Första advent

Idag är det första advent och jag har tänt det första ljuset i min adventsljusstake med änglar. Äntligen är novembermörkret slut. Jag har plockat ut alla elljusstakar från sina lådor och nu lyser det så fint i mina fönster. Julen är den helg på året som jag gillar allra bäst. Ända sedan jag var barn har jag tyckt om att julpynta. Vi brukade göra smällkarameller med en påklistrad bokmärkesängel som vi hängde i julgranen. Min syster och jag samlade på bokmärken och jag var särskilt förtjust i dem med änglar...helst glitteränglar. När jag tänker efter så har jag nog alltid varit lite svag för änglar.

Min änglaljusstake har jag haft i en del år nu. Den flyttas runt lite mellan rummen. På morgonen står den tänd på köksbordet när jag äter frukost och får stå kvar där ända till kvällen.....inte med ljusen tända förståss. Då tar jag den med mig in i TV-rummet och ställer den på soffbordet. Levande ljus har en avstressande inverkan, och det behövs nu så här nära jul.

Underskatta inte värdet av Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra.

Adventskalender

Nu är det snart dags att öppna adventskalendern. När jag var barn hade jag en papperskalender och det var två luckor som jag alltid visste vad som fanns bakom. Det var den 13:e och den 24:e december. Den 13:e var det antingen en ensam Lucia eller ett helt luciatåg och på julafton var luckan aningen större än annars och när man öppnade den fick man se en bild på Jesusbarnet i krubban. Mina barn hade också papperskalendrar till en början, men sen broderade jag var sin paketkalender till dem och något år hade de även en chokladkalender, som var väl så populär. I år kommer Zoé att använda sin mammas gamla paketkalender för första gången.

Det finns ett stort utbud av kalendrar ute i handeln med Legofigurer och andra slags leksaker, smink för de som gillar det och det finns t.o.m. adventskalendrar för vuxna. Jag hoppas att Göran skaffar en till mig. Det är så kul att öppna paket. Han får gärna snickra ihop en egen kalender åt mig. Den måste var lite större så han får plats att fylla luckorna med skor, väskor, mössor, smycken, böcker och allehanda andra bra-och-ha-grejer.

En del bloggare är så flitiga och gör kalendrar nu till jul för sina läsare. Ingrid på Gotland hade ett år en tävling på sin blogg, som jag faktiskt vann. Vilket jobb hon la ner på att hitta på frågor, kontrollera svar och skriva upp en lista så vi hela tiden visste vilken placering vi hade! Jag var och är fortfarande mycket imponerad av hennes energi. Så mycket jobb tänker inte jag lägga ner, och det blir inte heller någon tävling, men jag tänkte det skulle var kul att varje dag i december ha en lucka med ett inlägg som knyter an till änglar. Jag tycker mycket om änglar och speciellt inför julen flaxar det rejält i mitt hus av både köpta, "fådda" och egentillverkade änglar.

Vi lånar mer

Snart är nog Thanksgiving helt etablerad som helg i Sverige, och nu kommer fortsätttningen. Idag fredag är det Black Friday i USA. Det är den stora shoppinghelgen där, ungefär i stil med vår mellandagsrea. En förklaring till namnet är att affärerna denna dag vänder sina försäljningssiffror från rött (förlust) till svart (vinst). Öppettiderna är från tidigt på morgonen och ibland redan från midnatt till fram emot 23.00 på kvällen. Det är ingen officiell ledig dag, men skolorna är stängda och de flesta är lediga från sina jobb.

I fjor började en del affärer annonsera om samma sak här i Sverige och i år fortsätter det. Jag har läst om Black Fridy sale och Black Friday offer så jag blir alldeles snurrig. Hade det inte lika gärna kunnat heta fredagserbjudande eller fredagsrea? Då är det kanske bäst att vi ändrar namn på mellandagsrean också, så att alla förstår vad det är. Om det nu är så att vi ska ha den här reatraditionen, tycker jag den ska vara precis som i USA. Alla skolor stängs och även de flesta arbetsplatser. Annars blir det bara halvdant.

Inlånat från USA

Jag läste i tidningen idag om Thanksgiving. Det är en amerikansk högtid som firas fjärde torsdagen i november. Först och främst firar man den för att tacka för skörden, men även till minne av den grupp puritanska pilgrimer som med skeppet Mayflower år 1620 kom till det som sen skulle bli USA. Otaliga filmer och TV-serier har visat Thanksgivingfirandet. Det är lika stort som vårt julfirande och en riktig "äthelg". Här i Sverige är många inspirerade av amerikansk kultur och tradition. Halloweenhelgen blir större för vart år som går och har blivit den stora maskeradhelgen. Det är sällsynt att få se en påskkäring idag, men monster och annat hemskt träffar man alltid på till Halloween. Lite konstigt är det att bara amerikanska helger blir så populära här. Vi har många invandrare från olika länder i världen, men jag kan inte komma på någon av deras firarhelger som vi har tagit till oss.

