tisdag 24 november 2020

Mitt första barnbarn


Rasmus är mitt första barnbarn och det enda av mina fyra guldklimpar som bor i Sverige. Det har helt naturligt blivit att jag passat honom väldigt mycket. Eftersom jag alltid haft uppehållstjänst så har jag haft hela sommaren ledig. Då tyckte Rasmus det var inte mer än rätt att han också hade sommarlov. Naturligtvis höll jag med honom och i stället för att hans mamma lämnade honom på "dagis" så åkte jag hem till honom i stället. Sen hade vi all tid i världen att göra precis vad vi ville. Vi har tillbringat mycket tid i skogen här på Söderåsen. Den är som en stor hobbyaffär. Det går att hitta all slags material där helt gratis.

 
När han var i lekplatsåldern hade vi en sommar ett projekt då vi åkte runt till olika lekplatser i närheten och testade dem. Sen gjorde vi upp en lista på vilka vi gillade bäst. Det fodrades roliga och annorlunda lekredskap och en kiosk med ett stort utbud av glass för att komma högt upp på listan. Vann gjorde Hembygdsparken i Ängelholm.

Rasmus och jag gillar samma slags humor, nämligen sjuk humor. Vi har haft så mycket kul tillsammans och han är så snabbtänkt. Jag har väldigt lätt för att skratta och det tyckte Rasmus klart var mycket tacksamt när han berättade sina historier. Ett intresse som vi aldrig delat är fotboll, men när Rasmus började spela i knattelaget ställde jag givetvis upp som målvakt när han ville träna att skjuta straffar.


Jag har känt mig utvald i många år, men ju äldre Rasmus blivit desto mer lockade morfars gamla yrke, byggnadssnickare. Dessutom delade de fotbollsintresset. Jag blev inte helt bortglömd utan vi har fortsatt göra saker tillsammans. Något som gläder mig mycket är att han ringer mig varje kväll bara för att höra hur jag mår. 

När han började på gymnasiet valde han byggnadslinjen, men p.g.a. coronan var det svårt att ordna praktikplatser till alla. Hans lärare föreslog då ett plåtslageri i Kvidinge. Det var det bästa som kunde hända. Rasmus trivdes från första dagen och bestämde sig för att bli plåtslagare i stället. 3 veckor per läsår måste han åka till Katrineholm för undervisning. Den skolan tar in elever från hela Sverige. Hans kompis valde samma inriktning och på söndag ger de sig iväg.


Det blir första gången jag inte kommer att träffa honom på så lång tid och det känns lite konstigt. Men han kanske ringer mig någon kväll.


26 kommentarer:

  1. Härliga minnen! Vi har ju följt varandra i många år nu och jag har många trevliga minnen av dina inlägg där Rasmus hade huvudrollen :)
    Åren går såå otroligt fort!
    Det blir säkert bra med plåtslagaryrket och jag önskar honom Lycka till! Jobb kommer det att finnas! Det är en bit till Katrineholm, men han kommer säkert att ringa till dig!
    Ha en bra dag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror han har valt helt rätt inriktning. Jag tror faktiskt också att han ringer mig eller så kanske jag får ett sms.

      Radera
  2. Det är guld värt att ha mor- och far- föräldrar som kan ställa upp som barnvakt. Stefan och jag var lyckligt lottade då tjejerna var små, vi hade alltid någon som ställde upp och tog hand om tjejerna.
    Nu vill vi ge igen. Astrid och Melker är super viktiga för oss, klart att vi ställer upp.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man har så mycket kul tillammans med barnbarnen. Nu har man ju betydligt mer tid än när ens egna barn var små.

      Radera
  3. Du... han kommer säkert att ringa dig!
    Förr åt jag en hel del i korvkiosken Idag gör jag inte det!
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att han hör av sig.

      Radera
  4. Han kommer säkert att ringa dig varje kväll.
    Härligt att du har kunnat få så mycket med tid till ditt barnbarn, det är guld värt.
    Förstår att det blir en speciell känsla eftersom de andra barnbarnen inte bor så nära precis.
    Härliga bilder och roligt att få se dom.
    Trevlig tisdag.
    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir något speciellt när man kan träffas så ofta.

