torsdag 15 september 2016

Opassande skrattanfall


Jag funderar på att skicka in en fråga till programmet Fråga Lund. Jag undrar om man kan reglera sitt skrattande eller ta kontroll över det på nåt vis. Ända sen jag var tonåring har jag fått skrattanfall. Det är inget jag lider av direkt. Jag tror andra människor har mer problem med det. Så länge jag var tonåring var det ganska acceptabelt för fnittriga tonåringar hade de flesta hört talas om. Med åren så förväntas man bli allvarligare och vara på ett visst sätt. Det var så skönt när mina egna barn kom i tonåren och nu när jag har Rasmus. Då kommer jag undan lite med att de är fnittriga och jag får hänga med på ett hörn. Givetvis är det min sjuka humor som ställer till det för mig. Helt plötsligt kan jag komma att tänka på en helknasig sak och då måste bara skrattet få komma ut.

Som igår t.ex. när Göran och jag åkte iväg för att köpa en sån där "tofsklippare". Jula är faktiskt en kul affär att besöka även om det mest är redskap och maskiner där. En del av dem kan t.o.m. jag använda. Nu tänker jag klart på trädgårdsredskapen. Det fanns en hel vägg med olika redskap. Jag såg en lie där. Jag visste inte att sådana såldes fortfarande. Jag trodde i min enfald att det var ett omodernt redskap, men tydligen inte. De flesta av pinalerna på väggen kände jag igen, och annars så stod det på en lapp vad de hette så jag kunde fuska och verka lite mer kunnig än jag var.

Det var nu min sjuka humor började smyga sig upp mot hjärnkontoret. Jag fick syn på en spade där själva bladet var jättesmalt och långt. "Vad i all världen använder man den till?" frågade jag Göran. Han berättade då att man hade den när man grävde diken. Nu klarade jag inte av att uppföra mig som en 71-årig dam längre (om det nu mot förmodan finns ett facit för hur man ska uppföra sig vid den åldern). Jag gapskrattade och kunde inte sluta. Jag skrattade så tårarna rann. Anledningen var att jag kom och tänka på en historia som Rasmus berättat för mig dagen innan.

Det var en man som gick i vägkanten och grävde ett dike. Efter honom gick en annan man och fyllde igen det. Då kom det en person och undrade vad de höll på med. "Vi lägger ner rör", sa den ene mannen. "Egentligen skulle vi vara tre stycken, men han som skulle gå i mitten och lägga ner röret är sjuk."

28 kommentarer:

  1. Godmorgon!
    Ha ha !! Du har samma sjuka humor som jag!
    .............
    Det ska vara gott att leva annars kan det kvitta!
    Ha en bra dag!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är härligt med sjuk humor.

      Radera
  2. Som när göteborgaren skulle köpa korv i Malmö. Ska de va me mous, undrade korvgubben. Göteborgaren: Ja ja, vesst. Korvgubben: Jao, mouset är slut.

    SvaraRadera
  3. Haha! Ja, det är väl härligt att man kan få ett skrattanfall ibland :)
    Max och jag blir likadana när vi träffas. Ibland skrattar vi så Patrik nästan blir sur på oss....men det går inte att hejda. Så jag förstår dig precis :D
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt att höra. Då är det kanske fullt normalt....i varje fall väldigt kul.

      Radera
  4. Ja man gör som man blir tillsagd,ska man lägga igen så gör man det..Undrar hur livet skulle te sig utan humor..
    Oki då grattar vi dagens namnsdagsbärare..Haé Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade nog varit väldigt trist och tråkigt utan humor.

      Radera
  5. Du Gunnel, du kan förgylla ens dag när du skriver hur och vad :-) Hög igenkänningsfaktor när du skriver om samvaron med barnbarnen som en förklaring
    Känner igen det där skrattet som inte kan sluta. Fråga gärna Lund om detta!
    Här blir en glad och jag skrattar med dig! Sjuk humor är ett friskhetstecken :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle faktiskt vara kul och veta om de har nåt tips, men det är så befriande att få skratta så jag vet inte om jag hade använt mig av det. Humor är livsviktigt.

      Radera
  6. Härligt, Gunnel! Skratt är invärtes jogging. Skratt är hälsovård. Skratt är livsnödvändigt. Utan humor skulle livet vara outhärdligt trist.
    Jag drabbas också ofta av skrattanfall. Egentligen är det få tillfällen då skratt är opassande. Ofta är humor ett sätt för människor att överhuvudtaget orka vidare efter kriser. När fnittret börjar bubbla i oss igen då är det värsta över.
    Jag har skrivit om en fantastisk finsk konstnärinna, Inge Löök, som tycker att tanter ska skratta mycket. Hennes (tant)bilder är underbara.
    https://antasnaque.blogspot.se/2011/11/tanter-ska-skratta-busa-och-ta-plats.html

    SvaraRadera
  7. Om skratt räknas som motion, så behöver jag inga gympass. Läste ditt inlägg. Helt i min stil. En sån tant vill jag vara.

    SvaraRadera
  8. Det var en bra historia och jag förstår att du skrattade när du kom att tänka på den. Det är ju så hemskt nyttigt att skratta, så inte ska du känna dig obekväm när du gör det. Se det som terapi!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska faktiskt göra det, Ingrid.

      Radera
  9. Härligt att skratta hjärtligt. Tråkigare vore om du finge gråtanfall i butikerna! :-)

    SvaraRadera
  10. Haha ... vilken bra historia! Härligt att kunna skratta!
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror absolut det stämmer att ett skratt förlänger livet, för man mår bra av att skratta. Det är rena dundermedicinen.

      Radera
  11. Uffe undrade just varför jag började gapskratta. Vilken kul historia.
    Så där är jag också, mitt i allt så minns jag någonting roligt när jag blir påmind på något sätt och så skrattar jag glatt och ingen fattar ett jota.
    Vet du, jag har slagit med lie i sommar, något jag aldrig har gjort tidigare och så ska jag fortsätta ett tag till innan snön faller. Ett utmärkt redskap att ta bort gamla blomställningar med. Uffes jobb tidigare men nu när han är enarmad får jag ta i för kung och fosterland istället.
    Tack för skrattet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har läst att en del kommuner samlar ihop frivilliga och slår med lie, men jag trodde inte det var så vanligt att de fanns ute i affärerna att köpa. Roligt att det gamla bevaras. Jag blir så glad när jag läser att andra också får skrattanfall.

      Radera
  12. Jag tyckte det var en väldigt rolig historia - inte ett dugg sjuk! Inte undra på att du fick ett skrattanfall. Ett gott skratt förlänger ju livet så du måste ha många år framför dig.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte också den var jättekul.

      Radera
  13. Haha! Så roligt att läsa och det gläder mig att fler drabbas av skrattattacker. Sist när jag var på bio skrattade jag så mycket att jag var rädd att mannen bredvid skulle bli störd. I dag var jag och hämtade ut biljetter till förhandsvisningen av komedin Jag älskar dig och gruvar redan nu över att inte få stopp på skrattsalvorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter vad jag läst bland kommentarerna här så är nog de här skrattanfallen ganska vanliga och då måste det var helt normalt....så bara skratta du på när du ser den där komedin.

      Radera
  14. jag äger en lie, kan använda den också - kostade mer än en trimmer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min farfar var en mästare på att använda lie.

      Radera
  15. hahahaha… den var bra! klart att du skrattade. ibland skrattar jag så jag kissar på mig! det är väl kul att ha humorn i behåll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade aldrig klarat mig utan humorn.

      Radera