Choklad är billigare än terapi och du behöver inte ens beställa tid.
Terapi låter så pretentiöst. Egentligen är det bara att man sitter och pratar med en annan människa som lyssnar och inte avbryter och börjar prata om sig själv hela tiden. Det kanske inte fanns lika stort behov av samtalsterapeuter förr, eftersom man brydde sig mer om sina medmänniskor då. I varje fall var det så där min farmor och farfar bodde. Det var visserligen en liten by, och det skvallrades en del, men ingen behövde känna sig ensam. Tänk som det är för en del personer idag. De bor och är omgivna av hundratals andra människor och känner sig ändå helt ensamma i hela världen. Då måste det vara något som är fel.
Godmorgon!
SvaraRaderaVärlden runt om oss har blivit "hårdare" .
Ingen som bryr sig längre!Tyvärr!
Med citron gick putsningen som en dans!
Ha en bra dag!
Kram!
Många är kanske rädda för att "störa", men det är ändå bättre än att helt nonchalera.
Raderadet gäller att hitta sin terapi :)
SvaraRaderaJa, huvudsaken är att det känns bra.
RaderaJag tror att det handlar mycket om rädsla när folk är rädda för att "störa". Rädsla hos dem själva. Förr hade man en annan förhållning till sina grannar och nära, kära. Eller kanske jag har fel, för jag upplever att oerhört många har hört av sig på många olika sätt till oss...nu när vi själva blev "drabbade" av sjukdom. Det är absolut bättre att "störa" än att helt nonchalera.
SvaraRaderaChoklad är ju aldrig fel för den delen :)
Man uppskattar verkligen att "bli störd" i vissa situationer, för då får man annat att tänka på.
RaderaSäkert är det så Gunnel, vi på himmet märker det då människor som bott ensamma under lång tid och inte haft någon medmänsklighet överhuvudtaget. De blommar liksom upp på nytt när de kommer till oss vilket är helt underbart. Vi människor är flockdjur och mår dåligt av att vara ensammast i världen... Ha en fin söndag!! 💙
SvaraRaderaPåtvingad ensamhet är en pina.
RaderaDet är hemskt att man inte bryr sig om sina medmänniskor längre :( Man hälsar ju knappt på sin granne!
SvaraRaderaSkickar dig en stor och varm kram!
Tack! Världen är hård.
RaderaDet är nog många som känner sig otroligt ensamma. Samhället och familjebilden har förändrats mycket och inte alltid till det bättre.
SvaraRaderaKram, Ingrid
Empatin har minskat katastrofalt.
RaderaVilka sanna fina ord. För visst är det så.
SvaraRaderaVi borde lära oss att mer lyssna till våra medmänniskor, och, att bry oss. Så mycket bättre skulle inte vår värld bli då.
Tack för det nya ordet som du lärde mig idag. "Fylleriövningar", det stämmer så precis. Jo, jag vet, du skrev det som tre ord. Men det var roligt.
Hoppas att du får en fin dag.
Varm kram till dig.
Så glad man blir när någon visar lite medkänsla.
RaderaKloka ord, Gunnel" Det är en del som faktiskt var bättre förr - tror man hade mer tid för varandra då. Nu bor vi allt närmare varandra och känner oss ändå allt ensammare ... visst är det konstigt.
SvaraRaderaKram
Det är så mycket runt ikring som pockar på uppmärksamheten. Mobil och dator är stora bovar, men det går ju att använda dem med måtta.
RaderaDet är inte ofta som folk kommer så där helt apropå, utan man måste bjuda. Dagens barn kommer sällan för att sälja något, för de känner inte de som bor i de där huset.
SvaraRaderaJa tänk vad tiderna förändras.
För mig är det verkligen främmande att inte hälsa på grannar och andra medmänniskor.
Kramar ifrån ett april-väder-busigt Kronoberg.
Kanske är tillvaron lite mer mänsklig på mindre orter. Men det borde inte var några svårigheter att ha det så i städerna heller.
RaderaJag instämmer i att du nämner en stor sanning i den bloggtexten. Jag tror att dåtid var mer på gott än ont när det gäller mycket. Tänk om man kunde ta det bästa av varje "tid". Istället för att hoppa mellan olika diken.
RaderaSöndagskram Bosse
Det tycker jag hade varit bra om man bara hade plockat det bästa från var tid. Allt är inte bra bara för att det är nytt.
RaderaAMEN! Det är tragiskt att det ska vara så. Ju större stad desto fler ensamma människor. En konstig ekvation! Kram
SvaraRaderaMycket konstigt! Men om alla tänkt till lite extra nån gång hade det kanske blivit annorlunda.
RaderaHej Gunnel! Nu har jag anlänt, länge sedan, jag tänker läsa in mig lite också bakåt.Kul å vara här igen! Du har poäng i ditt inlägg här!
SvaraRaderakram
Härligt och höra från dig igen.
RaderaDagens samhälle handlar tyvärr väldigt mycket om yta och prestation. Många vill inte höra talas om ensamhet, sjukdom och sorg. Det går inte ihop med succé-bilden man vill visa utåt. Dessutom, ju fler människor vi har omkring sig desto ensammare kan vi känna oss. Sedan har inte alla talangen att lyssna. Jo, om de får lyssna på sin egen röst. Minns inte vem som på ett ungefär sagt det så klokt: "Det finns en tanke med att vi har två öron men bara en mun."
SvaraRaderaKram från "april-igt" norr!
Det var klokt sagt. Tyvärr är det inte många som kan lyssna när någon annan pratar utan avbryter gärna.
RaderaDet ligger mycket i det du skriver. Visst kan det vara så?
SvaraRaderaDet är väl så många vill ha det kanske . Sen vill vi ju inte störa andra människor. Men visst var det annorlunda förr.
Kram från mig
Det är en svår balansgång, men att engagera sig för en annan människa som man ser mår dåligt, tror jag aldrig kan vara fel.
RaderaNog är det galet allt! Jag möter så många äldre, väldigt ensamma människor i mitt jobb och det är så sorgligt, ofta tänker jag att det var synd att "ålderdomshemmen" försvann.
SvaraRaderaJa, det fanns väldigt mycket omtanke och förståelse för äldre förr. Det är dåligt ställt med det nu.
Radera