onsdag 8 april 2020

En olycka kommer sällan ensam


Jag har alltid fått höra från när jag var barn att händer det något dåligt, så brukar den händelsen följas av två lika dåliga. Det är väl det magiska tretalet som spökar, antar jag. Vidskeplig är jag definitivt inte, men vissa saker reflekterar jag ändå över.


Jag har haft artros i ena knät i massor av år, men jag har klarat mig hyfsat för det mesta. Någon gång händer det att jag blir mer hindrad från att röra mig normalt, men jag tycker det har varit acceptabelt. I söndags var det inte acceptabelt längre. Jag fick så ont, så jag kunde inte stödja på benet. Varje steg jag försökte ta kändes det som en kniv stacks in i knäet från sidan. Det blev till att leta fram kryckorna igen och linka fram. Eftersom det är ganska länge sen jag behövde använda dem senast, så hade jag glömt i vilken ordning det var bäst att flytta fram fötterna och kryckan. Innan jag fick in en hyfsad gångstil så tog det lite tid. Om jag satt stilla värkte det inte, men det var helt klart irriterande att inte kunna röra sig som vanligt. Man fick sig verkligen en tankeställare hur de har det som ständigt har ont och problem med att gå.

Det fick bli ganska mycket stillasittande sysselsättningar hela söndagen. På kvällen vid halv 12-tiden hörde jag en smäll utifrån gatan, men jag funderade inte mer över det. När jag drog upp persiennen i köksfönstret på måndagmorgonen tyckte jag det såg lite konstigt ut vid vår brevlåda. Jag var inte helt vaken, så först fattade jag inte riktigt vad det var. Det enda som hängde kvar på brevlådestolpen var baksidan av vår f.d. postlåda. Resten låg utspridd i bitar över hela gatan. Jag linkade ut och plockade ihop bitarna medan jag mumlade några väl valda ord. Antagligen hade några med för mycket fritid och för lite hjärnceller passerat vår postlåda på söndagkvällen och tyckt att de skulle roa sig med att spränga den. Jag hittade nämligen även en smällare bland spillrorna på gatan.


Det blev till att ge sig iväg till köpcentrat, som tack och lov öppnar redan kl.7 på morgonen. Att köra bil går jättebra för då belastar jag inte knäet. Svårare var det när jag hade parkerat och skulle in i butiken, men då hade jag fått rätt bra flax på kryckgåendet, så det gick som en dans. Ett tag funderade jag på om jag skulle köpa två lådor och ha en hemma i reserv ifall de där förståndsbefriade personerna kom förbi igen, men jag avstod.


Nu var två olyckor avklarade och det återstod bara en. Då kom jag och tänka på att Coronaviruset måste definitivt räknas som en olycka....en gemensam olycka för oss alla. I så fall är den här otursomgången avklarad. Hurra! Inget ont som inte har något gott med sig. När jag lugnat ner mitt upprörda inre lyckades jag omvandla ilskan till energi, så det har varit fart och fläkt hos mig vill jag lova.

21 kommentarer:

  1. Bra att du kan ta hand om ilskan och göra om den till något användbart. Låter jobbigt att vara energisk med kryckor som hindrar rörligheten. Men det har du säkert löst.
    Skitungar! Fattar inte nöjet att förstöra, varken för sig eller andra.
    Tur att olycksstatistiken visar att olyckorna är färdiga nu. Ha en fin dag! //Anna-Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt obegripligt vad det är för nöja att bara förstöra.

      Radera
  2. jag säger som ovanstående. tur att olyckorna är över nu med tanke på statistiken. bedrövligt är det med de som saknar förstånd och förstör för andra. hoppas att karmalagen också fungerar.
    Hoppas att du blir bättre i knäet. snart o helst genast. håller tummarna hårt!
    covid 19 finns det knappt ord för längre. olyckorna olycka.
    Jag är glad att jag kan kommentera vis telefonen. din blogg äter upp mina kommentarer när jag försöker göra det via datorn. en olycka det också på sitt sätt men så länge det fungerar så här är jag glad.
    var rädd om dig och knäet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag hoppas jag kan lita på statistiken.