Traditioner som kretsar kring mat har lätt för att bli omtyckta, så nu säljs det kalkoner i massor. Hos Ingelsta kalkon sker 70-80 % av försäljningen under oktober, november och december. Jag har firat en riktig amerikansk Thanksgiving för två år sedan. Då var vi i Dallas för att vara med på Daniels dop. Anne, min sonhustru, hade köpt en kalkon på 12 kg!!!! En sån bjässe hade jag aldrig kunnat få in i min ugn. Hon var uppe tidigt på morgonen och satte in den och sen höll hon på att laga mat nästan hela dagen. Vi blev bjudna på mos på butternutpumpa som hon smaksatt med farin, vanligt potatismos, bakad sötpotatis, majskolvar och en gryta på gröna bönor som var otroligt god. I stället för sås serverades sky. Chefen på Ingelsta föreslog brun sås och potatis till kalkonen, men där måste jag protestera. För det första tycker jag inte om vanlig kokt potatis och man måste inte ha brun sås till allting.

Till efterrätt gjorde hon två pajer; en pecannötpaj och en pumpapaj. Det vattnas i munnen på mig bara jag tänker på det. Anne skrev upp alla recept till mig, men än har jag inte lagat något efter dem. Jag tror jag väntar till nästa gång hon kommer hit på besök. Hon är alldeles säkert mycket bättre på att laga de här rätterna än vad jag är.

Det skulle var roligt att veta om det finns något land i världen som importerat en svensk firarhelg som t.ex. Midsommar med dans kring Midsommarstången eller Luciafirande med Lucia, tärnor, pepparkaksgubbar och tomtar i en lång rad.

Årets julklapp

Årets julklapp blir troligtvis ett aktivitetsarmband. Det ser ut som en digitalklocka, men på det kan man avläsa hur många steg man tar, hur många kalorier man sätter i sig och hur många timmar man sover bl.a. Det finns givetvis många olika märken och med olika funktioner beroende på priset.

För många år sedan så bestämde vi vuxna att det fick bli slut med julklappsköpandet. Endast barnen får julklappar, och då blir det bara tre stycken man handlar till. Det är helt tillräckligt. Lite överraskningar har vi ändå kvar. Vi började i stället med att spela julklappsspelet. Var och en köpte en julklapp och sen spelade vi om dem på julaftonen. Ibland var det lite svårt att veta vad man skulle köpa. Julklappen skulle ju passa till vem som än fick den. Då kom vi på att vi kunde leka Hemliga tomten i stället. Alla namn på de som firar julafton tillsammans skrivs på små lappar som viks ihop och sen drar var och en ett namn ur den högen. Då får man veta vem man ska köpa en present till. Det är lite lättare, för då kan man leta efter något som man vet den här personen tycker om. Så ska vi göra i år också, men även spela julklappsspelet, eftersom vi alla tycker det är så spännande.

Jag är otroligt glad att jag redan har ett aktivitetsarmband, när vi nu har slutat ge varandra julklappar. Då missar jag ändå inte att bli ägare till Årets julklapp. Jag fick det i födelsedagspresent när jag var i Dallas.
Det blir lite extra press när man ser svart på vitt hur flitig eller lat man varit under dagen. Jag behöver lite den sortens pekpinne.

Jag har ännu ett armband som jag är väldigt förtjust i.....inte bara för att det är en sådan vacker färg på det, utan för att det är min favoritdesigner som har tillverkat det, nämligen Rasmus.

Svåra frågor

Jag fick en utmaning av Ami att svara på fem olika frågor. Det blev till att tänka efter lite innan jag kunde svara på dem, för det var inte helt lätt.

1. Vilket livsmedel kan du inte klara dig utan?

Svaret är tveklöst frukt och grönsaker. Jag äter väldigt mycket av båda sorterna...inte för att det är nyttigt, utan för att det är gott. De flesta fruktsorter gillas men äpple och banan är favoriterna. Bland grönsaker är det morötter och brysselkål. Det låter kanske lite präktigt i överkant, men jag lovar att präktigheten försvinner längre fram på dagen, och när det blir kväll och sent på natten så är jag precis som vanligt. När jag sitter där i min ensamhet och tittar på deckare och annat skoj så åker godiset fram.

2. Godaste efterrätten?

Det var en svår fråga. Jag måste nog smaka mig genom ett antal först innan jag är helt säker på det. Ska försöka komma med ett svar senare.

