Andningsteknik

Andas in självförtroende. Andas ut tvivel.

Så enkelt borde det vara.

Vatten, bara vanligt vatten

Vi har haft några extremt varma dagar hos oss. Sol i all ära, men detta blev för mycket för min smak. Jag vill kunna orka göra något lite varje dag, men de här sista dagarna har det varit helt hopplöst. Efter minsta lilla ansträngning har jag flåsat som en flodhäst. Vilken tur att vi har källaren att gå ner i, för där är temperaturen mer mänsklig.

I början av sommaren, när det fortfarande var skönt väder, planterade vi en del nya buskar och sommarblommor. Naturligtvis vill vi att de ska klara sig, så vi har varit noga med vattningen. Sen det började bli så hett har vi fått öka på den rejält. Förr om åren har vi gått runt och burit på vattenkannor, men nu har vi en slangvagn med 30 m slang upprullad. Så enkelt det är att vattna med hjälp av den. Efter att ha kopplat en del av slangen i vattenutkastet är det bara till att rulla ut resten och stå där och rikta strålen mot växterna. Där kan jag stå och fundera på vilka nya saker jag vill ha fixat och om det kanske ska ändras om lite i trädgården. Tankarna far fritt. Jag har fått rejäl slangvana i sommar...nästan som en deltidsbrandkvinna.

Göran har monterat ihop kryddhyllan som ska fästas i förrådet och kryddorna är inhandlade och omplanterade. Idag, när det är hyfsat väder, ska vi nog hinna få den på plats så jag kan sätta in kryddorna där. Sen får jag ta itu med resten av grästuvorna. Jag är glad om jag hinner så långt att vi kan få till en fikaplats. Någon singel hinner vi nog inte lägga i år, men vi ska ju ha något att göra nästa år också.

Knivskarpt

Att knivar ska vara vassa är en nödvändighet. Jag vet inte hur många gånger jag irriterat mig på slöa knivar när jag skulle skära upp kött. Göran slipar dem till mig med jämna mellanrum, fast jag har nog varit lite oaktsam ibland. Det är så enkelt att lägga dem i diskmaskinen efteråt, men jag har läst att för att kniven ska behålla sin skärpa så ska den diskas för hand. Det gör jag numera. Dessutom har jag ett fodral där jag lägger in alla knivarna...precis som proffskockar har. Jag tror nog det behövs mer än ett knivfodral för att bli proffskock, men det är i varje ifall en början.

Mina skalknivar samlar jag i ett litet Höganäskrus. Jag tycker inte det är lika viktigt med dem. De är så billiga så det är bara att köpa en ny när någon av de gamla blir för slö. På morgonen brukar jag äta havregrynsgröt till frukost och ofta delar jag ett äpple i bitar och blandar i. Så gjorde jag igår med. Tyvärr hade jag lite bråttom för jag skulle till frissan och färga håret, så jag var aningen stressad. Hur det nu kom sig så skar jag inte bara i äpplet utan även i mitt pekfinger. Det gick så snabbt så jag hann knappast reagera. Efteråt gjorde det fruktansvärt ont. Blodet forsade och jag kunde inte få det till att sluta. Automatiskt tog jag hushållspapper och virade om samtidigt som jag tryckte allt vad jag kunde. Efter några sekunder var pappret helt blött av blod och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag höll fingret under kallvattenskranen, men inte hjälpte det.

Till sist fick Göran sätta på flera plåster hårt runt fingret så det nästan stasade. Sen klippte jag av fingret på en gummihandske och trädde över hela paketet. Det verkade som det funkade. Fingret dunkade som det värsta trumsolo, men även om jag kände mig lite skakis så var jag tvungen att åka iväg. Det är så svårt att få en tid hos frissan som passar så jag ville inte chansa och avboka. Så länge jag var hemma höll jag hela armen högt för jag trodde att det skulle sluta att blöda snabbare då. När jag körde fick jag i varje fall försöka hålla handen lite högre. Jag stödde den mot ratten och höll den så att mötande trafikanter inte trodde jag satt och gjorde fula gester åt dem.

Jag har fortfarande en gummituta över fingret idag, så jag inte ska få in något skräp i såret, men jag har i varje fall inte ont mer.

