i kokböcker och leta efter recept.

Trädgårdskrock

Vi har sån tur att Rasmus klipper vår gräsmatta varje vecka. Det går ganska snabbt men han har lite problem runt plommonträdet. En del grenar sitter ganska lågt, så han får nästan krypa på knä runt det. Han har aldrig klagat, men för att hjälpa honom tog jag fram handgräsklipparen och körde några varv närmast trädet så han skulle slippa det. Jag har testat med den bensindrivna, men det fixade jag inte. Den gick inte att svänga med. I varje fall så fungerade det inte när jag försökte. Rasmus erbjöd sig att hålla en "svängkurs" för mig, men jag var inte särskilt intresserad.

Som tur var så hade jag keps på mig när jag gav mig av mot trädet, för när jag skulle köra innersta varvet så small det till. Skärmen på kepsen var så långt ner över ögonen så jag såg inte att jag gick rakt emot en tjock gren. Keps och glasögon for av och jag kände mig lite vimsig. Jag plockade upp kepsen och tog på glasögonen, men det var nåt som inte stämde. Jag såg så suddigt med det högra ögat. Det är ju det ögat som jag haft besvär med så länge, men jag hade inte fått något in i det denna gången. Det var jag helt säker på. Jag blinkade lite extra och tänkte att jag kanske fått en lindrigare hjärnskakning så det var det som gav mig dimsyn.

Det blev inte bättre så jag satte mig och började att putsa glasen för att se om det hjälpte. Då upptäckte jag att det fanns inget högerglas. Jag kunde köra fingrarna rakt igenom. Det var inte konstigt att jag såg dimmigt. Jag gick bort till plommonträdet och letade och där låg glaset, Vilken tur att jag inte kört över det med gräsklipparen. Efter många om och men så fick jag det på plats igen.

Nu var det ingen tvekan om vad jag skulle göra. Jag plockade fram kantningsspaden och grävde en jättestor cirkel runt trädet. Här skulle inte bli fler kollisioner med några grenar. När grästuvorna var borttagna fyllde jag på med ny jord och därefter planterades tagetes i cirkeln. Nu är det krocksäkert att klippa där. Man behöver inte ens fundera på att ta på varken hjälm eller skyddsglasögon.

Se framåt

Livet är som en bok. Du kan inte ändra de sidor som redan är skrivna, men du kan börja på ett nytt kapitel.

 Det tycker jag känns tryggt. Då är det inte helt kört även om man gjort en del mindre lyckade val i sitt liv. Det är bara till att börja på ny kula och inte tänka för mycket på det som varit.

Blomsterfägring

Minns ni den här bilden? Den tog jag för ca ett år sen. Häcken med spirea mellan grannens och vår tomt hade just sågats ner. Det var välbehövligt för det den var så ful. Efter drygt 40 år såg den inte mycket ut för världen och den behövde en gör-om-mig-dag. Buskarna sågades ner längs med fotknölarna och det såg verkligen inte roligt ut precis efteråt. Ganska snart började det emellertid sticka upp lite nya skott här och där och den började växa så smått.

 Efter ett tag tog den fart rejält och idag ser den ut så här.

Vissa grenar är så överfulla med blommor så man kan inte se några löv.

Det finns även en del andra blommande buskar i vår trädgård som de två vi har framför altanen. De sågades också ner för några år sedan och blir bara finare för varje år. Jag är noga med att klippa bort fjolårsgrenar varje år, så de ska fortsätta blomma med små rosa blommor.

Framför köksfönstret står en megastor buske som vi planterade för väldigt länge sen. Trots sin höga ålder och trots att den är väldigt inträngd av växter runt ikring, så blommar den rikligt varje vår med rosa blommor. Senare blir löven mörkt röda. Namnet på busken har jag glömt för längesen.

Vi hade även en stor forsythia, men den blev inte så vacker till sist och då sågades den ner. Jag saknade ändå att ha lite lysande gult i trädgården tidigt på året, så idag står det en ny forsythia på samma plats. Förhoppningsvis ska den växa och bli lika stor och fin som den förra.

Några buskar som varit med från början när huset byggdes är rhododendronbuskarna. Göran byggde huset 1972, så de har några år på nacken. Från början planterade vi 5 buskar längs med husväggen men de blev så stora att den som stod ytterst mot gaveln fick plockas bort. De står på norrsidan eftersom rhododendron inte lär vara så glada för stark sol. De första åren hade vi även en klätterhortensia som slingrade sig upp längs husväggen, men den doldes till sist helt av rhododendron.

Det är redan många blommor som slagit ut, men det finns fortfarande gott om knoppar.

Om några dagar hoppas jag alla blommor slagit ut och att det ska se ut så här längs med väggen som det alltid brukar göra vid denna tiden. Det är en lisa för själen att sitta i trädgården och fika med den utsikten.

Reslust

I lördags var det final i Let´s dance och Kristin var för mig en självklar vinnare. Hon har varit i en klass för sig under alla program. Nästan alla deltagare har varit otroligt duktiga och jag blev väldigt imponerad av Lancelot. Fredagkvällarna har varit vikta för dans i flera veckor, men nu får det bli något annat att se fram emot.

Jag gillar verkligen det här programmet, men denna omgången har jag funderat lite över språket. Jag kan inte minnas att det var så i fjor. Denna säsongen har allt varit sjukt magiskt och alla pratar om sina resor. För mig är en resa något där ett fordon är inblandat som bil, båt, buss, tåg, båt eller flyg. Resa har blivit ett nytt modeord, som används i tid och otid. Ofta kan det vara den banalaste grej där man börjar på något och när det efter många om och men blir klart har man gjort en resa. Vart då, kan jag undra.

Jag kommer osökt att tänka på Hasse och Tage när de på sin kafferast sitter och diskuterar vart de ska åka på sin semester. Hasse är inte det minsta imponerad av småturer utan han drar fram månlandningen. -"Där kan man snacka om resa," säger han och jag håller med honom. Det är en resa med stort R.

När jag var tonåring minns jag att vi ibland använde lite annorlunda ord, men det var inget som de vuxna hakade på. Idag är det helt annorlunda. Många vuxna försöker prata som ungdomar. De kanske tror att de verkar yngre och tuffare då. Åldern sitter knappast i hur man pratar utan hur man tänker. Samtliga deltagare och programledarna i Let´s dance sa orden sjukt, magiskt och resor i var och varannan mening. Lite variation hade inte skadat. Trots de här irritationsmomenten så har jag suttit framför TV:n varje fredagkväll och njutit av dansen. Om jag tänkt efter lite kunde jag klart skruvat ner ljudet när de började prata.

På tal om resor, så har jag planerat att åka till Zoé framåt hösten. Det kommer med all säkerhet att bli en sjukt magisk resa.

Beslutsam

Jag vet vad jag vill. Jag råkar bara ändra mig hela tiden.

Så är det ofta, har jag märkt, att jag bestämt mig för en sak och sen helt plötsligt utan att jag vet vad som händer, så tycker jag på ett helt annat vis. Jag ser inte det som något negativt. Det är kul att man kan överraska sig själv nån gång.