3. Vad tränar du helst en dag då du har all tid i världen?

Nu önskar jag att jag kunde svara motionscykling eller stavgång eller nåt annat nyttigt, men då ljuger jag. Visserligen har jag både motionscykel och stavar som jag kan använda, men de står så illa till, så jag kommer inte åt dem. Jag får nog i stället säga att jag tränar på att sy, sticka eller virka efter något nytt mönster, som jag inte testat tidigare.

4. Bästa träningsredskapet?

Det blir givetvis mina symaskiner och stickor och virknålar.

5. Vad är du tacksam för just nu?

Det är en hel del, men en sak som jag tycker är väldigt viktig är att jag trivs som jag lever nu. Det är otroligt skönt att få bestämma över sin egen tid och hinna göra allt roligt man vill. Jag har aldrig fasat för att bli pensionär och trott att det skulle bli långsamma dagar. Mina dagar bara svischar iväg, känns det som. Även när jag jobbade hade jag tusen idéer om vad jag ville göra när jag var ledig. Jag har alltid trivts med mitt jobb, men det har aldrig varit mitt enda intresse, så jag längtade faktiskt efter att bli pensionerad. En del som redan var pensionärer försäkrade mig att jag skulle snart börja längta tillbaks till jobbet, men jag förklarade då att om jag någon gång skulle känna på det viset, så skulle jag gå och lägga mig tills anfallet gått över. Jag håller fullständigt med den person som sa att man lever inte för att jobba utan man jobbar för att kunna leva.

Förbryllande

Ibland när jag säger vad jag tänker, så märker jag att så tycker jag inte.

TV-kalendern

Snart börjar ett TV-program som många förutsätter ska vara något som får om inte alla så åtminstone många att gå i taket....nämligen Adventskalendern. Första gången vi kunde se ett adventskalenderprogram på TV var 1960 och då hette det Titteliture. Det startade redan i november eftersom första advent inföll då precis som det gör i år. TV visades inte på onsdagar så det blev ändå 24 program. Det enda jag minns av det programmet är den lilla flickan med sin tomteluva på huvudet. Handlingen har jag helt glömt bort och jag minns inte heller vilken reaktion programmet fick.

I 54 år har den här "serien" gått och när jag tittade på listan så kände jag igen ovanligt många av dem. Så länge mina egna barn tittade på programmen var jag också mer aktiv, sen blev det lite mer sporadiskt. En del program har anmälts till Granskningsnämnden för att ha innehållit svordomar, vandalism och ockultism. Verkar som helt vanliga TV-program, som barn kan titta på vilken dag som helst. Kalendern ska passa barn från fyra år och upp i tonåren. Det kan bli ganska knepigt. En lösning hade kanske varit att göra en speciell kalender för mindre barn och en som intresserade de lite större. Jag förstår att det aldrig kommer att bli så eftersom det blir för dyrt.

Visst är det bra att människor reagerar och bekymrar sig om barnens väl och ve. Nu är det nog inte helt ovanligt att tonåringar sitter och tittar på Paradise Hotel, Big Brother, Andar finns dom? och allt vad de heter. I jämförelse med de programmen är julkalendern säkerligen ganska tam.

Nu får jag skynda mig

Jag var så nöjd när jag tittade på mitt lilla apelträd för ett tag sen. Det var smockfullt med små frukter. Meningen var att jag skulle plocka en del och ha till juldekorationer. Idag när jag tittade ut genom fönstret blev jag aningen förvånad. Det var inte så mycket kvar för mig att plocka. Visserligen har jag sett att koltrastarna hållit till i trädet, men att de var så glupska trodde jag inte. Jag får ge mig ut och ta det jag behöver nu.

Småfåglarna är flitiga besökare i vår trädgård och det uppskattar jag. Vi har även satt upp fågelbordet som vi brukar ha vid ingången. Det såg lite konstigt ut till en början, för det var bara pilfinkar som samlades där. Alla andra sorter som talgoxe, blåmes, grönfink osv. höll sig till matkorgen på framsidan. Där är det lite mer lummigt och ombonat och syns inte från gatan. Enda chansen att få en glimt av dem är om man tittar ut genom vårt köksfönster.

En dag såg det ut som om det låg en pälsmössa i korgen, men det var bara Kurre som var lite hungrig. Eftersom fåglarna är lika förtjusta i solrosfrön och jordnötter som han, så tänkte vi att det kanske var bättre om han fick en egen matstation. Göran letade på nätet och hittade en bild som han gjorde en ritning efter. Nu hänger en jättefin matstation till Kurre på en stor buske, men än har vi inte sett honom där. Talgoxarna däremot är väldigt nyfikna och är och hackar på glaset dagligen. Det ser klart väldigt frestande ut med så mycket frön och nötter i skyltfönstret. Nästan som att stå utanför en godisbutik och spana in på allt gott de skyltar med.

