Post i olika former

Jag såg på en fotoutmaning att ett av deras teman var Filmtitel. Den här bilden tycker jag gör bra reklam för filmen You´ve got mail med Meg Ryan och Tom Hanks.

Tänk så mycket post och mail man får som är helt onödigt. Det är gratistidningar och reklam om än det ena än det andra. När jag var barn var det oftast dörrförsäljare som kom och ringde på. De sålde dammsugare, böcker och tavlor i regel. Jag minns särskilt en bokförsäljare som ville sälja ungdomsböcker där det var insprängt lite engelska ord här och där. Det skulle vara så bra för de elever som precis börjat läsa engelska påstod han. Min far sa att han kunde komma tillbaka senare i veckan, för han ville först höra vad min lärare tyckte. Läraren dömde ut böckerna totalt, och det visste nog den här försäljaren om sen tidigare, för han dök aldrig upp mer. 

Visserligen var det inte jag som tog hand om posten när jag var barn, men jag har inget minne av att det var en sån massa reklam. Mycket av det som kommer hit bär jag direkt från postlådan till tidningsfacket i soptunnan. Vilket slöseri! Jag skulle ju kunna sätta upp en dekal med texten Ingen reklam, men en del av reklamen är inlagd i dagstidningen, så det gör inte mycket nytta. Det drösslar in ännu mer reklam på datorn, men där är det enkelt att bara klicka på deleteknappen så hoppar det själv direkt till papperskorgen. 

Det är sällan man får ett vanligt brev numera. Jag kan inte påstå att jag själv är så flitig med att skicka brev. Det blir mest mail på datorn. Billigt och snabbt. De enda brev jag får är i regel räkningar eller påminnelser om en läkartid, tandläkartid eller bilbesiktning. Häromdagen fick jag däremot kul post. Det var ett litet brunt paket. Jag visste med en gång att en räkning kunde det i varje fall inte vara. När jag såg avsändaren visste jag direkt vad det var. För ett tag sen var jag med i en bokutlottning hos Raija och jag hade en sån tur att jag vann. Jag har börjat på att läsa den och den verkar bra så här långt. Tack Raija för boken!

Grattis på 1-årsdagen

Idag fyller vår lilla prinsessa 1 år. Hon är nummer två i ordningen av mina barnbarn och den enda flickan. Hon döptes till Zoé, Alexandra, Katarina. Alla tre namnen härstammar från grekiskan och Zoé betyder liv. Eftersom Zoé bor i Luxemburg är det praktiskt att namnet går att uttala på de språk som talas där; nämligen luxemburgiska, tyska, franska och engelska. Än så länge har hon ett eget språk, men på hennes dagis pratas det franska, så hon kommer naturligtvis att snappa upp en del franska ord och uttryck. Hemma hör hon bara svenska så det kommer säkert att bli lite blandad kompott. Det ska bli spännande att höra när hon börjar prata "på riktigt" om det första ordet blir på svenska eller franska.

Jag har inte haft nån energi idag......

....men jag tycker ändå det är väldigt viktigt att göra det man har planerat.

Caféflytt

Det blev ingen större tillströmning till det nya matstället jag öppnade på baksidan i trädgården. Bara ett fåtal fåglar flög dit. De flesta envisades med att besöka stamfiket utanför köksfönstret. I och för sig är det bättre ur fotograferingssynpunkt. När jag äter frukost har jag alltid kameran beredd i fönsterkarmen. Jag bestämde mig alltså för att flytta alla godsakerna till det gamla matstället.

Där satt redan en hel del på kö och väntade när jag levererade bakverken.

Det dröjde inte länge innan både rödhake och talgoxe lät sig väl smaka av jordnötskottarna.

För första gången på länge kom även en stenknäck på besök och högg in på tårtan. Ibland liknade den en gräddtårta, så då fick jag gå ut och borsta bort lite snö.

På torsdag är det Alla Hjärtans Dag, men det är väl tveksamt om det här hjärtat räcker så länge. 

Koltrastarna brukar hålla sig på marken och äta av det som hamnar där, men de var väldigt nyfikna på kottarna. Det såg så kul ut när de skulle smaka på dem. De är ju aningen tyngre än de andra cafégästerna, så när de satte sig på spireagrenarna så gungade de betänkligt. Det tog lite tid innan de fick in balansen, men sen var de flitiga besökare bland häckkottarna. Både herr och fru Koltrast verkade gilla dem, så det receptet kan jag säkerligen fortsätta med.

Rasmushelg

Rasmus har sovit över här två helger på rad. Han kunde inte förstå varför jag inte såg på Melodifestivalen. Enligt honom är det ett måste. Det gjorde jag alltid förr, men när TV ändrade om och började med alla dessa deltävlingar före den riktiga finalen, så tröttnade jag. Sååååå  väldigt många låtar tyckte jag inte de lyckades få fram, så att det kunde fylla ut fyra deltävlingar. Ska jag vara helt ärligt så tycker jag inte alltid att det är nån vidare klass på finalbidragen heller. Men smaken är helt klart olika. De här två sista helgerna har jag däremot sett samtliga bidrag. Än har jag inte hittat nån favorit, men det är ju två tävlingar kvar. De två programledarna tycker jag däremot sköter jobbet helt perfekt.