Midsommarfirande

I år var första gången på många år som vi inte firade midsommar tillsammans med Rasmus. Hans föräldrar var här precis som alla andra år, men Rasmus firade tillsammans med sina kompisar. Det tar nog lite tid innan jag vänjer mig vid det, men givetvis är jag glad över att han har bra kompisar som han trivs tillsammans med. De är inga latmaskar precis. De är ute och promenerar runt i samhället och träffar på många nya kompisar och även en del av sina gamla lärare. Det verkar som Pokemonjakten har startat igen med ett lite annorlunda upplägg. Han ringde mig en kväll och berättade att de hade gått 1,5 mil.

Vädret var perfekt i helgen och vi kunde sitta ute på altanen och äta. Maten smakar av någon underlig anledning så mycket bättre utomhus. Någon midsommarstång hade vi inte. Jo, nästan. Mellan brädorna i altangolvet har en tistel växt upp. Jag har låtit den stå kvar för jag ville se hur hög den kunde bli. Nu blommar den snart med lila blommor och det passar bra, för på andra sidan altanen växer prakttry som blommar i rosa. Jag gillar när det är färgmatchat.

Denna veckan ska jag storstäda altanen och golvet ska högtryckstvättas innan det oljas. Då blir jag nog tvungen att dra upp tisteln, men innan dess ska jag mäta den. Jag återkommer med längdresultatet senare.

Livets skola

Jag har lärt mig att jag har mycket kvar att lära. 

Ingen kan och vet allt. Den som tror det lurar bara sig själv. Vilken tur att vi inte är några allvetare från början. Det är ju det som sätter extra piff på tillvaron när man lyckats lära sig något nytt. Är man intresserad och nyfiken finns det så mycket att upptäcka. 

Hjälpsam personal på Bauhaus

Vi har grus i vår ingång och det har fungerat bra i mer än 40 år. Det kommer upp något enstaka ogräs då och då, men då duschar jag med ättika och det försvinner fortare än kvickt. När det lades ny asfalt på gatan utanför vårt hus blev det tyvärr inte så lyckat. Asfaltkanten är nästan 2 cm högre än vår infart, och när det regnar bildas det stora pölar där. Efter en natt med mycket regn får jag ta på mig simfötter för att kunna hämta tidningen i brevlådan. Det är mycket irriterande och vi diskuterade hur vi skulle kunna bli kvitt problemet. Vi bestämde att vi skulle fylla upp med bergkross, som är lite grövre än vanligt grus. Bauhaus i Hyllinge säljer makadam, bergkross, stenmjöl och trädgårdsjord i lös vikt, och det var dit jag begav mig. Intill de här högarna stod parkerat en liten maskin med skopa framtill. Jag misstänkte att de hade den för att lasta i släp när man handlade. Det var inte aktuellt för min del, för jag ville bara ha några spannar.

Jag stegade in i butiken och undrade ifall det gick att köpa bara en liten mängd bergkross. Det var helt ok, och en ung kille följde med mig ut. Jag hade tagit med mig en skyffel också, men det var onödigt. Killen lastade själv i spannarna och sen vägde han det i skopan. När det var klart lyfte han in allt i min bil. Det enda jag behövde göra var att gå in och betala. Vilken service!

Några dagar tidigare var vi i samma butik och köpte en toalettstol. När vi stod där och tittade kom en ung tjej fram och undrade ifall vi behövde hjälp. Vi hade redan bestämt oss för vilken modell vi skulle köpa, och nu var det bara att lasta den i kundvagnen. Kruxet var att stolarna stod staplade ganska högt. Helt plötsligt dök ännu en av personalen upp och de hjälptes åt att lyfta ner stolen i vår vagn. -"Säg till i kassan att de ringer mig när ni har betalat" sa tjejen, "så kommer jag och hjälper till att lyfta in i bilen." Vi var lika förvånade både Göran och jag. Det hör inte till vanligheterna att man träffar på så hjälpsam personal. Tänk om alla butiker var lika serviceinriktade.

Konstaterande

Att ha sunt förnuft är ingen gåva utan ett straff eftersom du måste umgås med så många som inte vet vad det är. 

Jag vet inte om sunt förnuft räknas som omodernt numera, för idag måste tydligen allt analyseras och göras mycket besvärligare än nödvändigt.