Nu flyttar jag

Igår flyttade jag ut det mesta från köket. Det tog sin lilla tid. Först var jag tvungen att plocka ut allt ur vitrinskåpet och bokhyllan. Affärsdisken lyfte jag bara av lådorna på. De får jag sortera senare. Jag hade en del kopparsaker som hängde på väggarna också, men nu är det bara spik och skruvar kvar, och det tar Göran hand om. Vi hjälptes åt med möblerna, för jag är inte lika energisk nu längre så jag ger mig på att flytta dem på egen hand. Det går i och för sig jättebra om man lyfter upp en liten bit och petar in en handduk där. Sen är det bara att skjuta möbeln framför sig....under förutsättning att det inte ligger mattor i vägen. Mina döttrar har tagit efter och gör på samma sätt när de möblerar om. De har båda två ärvt mina ommöbleringsgener. När jag var ung var jag stark som en björn och skulle lätt kunnat bli tyngdlyftare, men med åren så har styrkan mattats av och jag är inte längre den superstarka kvinna jag en gång var.

I dag är det slipning av väggarna som står på dagordningen. Alla tapetserargrejer är på plats och det  är tack och lov inte så många väggar i köket som ska tapetseras. Köksskåpen täcker nästan två hela väggar. Köksmöblerna har vi fått sätta lite överallt i de andra rummen, och det kommer nog att bli problem med att hitta vissa saker. Det är jag ganska van vid, så det är inget jag hetsar upp mig över.

När vi tapetserade köket senast var det väldigt modernt med tapetbårder. Jag har nu en ljus tapet med små grå prickar på och mitt på väggen är en mörkare grå bård med vinflaskor och lite kopparsaker på. Den är mycket snygg, tycker jag, men jag är ändå lite trött på den. Det är ganska svårt att placera det man vill hänga på väggen när man måste ta hänsyn till en bård. Jag har så många ideér i huvudet nu om vad jag vill ha på väggarna. Det ska bli mycket kul att ändra om en aning. Tiden är helt perfekt, för när allt är klart kan jag börja hänga upp julgardiner och sätta fram alla julsaker jag ska ha i köket. Jag ser framför mig hur ljuvligt juligt det kommer att bli.

Saffran

Det skrivs om olika forskningsprojekt som är mer eller mindre intressanta...för mig dvs. I de flesta fall är reportagen sådana att jag med en gång tänker att det stämmer säkert inte men detta litar jag blint på. Nu var det en undersökning som gjorts med safffran. Det fanns bevis på att man blev pigg och glad av saffran och det fanns klart då piller och köpa. Varför inte i stället hålla sig till den äkta varan? Det måste väl vara bättre än allt kemiskt?

Snart är det Lucia och då bakar nog de flesta saffransbulllar. Det gör jag också....men jag bakar saffransbullar året om....och har gjort så i alla år vad jag minns. Jag blev lite förvånad en gång när jag en sommar för många år sedan ville köpa saffran i en butik. Expediten tittade lite underligt på mig och sa en aning överseende: -"Nej, det har vi inte för det använder man bara till jul." Vem har bestämt att det bara ska användas då? Givetvis kan man äta saffransbullar när som helst på året, precis som att man äter ägg fastän det inte är påsk, eller risgrynsgröt på sommaren t.ex. Dessutom används saffran i ganska många maträtter också. Idag tror jag att de flesta butiker säljer det här gula guldet året om, även om de bara annonserar om det när det börjar närma sig Lucia.

Jag tänker fortsätta att baka saffransbullar och äta alla tider på året precis som jag alltid gjort. I stället för att proppa i mig vitamintabletter och annat från hälsokosthyllan så äter jag en Lussekatt. Det gör mig pigg och glad.

Det är viktigt att passa tider

Kom inte försent till det du vill komma i tid till.

Onödig service

I regel hör man väl mer klagomål på att det är dålig service både här och där. En service som tillhandahålles i vårt land tycker jag är mycket onödig. Jag har inte riktigt förstått vad den gör för nytta, men det är kanske för att jag aldrig har haft något behov av att anlita den. Jag tänker på servicen att vem som helst kan ringa till Bilregistret och få reda på vem som har ett visst registreringsnummer. Det lär inte kosta så mycket att få veta det. Jag har för mig att jag läste i tidningen att det rörde sig om några ynka kronor bara. Det är billigare än att ringa in och lämna lösningen på ett korsord.

På det stora köpcenrat bara ett par mil från mig är parkeringsplatsen alltid fylld med bilar. Det har visat sig att många av de som besökt någon butik där inne har haft inbrott i sitt hus under tiden de varit hemifrån. Man misstänker att bovarna recognoserar på parkeringsplatsen, ringer Bilregistret och får ägarens namn och adress och chansar på att huset står tomt. Om det är på detta viset så tycker jag att det är en onödig service som borde slopas med en gång.

