Svartbygge

Koltrastarna trivs i vår trädgård. Vi har en thujahäck som är 50 m lång och 2 1/2 m hög, så det finns gott om plats för dem att bygga sina bon. Det gör de också varje år, men ibland är det några som hellre vill bosätta sig på "gräddhyllan" (under taket på altanen) Detta har hänt några gånger och vi har blivit lika överraskade varje gång. De jobbade bara när vi inte var i närheten så vi upptäckte det inte förrän honan låg i boet. Då ville vi inte oroa henne eftersom vi inte visste ifall hon hunnit lägga några ägg. Så hård kan man inte vara. När ungarna växt och hoppat ner från boet, så var det rena dagiset på vår altan. De sprang fram och tillbaka och smutsade ner nåt makalöst. Jag måste säga att jag var gladare när de flyttade hemifrån än när mina egna barn gjorde det. Vi försöker numera  vara uppmärksamma på om det kommer några som går i byggtankar eftersom vi gärna vill använda vår altan själv.

Nu är det visst bobyggartid igen. När jag plockat in sängkläderna jag haft till vädring såg jag att en koltrast satt på vädringsstället och tittade in på mig. Han hade näbben full med kvistar och rätt som det var flög han upp under altantaket. 

Snabbt ut från altanen igen och lika snabbt tillbaka.....den här gången med en stor tuss mossa. Huvudet syntes knappt bakom alla mossa. Då gick Göran ut och drog ner boet. De hade inte hunnit så långt på det. Under tiden som Göran höll på med det kom koltrasten tillbaka med ännu mer mossa och satte sig på altanräcket. Där satt den kvar precis som om den väntade på att Göran skulle bli klar så han kunde få fortsätta bygga. Till slut gav den ändå upp och flög iväg. Skönt, tänkte vi.

Men vi drog en lättnadens suck alldeles för tidigt. Bara en timme senare var både hane och hona igång med sitt byggande igen....på andra sidan bjälken ca 30 cm bort. De såg nästan ut som de hade stora hattar med en massa dekorationer på huvudet, för de var helt gömda bakom mossa, grenar och vissna blad. Det blev för Göran att ge sig ut och riva även det svartbygget. Vi skrattade åt det hela och undrade vem som var envisast och skulle avgå med segern...Göran eller koltrasten. När Göran tagit bort fem påbörjade bon tröt tålamodet och han rullade ihop nät och kilade in under altantaket. Både honan och hanen kom åtskilliga gånger och flög upp mot taket, men fick vända igen. De satt en stund på altanräcket och sen gjorde de ett nytt försök. Detta hände några gånger, men nu verkar de ha insett att de inte är välkomna på vår altan.