När jag var liten åkte jag ofta till min farmor och farfar och det roligaste jag visste var att få sova över hos dem utan föräldrar. Mina egna barn har i alla år åkt till sin mormor och morfar, och tyckt att det varit toppen. Det är riktigt roligt att Rasmus är inne på samma linje och gillar att vara hos oss. Jag tror alla barn mår bra av kontakten med någon från en äldre generation, som då har all tid i världen att ägna sig åt dem. Speciellt idag i vår stressiga tid.

Han gillar att snoka runt i mina hobbyrum och Görans snickarrum. "Ert hus är så kul", brukar han säga. Antagligen för att vi har plats att spara på en massa saker, som alltid kommer till nytta någon gång. Varje gång hittar han nåt material han kan tillverka något av. Den här helgen blev det ett visir. Jag hade lagt undan en gammal ostkupa, som inte alls var så praktisk som jag trodde när jag köpte den. Plastkupan passade perfekt framför ansiktet. Sen var det bara att mäta lite gummiband och tejpa fast med silvertejp. Ifall hans föräldrar är lika roade av allt han plockar med sig hem, vet jag förståss inte. Men jag tycker det är väldigt bra när det blir lite ruljans bland mina bra-och-ha-grejer.

Om en vecka är det sportlov här i Skåne och då har Rasmus bokat in sig hos mig i några dagar. Förhoppningsvis får vi behålla den lilla snö vi har över lovet. Det är betydligt roligare att vara ute då. I förmiddags tog vi en tur i skogen och pulsade runt i snön innan han skulle åka hem. Man hinner med en hel del de gånger han sover över, för han är väldigt morgonpigg. Jag har helt kommit ifrån det där med att vakna på beställning, men det känns helt ok när Rasmus är här. Det gäller att utnyttja tiden så mycket som möjligt. Och i morgon är det måndag och skoldag igen och då kan jag sova så länge jag vill.

Utefika

Så här mycket snö har vi inte nu och har inte haft på hela vintern heller. Den här bilden tog jag för något år sedan. Rasmus sitter och väntar på en mugg varm choklad. Det är mysigt med vinterfika. Det är det säkert många som tycker....fåglarna t.ex. Vi har en hel del som kommer och äter hos oss, men det är mestadels pilfinkar och koltrastar. Rasmus och jag bestämde oss för att ställa till med eftermiddagsfika för de flygande gästerna nu i helgen. Det var mycket enkelt. Man smälte kokosfett och blandade i fågelfröblandning. Sen skulle det bara hällas i formar för att stelna.

Vi "bakade" en rejält stor kaka, för vi visste ju inte hur många som kom på kalaset.

För säkerhets skull gjorde vi ett par i hjärtformar med och det viktigaste av allt...... Rasmus specialare. Det är grankottar som han brer jordnötssmör på och rullar i fågelfrö. Väldigt populärt har vi märkt. Smöret och pålägget räckte även till tre torra brödskivor.

Framför duvhuset växer en stor thuja och i den hängde vi upp hjärtan, kottar och äpplen. Det påminde lite om en julgran. Framför satte vi cafébordet och där placerades tårtan och det som inte fick plats att hänga. Nu hoppas vi bara på att det ska spridas från näbb till näbb att det är gratis fika på Mormors café.

Vad har hänt?

Jag har tyvärr inte varit så flitig med att promenera de sista dagarna. Men det betyder inte att jag har legat i soffan och käkat praliner......eller lakrits då i mitt fall. Det är det godaste jag vet. Vi har haft barmark några dagar och det har varit ett ljuvligt väder, men i natt kom det mer snö. Bilen var alldeles täckt av snö i morse när jag tittade ut. Solen sken från en klar himmel och det blev nästan lite julkortsaktigt. Jag kände hur jag längtade ut i skogen, så jag plockade på mig ytterkläderna, snörade på gåskorna och gav mig iväg. Oj, vad det kändes tungt! Det brukar alltid ta emot lite mer när man pulsar i snön, men inte så här mycket. Och såååååå mycket snö har det inte kommit. Inte kan väl kondisen försämras bara på några dagar? Kanske jag har en infektion som ligger och lurar nånstans i kroppen? Jag ångrade att jag inte tagit stavarna med idag, för jag hade verkligen behövt något att stötta mig på. Det blev en minimal spatsertur. När jag släpat mig hem var det bara sängen som hägrade. Jag hoppas det bara är en tillfällig svacka, en sån som de stora sportstjärnorna hamnar i ibland.

Ikväll kommer Rasmus, för han tyckte att han kunde sova över här. Då dröjer det nog inte länge innan jag är kurerad. Barnbarn är som fetvadd. Mjuka, varma och goa och hjälper mot alla krämpor.