I annat fall får man hitta på lite större krav för att få ut några uppgifter. För det första måste det kosta rejält med pengar för att få veta vem som har ett visst bilnummer. För det andra så måste den som ringer uppge sitt namn och adress och sen få uppgiften hemskickad på posten...den ska inte ges direkt i telefon. För det tredje så ska ägaren till bilen få ett skriftligt meddelande om vem som har ringt och när. Den som har rent mjöl i påsen kan knappast tycka det är några stora krav.

Framtidsplaner

Allra först vill jag tacka för hjälpen igår. Nu vet jag att det inte är mig det är fel på utan på Blogger. Jag är oerhört tacksam och glad för att alla ni som måste skriva i en massa för att kunna kommentera hos mig trots allt gör det. Jag får försöka att tänka bort det här strulet nu, även om det retar mig rejält att det är så orättvist. Alla som vill ska kunna ha lika lätta att kommentera. Men en vacker dag kanske det blir så.

Göran och jag åkte iväg för att titta på tapeter förra veckan. Vi har nämligen bestämt oss för att göra om lite i köket. Det är ganska många år sedan det blev tapetserat. Om lite drygt två veckor är det första advent, så det gäller att sätta fart nu. Men vi jobbar båda två mycket bättre när vi har lite eld i baken, och det brukar alltid bli klart till den tid vi tänkt oss. Inte hittade vi några tapeter som passade i ett kök. Det måste stämma in färgmässigt  med de gardiner jag har, för jag tänker inte sy fler nya uppsättningar. Köket är det rum där jag byter gardiner lite efter årstiden. Skåpsluckorna är i ljus ek och spis och diskmaskin m.m. är vitt så där är det inga problem. Till slut gav vi ändå upp och bestämde oss för att göra ett nytt försök igår.

Vi gav oss av tidigt på morgonen och började med en stor byggaffär inne i Helsingborg, nämligen Hornbach. Vilken affär! Först och främst är hela framsidan med ingång så orange välkomnande som den bara kan och som grädde på moset är kundvagnarna också orange. Kan det bli bättre? Ja, faktiskt. Inne i affären är det personal på plats överallt om man vill fråga om något och alla är lika kunniga och vänliga. Varorna är snyggt uppställda och det andas ordning och reda precis överallt. Vi hittade allt som vi letade efter, tapeter, färg till innerdörrar, bets till min byrå (som äntligen ska bli klar) och lite annat smått och gott. Det blir snart en tur dit igen, för jag upptäckte att de hade både lampor och tavlor som var värda en extra titt.

Nu gäller det för mig att tömma köket på möbler och allt som hänger på väggarna, men det gör jag så gärna. Göran tar hand om tapetseringen för det är han expert på. Under tiden får jag roa mig med något annat.

Hjälp!

Idag fick jag veta att ordverifieringen är inkopplad på min kommentarsgranskning. Vem i all världen har gjort det??? Inte jag i varje fall. Det måste vara någon mystisk person som tagit över min dator. Blogger brukar i och för sig strula lite med jämna mellanrum. Ibland går det inte att lägga in bilder och ibland försvinner en del inlägg hux flux. Inte går det att klaga och få någon rätsida på det heller. Det blir bara helt tyst när man mailar och undrar över något, så det har jag slutat med nu. Jag önskar att det fanns någonstans man kunde få lite råd på ett enkelt sätt om saker och ting.

Jag har tittat på mina inställningar igen och det står fortfarande klart och tydligt att ordverifieringen ska vara av. Jag tycker själv det kan vara lite jobbigt att skriva i de där tecknen, som ibland är helt oläsliga, så jag vill absolut inte att det ska dyka upp på min blogg.

Jag vill be om en tjänst. Skulle ni vilja tala om för mig ifall det är bara att skriva en kommentar eller det fodras en massa annat också för att den ska publiceras? Det har förhoppningsvis ändrat sig nu när jag varit inne och klickat både till höger och vänster och uppochner och på tvären. Jag blir så trött på sånt här. Det SKA bara fungera att skriva ett inlägg och det SKA bara gå att skriva en kommentar utan konstigheter.

En bra sak var det med att jag fick in och kolla inställningarna. Jag hade glömt att radera skräpkommentarer. Det brukar inte vara så många som hamnar där så jag behöver inte radera så ofta. Nu var det ett halvår sen sist och milda makter vad det var skräpigt där. Jag raderade och raderade men det tog aldrig slut. Till sist tittade jag på hur många som var kvar....drygt 800!!!!! Jag läste inte genom några, men jag såg att de var på engelska och någon på spanska. Vilken tur att de hamnade i skräpkorgen, för det var bara en massa dravel om att jag var välkommen att läsa deras blogg...som säkert inte var nån blogg. Jag är lite misstänksam av mig. Nu är det välstädat där, och jag fick blodad tand så jag fortsätter med städningen på andra ställen.