      Radera
  3. Man ska tänka gott om andra människor, men ibland känner jag att jag vill utesluta en del.

    SvaraRadera
  4. Visst är det så att en olycka kommer sällan ensam, tyvärr får jag väl säga. Att spränga någons brevlåda är busfasoner som verkligen inte är okej. Blir arg bara jag tänker på att man förstör andras saker :-(

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker de flesta skulle ha annat i tankarna idag än att fördärva för andra.

      Radera
  5. Fy så trist och onödigt att spränga er brevlåda. Man blir både arg och ledsen.
    Hoppas att du blivit bättre i ditt knä, jobbigt med värken.
    Krya kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns bättre nu, men jag försöker ta det lugnt.

      Radera
  6. Det är ju tur att du har olyckorna avklarade nu och kan känna dig lugn för dagarna som följer.
    Hoppas att du får en lugnare fortsättning på den här stilla veckan!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, nu kan det bara bli bättre.

      Radera
  7. Så sägs det, ja. Detta året startade inte bra och följdes av flera missräkningar - och så kom coronaeländet. Nu måste det väl bara bli bättre?!?
    Kram

    SvaraRadera
  8. Nämen fy....som om det inte var tillräckligt eländigt med knät!! Det där med postlådan verkar aldrig gå ur sabotage-modet! Hoppas det räcker med en gång! Det positiva var ju adrenalinkicken förstås...så nu undrar jag om en söndersprängd postlåda skulle få fart på mig också???
    Ha det så gott nu, Gunnel <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Jag hoppas du hittar energin utan en söndrig postlåda.

      Radera
  9. Fy så arg jag blir när jag läser om din sprängda brevlåda, i vår närmsta stad har även ungdomar roat sig med att smälla sönder brevlådor i tid och otid.... Vill bara berätta att jag hade högt kolesterol och fick tabletter mot det, tog dem som doktorn sa...efter en tid fick jag jätteont i tummen, den värkte och jag tänkte att jag nog fått artros i den... I juli i år satt jag och kära maken i hammocken och lyssnade på ett program som berättade att statiner som finns i medicinen påskyndar åldrandet och ålderskrämporna... Samma dag slutade jag med kolesteroltabletterna och efter en vecka hade jag inga problem med tummen längre och inte haft det sedan dess...Jag visste inte att man får tre olyckor i följd bara att alla goda ting är tre ;) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag äter också statiner. Borde kanske kolla upp det du skriver om.

      Radera
  10. Fy f*n för idioterna som sprängde brevlådan, fy f*n även för din artros. Inte roligt att gå med kryckor. Fick använda kryckor bara en enda gång när jag var ungefär 15 år, men klarat mig sedan dess. Tyckte inte om att ha "fyra ben", å ju äldre man blir ju större är ju risken att snubbla över två av dom.
    Hoppas du blir snart bättre igen! Men du skrev ju att det var fart och fläkt hos dig, så jag antar att du mår bra igen:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är betydligt bättre nu, men jag är lite försiktig när jag går, och försöker att ha nära till kryckorna ifall det skulle bli värre.

      Radera
  11. Fy för din led (knät) och för de lede (brevlådesprängarna)! Önskar dig snar bättring med det första. Gå med kryckor är både jobbigt och opraktiskt och till det dessutom ha ont. Usch!
    De hjärnbefriade lede kunde gärna mista ett finger som straff. Nog är det märkligt att så många missade hjärnutdelningen när det var deras tur. Tyvärr går den missen ut över andra. :(
    Krya på dig och ha en solig och bra påskhelg, trots allt. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trist när det största nöjet för en del är att förstöra för andra.

      Radera