      Radera
  5. Vilken fin relation ni har med varandra och härligt att den fungerar nu när han växer upp! Plåtslagare tycker jag låter utmärkt, man ska välja ett yrke man gillar, Och plåtslagare behövs verkligen som yrkeskår. Du kan säkert se fram emot ett telefonsamtal Jag hade också förmånen att träffa mitt barnbarn ofta, han var hos oss en dag i veckan under många år. Barnbarn är det bästa som finns!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig. Barnbarn är det bästa som finns.

      Radera
  6. Klart han ringer dig!
    Det är nåt visst med första barnbarnet. Mitt första, William, är 22 år, tiden går.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rasmus är 17 och jag tycker de här åren har bara rusat förbi.

      Radera
  7. Vilka fina minnen och jag kan tänka mig att ni står varandra nära. Även om barnbarnen utomlands betyder lika mycket har du inte kunnat träffa dem lika mycket och ofta. Härligt att Rasmus har hamnat rätt när det gäller utbildningen.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns lite trist att inte få träffa alla barnbarnen lite oftare. Det blur aldrig detsamma när man ses över datorn.

      Radera
  8. Vilka härliga minnen du har av Rasmus barndomstid. Jag förstår att du kommer att sakna honom när han är borta, men huvudsaken är ju att han får hålla på med det som roar honom.
    Ha en fin tisdag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är jätteglad att han hittat en utbildning som han trivs med.

      Radera
  9. Så fina minnen du och Rasmus har tillsammans. Något att verkligen glädjas åt. Nu en stor kille som hittat vad han vill göra. Och så roligt att Rsamus bestämt sig för att bli plåtslagare. Här kommer det ju alltid att finnas jobb och Rsamus kan jobba med det han vill-
    Detta med att ringa vet jag att mina döttrar gjorde varje dag till sin mormor, från det de var två-tre år, och tills hon avled 2002. Då hade döttrarna hunnit bli 21 år. Men saknaden är än idag 2020 stor efter henne.
    Och visst gläds vi med våra barnbarn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De sätter verkligen guldkant på livet.

      Radera
  10. Vilken fin story om dig kärlek till Rasmus och hans kärlek till dig. Så roligt att läsa att du "la grunden" och att din man sedan "tog över" när det gällde val av yrke. Ja, inte riktigt, då Rasmus bytte linje till plåtslagare. Det är ett yrke som jag har största möjliga respekt för kan jag säga, speciellt under vintertid. Kul också att hans kompis valde samma linje. Då är Rasmus inte ensam i Katrineholm i alla fall. Där finns nämligen inte mycket att göra om man säger så.
    Är helt övertygad om att Rasmus kommer ringa dig varje kväll, precis som han alltid har gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner inte till något om Katrineholm alls. Ska bli kul och höra vad Rasmus tycker om staden.

      Radera
  11. Underbar kille! Vilken fin relation ni har. Jag fick ju barnbarn sent och har bara småbarn. De ger så mycket glädje... Och det ser jag att även stora barnbarn kan ge. Rasmus hör säkert av sig så snart han hinner. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lika kul med både små och stora barnbarn.

      Radera
  12. Rasmus kommer aldrig att sluta ringa till mormor/morfar. Ni har alltid haft väldigt fin kontakt och den fortsätter livet ut. Han är en fin kille som uppskattar den kärlek, glädje och trygghet ni alltid gett honom. Och när pandemin lugnar sig får ni träffa de andra barnbarnen också. Härligt att se fram emot.
    Allt gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska verkligen bli kul när vi alla kan träffas igen. Det är 3 år sedan alla barnbarnen var samlade här samtidigt.

      Radera
  13. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser om din och Rasmus kontakt! 💗 Det är något alldeles speciellt med första barnbarnet tror jag. Han verkar vara en härlig kille och jag förstår att du kommer att längta efter honom. Vilken tur vi har som har barnbarn. Det är inte alla förunnat! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer att sakna Rasmus enormt mycket.

      Radera