Jag var iskall

Ishallen är nu öppen för allmänhetens åkning tisdag-fredag mellan ett och fyra, så i torsdags eftermiddag var Rasmus och jag där för första gången denna säsongen. Det fungerar inte med någon busstid från Kvidinge, utan jag hämtar honom när han slutat skolan vid två-tiden och sen tar vi bara hans skridskoutrustning och åker vidare. Det är en hel del som ska med...skridskor (givetvis), hjälm med visir, klubba, puck, ishockeyhandskar och något att äta och dricka. Hur mycket vi än skyndar oss så är han inte på isen förrän kvart i tre. Då återstår fem kvart att åka. I torsdags var det bara han på isen i nästan 20 minuter innan det dök upp några kompisar. Jag tycker öppettiderna kanske är lite underliga. Mellanstadiebarnen slutar inte skolan förrän klockan två och högstadieungdomarna ännu senare. Mindre barn kommer oftast med någon vuxen, och eftersom de flesta föräldrar idag jobbar så är det väldigt tunnsått med småttingar på isen på vardagarna. På söndagarna däremot är det fullt. Om jag fått önska hade hallen i stället varit öppen mellan två och fem. Då är det fler som kunnat utnyttja den.

Ishallen ligger i Åstorp men det är inte mycket lönt för mig att åka hem för så kort tid. I stället har jag en bok med mig och sitter och läser i. Cafeterian brukar var öppen och där är alltid varmt och skönt att sitta. Men i torsdags var där låst. Så fräckt!!!! Dessutom var det svinkallt i hallen, så när jag vänt en sida i boken fick jag kvickt dra på mig vantarna igen. Faktum är att det kändes betydligt varmare utomhus. Jag kunde klart också åkt och hållit värmen på det viset, men jag hittar inte mina skridskor, och just nu läser jag en så bra bok, så jag har inte tid med skridskoåkning.

Rasmus vill åka tisdagar och torsdagar, för onsdagar och fredagar har han innebandyträning och då hinner han inte. I dag ska han ha en kompis också med sig dit. När vi pratade i går så erbjöd jag mig att ta med lite mackor och något att dricka till mellis. Jag hörde att han drog lite på det. -"Hade du tänkt dig något annat?" frågade jag. -"Du kan inte baka pepparkaksbröd?" fick jag till svar. Naturligtvis kunde jag det. Det ska jag också sitta och mumsa på i dag när jag påbyltad med underställ, vadderade byxor och jacka och vantar på händerna vänder bladen i min bok.

Elektriska monster

Det slängs väldigt mycket mat, som hade kunnat användas. Till stor del är det nog för att alla tror blint på datummärkningen. Att en del affärer märkte om paketen är inte förlåtligt även om det nu stämmer att varan kan användas även efter utgångsdatumet.

Vi hade inget kylskåp när jag var barn. Jag minns att vi fick gå till mjölkaffären varje dag och handla mjölk i emaljkannor. Skulle man någon gång köpa grädde så fick men det i en liten kanna. Min mor var hemmafru och väldigt bra på att använda upp alla rester som blev kvar. Det var ytterst lite som behövde slängas. På den tiden var det inte tal om någon datummärkning utan husmödrarna fick använda näsan och sunt förnuft i stället. En del kött saltades eller röktes och det var ett bra sätt att förvara köttet en längre tid. När jag var i tonåren blev det modernt att hyra ett frysfack. Vilken lyx! Nu kunde mor t.o.m. ta hand om en halv gris, som gjorde att matinköpen blev lite billigare.

Även om mina föräldrar fick det bättre ekonomiskt med åren, så förblev mor ändå väldigt sparsam. Det tycker jag är en bra egenskap, och det fick min syster och jag också lära oss. Det är aldrig fel att tänka efter både en och två gånger innan man slänger en sak eller köper något nytt. Skillnaden är stor på att vara ekonomisk eller att vara snål. Snålhet är inget att sträva efter.

När mina barn var hos mormor och morfar på sommaren, brukade jag ringa varje dag och prata med dem. En dag berättade Peter för mig att mormor nog trodde att de var elektriska monster. Jag förstod inte alls vad han menade. "Mormor sa att vi ska äta "sladdar" idag", sa Peter. Då ramlade poletten ner. När det blev en liten "sladd" kvar av någon mat sparade mor den i kylskåpet till nästa dag, och då blev det klart så att de fick äta "sladdar". Hemma hade han bara hört att jag pratade om rester.

Ibland känner jag mig som ett elektriskt monster.....det blir kortslutning i min hjärna lite då och då. Anledningen är kanske den att jag har ätit för mycket "sladdar" när jag var barn.

Är det så här man gör.....

.....när man fångar dagen?

Baka, baka liten kaka

Jag har länge tyckt att det är väldigt mycket matprogram på TV; både mat och bakprogram. Det är så konstigt för så fort något blir populärt så ska det visas massvis av likadana program dag ut och dag in i alla kanalerna. Jag kan förstå att de olika kanalerna tävlar om tittarna, men när samma kanal har en programtablå som liknar en restaurangmeny då har det gått för långt.

Igår visade 7:an först ett program med Jamie och jag gillar honom, för han konstrar inte till allting. Direkt efter var det Hela England bakar, Hela kändisSverige bakar och Hela USA bakar. Då blir man ganska mätt. Det hade absolut inte skadat med lite variation. Nog finns det annat att göra program om än bakning. I varje fall behöver man väl knappast ägna en hel kväll åt samma tema. Nu hölls spisen varm i 3 1/2 timme.

Givetvis behöver man inte titta på alla programmen och det gör jag inte heller, men jag skulle gärna vilja vikariera som programbestämmare nån gång. Fast då är det säkert någon som hade blivit besviken på mina val. Matprogram är inte helt fel, men det kunde varit ett annat upplägg på dem, enligt mitt sätt att se. Varför inte köra en serie program med 5:2 dieten, en serie med LCHF och Viktväktarna kunde också fått en egen serie. Det finns säkert fler typer av dieter som hade platsat. Det spelar väl ingen roll att det blir inbakad reklam. Då kanske vi kunde sluppit reklampauserna i stället.

Något som jag saknar är program som tar upp gamla ofta bortglömda hantverk. Tänk så kul för alla åldrar att få lära sig mer om det. De äldre kunde då le igenkännande och de yngre kanske blev intresserade och började lära sig något av hantverken, så de fortsätter att leva kvar. UR visar många bra program, men det är alldeles för snävt utbud.

Något som jag definitivt inte valt att visa är Skuldfällan, Arga snickaren, Arga kocken, Arga vad som helst och alla andra dokusåpor som Big Brother, Paradise hotel och fruar från överalltifrån. De här programmen är nog mest intressanta för de som medverkar och deras anhöriga kanske.

Smaken är som sagt olika och jag hade antagligen blivit nerröstad om jag framfört mina önskemål. Men det är väl tillåtet att fantisera lite?

Regniga dagar blir jag väldigt kreativ

Igår småregnade det precis hela dagen. Då sätter min hjärna helt själv på idétänkarknappen. Innan jag vet ordet av så är jag i full gång att planera för något nytt. En längre tid har jag gått och funderat på om jag inte skulle ha en sänggavel till våra sängar. Nu bestämde jag mig för att det vill jag ha. Jag har en svag aning om hur den ska se ut...måste bara komma på hur den ska monteras innan jag ber Göran om hjälp. Det är alltid bra att ha allt färdigtänkt innan man serverar nyheten.

Jag satte mig vid datorn för att leta efter material jag skulle använda. Då fick jag syn på ett nyhetsbrev från Sköna hem. Där visades 23 tips på sovrum från IKEA. Det lät spännade. En del var helt vanliga sovrum, men det var klart några som utmärkte sig lite extra. Ett rum var tapetserat med en mycket mönstrad tapet. Det såg ut som en sån där med fåraherdar och träd och hus. Sänggaveln var i samma mönster och det var sängkläderna med. På väggen hängde en ram....utan motiv!!!! Man såg bara fåraherden eller vad det var. Det var omöjligt att se var sängen slutade och väggen började. Tänk att gå och lägga sig i det rummet en kväll man är lite extra sömnig och det är skumt i sovrummet. Risken är stor att man kör huvudet i väggen.

I ett annat rum hängde en slags hängmatta ovanför sängen. Kanske var det ett tips till trångbodda som fick extra nattgäster. Det hängde kuddar och täcken hopknycklade i taket i ett av rummen och det låg kuddar överallt på golvet ihop med ballonger och böcker. Jag förvarar mina extra sängkläder i en korgkista i stället.

Det fanns även andra tips på hur man skulle styla sitt sovrum och då speciellt hur man skulle slänga en filt käckt på sängen så den inte såg ut som den var slängd där!?!?! Jag fick inte riktigt ihop det hela. Det stod att det var en stor konst och få det att se nonchalant ut. Jag tyckte inte det var konst...enbart konstigt. Konstigast av allt var att sängen var bäddad men filten låg i en enda röra. Då hade det väl varit bättre att strunta i och bädda sängen också så det blev riktigt nonchalant. Jag ska testa det en dag. Sängen får stå obäddad. Jag kastar bara en filt så där käckt nonchalant över den. Om någon undrar så förklarar jag att jag har stylat mitt sovrum.

Dinosauriekäk

Det har forskats fram att ormbunkar växte på jorden för ca 400 milj. år sedan. De fanns alltså långt innan dinosaurierna kom. En del ormbunkar var höga som träd och det passade ju bra för de stora djur som var växtätare. Måste ha sett ut ungefär som idag när giraffen står och äter.

 För närmre 30 år sedan fick jag en ormbunksplanta av min mor. Det är en växt som stortrivs i min trädgård. Kan den ha överlevt alla vedermödor i 400 miljoner år, så klarar den givetvis av min hårdhänta behandling också. Den växer i ett mörkt hörn vid sidan av rhodedendronbuskarna. Jag får gallra där varje år, annars hade vår trädgård snart varit rena paradiset för dinosaurier.

I år har strutbräken, som min ormbunke heter, blivit vald till årets ätliga perenn. Det är de små nya skotten som man ska skära av och antingen koka eller woka. Det finns inte en chans att jag ska göra det. Det är ju det vackraste på hela ormbunken när den börjar växa upp på våren och rulla ut sina blad.

När de kommit upp en bit står de där och lutar sig mot varandra och tisslar och tasslar.

Växten är vacker när man ser på den uppifrån också.

För varje år som går så blir rotstocken lite högre. Min önskan är att den ska bli så hög så det ser ut som om jag har en trädormbunke.

På de svarta blad som växer upp i mitten sitter sporerna. När jag klipper ner ormbunken på hösten så sparar jag de här bladen och har dem som dekoration i blomsterarrangemang.

Med Santos i baksätet

När Santos åker upp till Sverige så sitter han i en speciell hundbur i baksätet bredvid Zoé. Han brukar sova mycket under resan och tycks trivas bra att ligga i buren. Det kanske känns tryggt att ha en avgränsad plats att vara på, där han har sin filt och kan "bädda" som han vill. När han är här hos mig använder jag inte buren, men han åker ändå säkert.

Han åker i baksätet fastspänd med sin sele.

I början av åkturen brukar han sitta upp och titta ut genom fönstret.

Träd är ju alltid intressant att studera.

Det kan i och för sig bli lite tjatigt i längden, men då är det bara till att lägga sig och koppla av en stund.

Det är rena sömnpillret att åka bil.

Till sist går det inte att hålla ögonen öppna längre.

Bestäm dig

Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting.

Halloweenpynt

Halloweenhelgen är den helg som jag pyntar minst till. Det är en helg som passar mig perfekt färgmässigt, men jag tycker den är så kort, så det känns inte så viktigt att pynta hela huset. Rasmus är alltid här på höstlovet och då blir det automatiskt att en pumpa inhandlas och gröps ur. Det sköter Rasmus och sen får jag ta hand om kärnorna och rosta dem. Pumpan har stått ute på trappan sen den blev klar och lyst så fint på kvällen.

Även om det är en kort helg och jag redan har en del pynt sen tidigare, så vill jag gärna göra något nytt varje år. Jag tycker om när man kan återanvända saker, och jag har en del bra-och-ha-grejer i källaren som jag samlat på mig under åren. Bl.a. hittade jag en stor utsirad ram som jag köpt på loppis nån gång. Jag visste inte då vad jag skulle ha den till och har inte kunnat komma på nåt förrän i år. Äntligen! Den fick komma upp från källaren och dammas av.

Innan vi köpte vår DVD-spelare så var det video som gällde. Alla band blev sen helt överflödiga, men min pysselhjärna sa, att det kunde nog gå att använda dem till något, så jag skruvade av ytterhöljet och sparade de två rullarna med själva filmremsan. Jag har en stor plastunna full med filmer. Nu plockade jag fram en rulle och klippte till remsor i olika längder av filmen. Remsorna flätades och med en häftpistol satte jag fast dem på baksidan av ramen så de bildade ett mönster.......ett spindelvävsmönster. Det hade passat extra bra om jag flätat trådarna av skräckfilmer.

Efter letande i min affärsdisk så fann jag en stor lampprisma som passade perfekt till det jag tänkt göra. Först gjorde jag åtta ben av smycketråd och sen fortsatte jag att vira den runt ovandelen av prismat så benen också blev fast. Nu hade jag en diamantspindel......en mycket sällsynt art.

Jag böjde benen runt spindeltrådarna och hängde upp tavlan på väggen. Idéen fick jag från en hobbysida på nätet, men nu minns jag inte om den var svensk eller utländsk.

Jag försökte mig även på att sy den lilla orange fladdermusen som jag visat tidigare. Det var inte det lättaste. Mönstret fick jag rita om åtskilliga gånger innan jag blev nöjd, men sen gick det av bara farten. Den sydde jag också av gammalt material; nämligen två herrskjortor. Det blev en liten flock men tre stycken har redan flugit vidare ut i världen så jag har bara två kvar hos mig.